Lång väg till marknad

Skrivbordet är minimalt och mitt externa tangentbord får sitta i knä vilket inte är det optimala. Jag befinner mig ikväll i Boden. Inte i brännvinsboden utan i garnisonsstaden Boden i Norrbotten.  På väg till Jokkmokk vintermarknad.

Färden hit tog en stor del av dagen men vädret var strålande och Bettan knogade på i jämn lunk. Som kallast var det -18 C i Tupos söder om Uleåborg.

Jag satt och tänkte på hur fina vägar de har norröver och då speciellt när man närmar sig Uleåborg och vidare mot Torneå. Tänk om vi fick ha lika fina vägar i Österbotten. Ok, nu har vi förvisso fått en fin sträckning norr om Vasa men i övrigt finns det mycket att önska.

Jag tänkte också på hur stor och präktig stad Uleåborg är och jag förundrade mig hur denna stad vuxit. Det skulle vara intressant att ta del av stadens historia för låt säga för hundra år tillbaka och till dags dato. Vad är det som gjort att denna stad har närmare 200 000 innevånare, universitet och många företag?

Jag menar, den ligger förvisso vid Ule älvs mynning men vad mer finns det som gjort denna stad till Finlands fjärde största stad? Vad jag förstår så finns inte direkt några naturtillgångar i närheten eller märkvärdigheter här.

Jag fortsatte över gränsen vid Haparanda och kom in Norrbotten. Även här fanns fina vägar med framför allt omkörningssträckor med jämna mellanrum och tillåtna hastigheter på 110 km/h fast det är mitt i vintern. Åter tänkte jag på riksåttan mellan Maxmo och Kvevlax i Österbotten och jämförde.  Och suckade.

I Boden bor jag på hotell Nivå. Ett helt ok hotell. Ett ganska litet rum disponerar jag i två nätter men det har allt vad som behövs och det är varmt inomhus. Jag lyckades också norpa åt mig en av hotellets fyra parkeringsplatser med uttag för motorvärmare. I morgon när jag kommer tillbaka från marknaden lär det inte vara lika lätt.

Hotellet bjuder också på ett enkelt kvällsmål mellan 18 och 20. Med betoning på enkelt men Gratis! Ikväll var det den fattige studentens kost, kokta makaroner och korv. Det gick också att äta, inte helt fel.

Jag tog en bricka och tittade mig omkring för att få klart för mig systemet. Jodå, där fanns korven och där fanns makaronerna och där fanns ketchupen. Eller nej, flaskan var tom. Tjejen som skötte hushållet hämtade en ny flaska ketchup. Sedan öste jag upp en rejäl giva (portion). Det var bara det att jag glömt att ta tallrik och höll på att lägga hela lasset direkt på brickan. Jag hejdade mig i sista ögonblick och svingade elegant en tallrik under makaronerna. Jag slapp att äta från brickan, tack och lov.

Min portion var dock inte överhövan stor. En man, en riktig jobbare verkade det som och med muskler som Arnold, öste upp en riktig bamseportion som säkert var tre gånger så stor som min. Det rymdes helt enkelt inter mera på tallriken och tallriken var inte liten. Han måste ha gillat makaroner för det fanns inte speciellt mycket korv ombord.

Vad mera finns att berätta. Jo, jag tog en promenad i staden på drygt en halvtimme. Måste få lite frisk luft och sträcka på benen efter dagens körning. Kölden ligger kring -15 C och jag konstagerade att jag bör ta på mig överdragsbyxor i morgon när jag skall tillbringa dagen på Jokkmokk vintermarknad. Rysligt kallt kändes det trots långkalsonger.

Folk snubblade förbi, nästan ihopkrupna och väl påbyltade. De flesta var säkert på väg hem efter dagens värv. En mindre vinterklädd, ung man stod utanför en pizzeria och nojsade. Han fick syn på min kamera och ville veta om jag var fotograf och vart jag var på väg. Har det hänt nåt, undrade han veta. Han var minst sagt på pickalurven och beklagade att han inte hittade något ställe som sålde öl. Och han hade tråkigt i Boden. Han var stockholmare och även han på väg till Jokkmokk. Få se hur han klarar morgondagen?

Det är inte första gången jag är i Boden. Senast jag var här var för två år sedan. Då med Karlby Resebyrå som ordnade en gruppresa. I år var det för få anmälda så resan ställdes in. Därför åkte jag själv. Inget hindrar mig från att se en ren, äta lite souvas och känna marknadsstämningen i Jokkemokke, som jag säger.


Jokkmokk vintermarknad 

Souvas 

Webbkamera live i Jokkmokk (kan ligga nere ibland pga att många tittar). Har ni tur ser ni en besökare från Pampas.

 

 

Jag passerade kyrkan i Kalix invid älven. Bilderna kan vara lite underliga pga att jag redigerar dem på min bärabara dator med 15 tum skärm. Vi får se

Mycket snö i Boden. På ett ställe fanns en mindre grävmaskin upp på toppen av ett högt snöberg inne i centrum. Detta hindrar dock inte att man visar vägen till camping, bad och stugliv. En sommar är på kommande efter snön.

Jag vet inte hur denna bild blev men den visar i alla fall ”blodmånen” i all sin prakt hängandes över Boden. Blev den dålig och suddig tar jag bort den sedan.

Jokkmokks vintermarknad – jag frös inte ett dugg!

Jokkmokk, vilket härligt namn på en kommun! Kan det finnas något fint där, rent exotiskt? Jokkmokk, kommunen i Norrbotten som är större än hela Österbotten men som ändå bara har 5000 innevånare varav 2700 själar i själva tätorten. Enbart det är exotiskt! Långt mellan jojken, kan man tycka, men tätt mellan myggen, sommartid. Men så kommer denna vintermarknad i februari där det är tätt mellan jojken och synnerligen glest mellan myggen!

Lördag morgon intog jag en välsmakande frukost på hotell Bodensia i Boden. En hel hop militärer sutto vid borden. Boden må vara en före detta garnisonsstad men ändå vimlar där av militärer i dessa dagar. Övning Vintersol går av stapeln denna vecka vilket föranleder ökad militär aktivitet i området. På väg till Jokkmokk hamnade vår buss att köra ikapp med en bandvagn som gasade på i 60 knyck längs med väg 97. Vi vann när vi till sist kunde göra en omkörning.

Små byar, ibland spridda skurar med bebyggelse på vår väg till Jokkmokk. Mycket skog och vackert snöklädda träd. Ibland såg vi renar, några stod i diket nära vägen och sökte föda. På ett ställe fanns det färska, blodiga spår på vägbanan efter kollision med ren.

Vi passerade Lenatorp med lagenlig blå-vit skylt i dikeskanten men inte en människa eller ett endaste hus syntes till. Jo, en lyktstolpe såg jag! Den lyste i ensamt majestät över korsningen vid Lenatorp.

Plötsligt förlorade vi all synlig kontakt med vägbanan. På mindre än en minut svepte dimma in över vindrutan och bildade is som försvårade blickfånget framåt. Även andra fordon stod plötsligt stilla på vägen med blinkande varningsblinkers skrapandes vindrutor. Således gjorde även vi (vår chaufför) och efter att vindrutan skrapats isfri kunde vi fortsätta färden i det minus 20-gradiga vädret som spelat oss ett spratt.

I Jokkmokk fick vi snabb tillgång till marknaden eftersom bussen kunde parkera nära marknadsgatan.  Jag gjorde en koll bland alla stånden och belåtet konstaterade jag att det inte var alltför mycket krimskrams. Här fanns till stor del försäljare från norra Sverige och många hantverkare/småföretagare på plats. Visst fanns det också typiska marknadsvaror som man ser överallt men det mesta var intressant att se och kanske även för att göra ett inköp. Själv köpte jag en kylsskåpsmagnet och en bok ”Året i Sápmi” skriven av Marit Mikkelsdatter Eira Murud. Slöjd, hantverk, matspecialiteter, kläder, skinn, handarbeten och mycket annat både praktiskt och som ögonfröjd fanns för de hugade. Renen stod för mycket av varornas ursprung.

Många språk hördes, främst svenska och samiska naturligtvis, men också många norrmän fanns på plats. Även finska, danska och skånska kunde uppfattas och engelska naturligtvis för de i svenska eller samiska språken icke kunniga. Jag hörde också många ungdomar som pratade samiska vilket är glädjande för ett minoritetsspråk.

 Jag kom att tala en del med en ung man från Tyskland som kunde förvånansvärt god svenska. Troligen studerade han och han befann sig i ett större sällskap som också bänkat sig i församlingshemmet för att höra jojk och berättelser med Mikael Pirak och systrarna Nik och Nilla Märak. Pirak och Märak är stora kända samesläkter och Nik är mor till Mimi och Maxida Märak, samiska aktivister och artister av mera modernt slag. Timmen var intressant för många historier berättades och även fina jojkar framfördes. Ljudanläggningen strejkade, det var bara fjällvinden som hördes med ett enerverande kvittrande i högtalarna så den stängdes av.

Bl.a. berättade Mikael Pirak om en samisk delegation som skulle åka tåg till Stockholm i ett ärende. En av deltagarna klev av redan i Sundsvall i tron att de nu var framme. De andra blev bekymrade när mannen ifråga inte fanns ombord på tåget men inget kunde göras förrän framme i Stockholm. Den olycksdrabbade förstod snart att han inte befann sig i Stockholm men fick hjälp av en konduktör att ta ett annat tåg till huvudstaden. Detta tåg var ett snabbtåg varför han hann till Stockholm före de andra. Han stod och väntade på perrongen när de andra anlände. Berättat med knorr och humor. En liknande historia berättades också i bussen fast då handlade det om fel landgång på Åland med åtföljande flyg till Skåne där de unga damerna fick invänta bussen som skulle ta dem ut i Europa. Något sådant drabbades inte vi av utan alla hittade rätt och infann sig i tid.

Jag tillbringade en god stund vid snöscenen betraktandes en modevisning av kläder gjorda i trakten. Även den traditionsenliga renrajden dök upp och gjorde en lov via scenen anförd av Per Kuhmunen där även hans familj deltog med att leda renarna. Färggrant klädda. Samiska nationaldagen firades med tal av Jacob Nygård, ordförande för Sirges sameby, och Sveriges kulturminister Alice Bah Kuhnke. Jojk framfördes och samiska nationalsången sjöngs av Samiska kören som bestod av unga flickor. En riktigt vacker sång! Samiska nationalsången avslutade förresten också berättarstunden ”Minnen från Jokkmokks skogar och fjäll” som jag skrev om i föregående stycke. Vi fick alla resa oss upp och sjunga med så gott det nu gick för oss som inte kunde samiska.

Mat intog jag i stora öltältet där det var knökfullt med folk men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Det blev en wok av något slag nedsköljt med en Norrlands Guld som sig bör i denna del av landet. Annars fanns det gott om matställen och serveringar. Jag tror inte någon behövde åka hungrig därifrån. Allmän toalett fanns nära öltältet, var annars, och vid ett besök där inkom en samisk yngling som jojkade högt. Vid Destination Jokkmokks byggnad finns/fanns också en webkamera i realtid: http://live.jokkmokk.com/webcam/ Nu är det tomt vid parken, då var det fullt med folk och kommers.

Sist på dagen skyndade jag till Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum där Katarina Barruk skulle uppträda med sång. Jag såg och hörde henne tidigare i höstas när hon hade sin skiv-release i Umeå. Då med full orkester… alltså här blev det visst lite fel, jag menar visst att orkestern var nykter men att de var fulltaliga fem och också med hjälp av två körtjejer. Jag gjorde då en egen inspelning som finns på YouTube. I lördags fick Katarina hjälp av sin mor på pianot. Jag gillar Katarinas stil: stark, orädd och med vacker sång mestadels på umesamiska. Som grädde på moset upptäckte jag idag att hon också kommer att uppträda på Umefolk om knappa tre veckor. Gissa vem som skall försöka höra henne även där? Biljett har jag och hotellet bokat för länge sedan. Nästa projekt.

Egentligen är Umefolk en ersättning för Jokkmokks vintermarknad som jag i ett skede inte trodde skulle bli av. Så plötsligt en söndag dök en annons upp i Vasabladet från Karleby Resebyrå där resa till Jokkmokk utlovades. Jag slog till mer eller mindre med detsamma. Resan kördes av Dahls-linjetrafik med självaste Vidar Dahl vid ratten. En fin resa, bra arrangerat, bra hotell i Boden och ett trevligt gäng som deltog. Med andra ord en lyckad utfärd till Jokkmokk Vintermarknad som varmt kan rekommenderas till nästa vinter!

Jag kan tillägga att jag inte frös  ett dugg, förberedd med flera lager kläder som jag var. En nog så viktig detalj! Hade det blivit för varmt under pälsen fanns det möjlighet att byta kläder i bussen på eftermiddagen och även avlämna inköpta varor i bussen innan en sista runda gjordes på marknaden. Bra service!

Här kommer en drös med bilder och videon med Katarina som jag spelade in i höstas. Klicka på första bilden för att sätta igång som bildspel. Glöm  inte heller F11-knappen för helskärm.

[youtube=https://youtu.be/GrqxRMfD45g]

 

En fredagskväll i Boden

Igår äntrade jag en mindre buss tillsammans med ett antal andra österbottningar och styrde kosan norrut. Idel dialekt hördes men jag kände ingen från tidigare. Några kände varandra från tidigare jaktresor och ”krigsresor”. Krigsresorna var inte suspekta resor för att tjäna daesh utan besök i Ryssland vid f.d. fronten där republiken försvarade sina gränser en gång i tiden. Jag kom att samtala med en man som var flitig jägare och som bl.a. fällt sju björnar varav han hade tre hemma som uppstoppade. Det var väl det mest upphetsande på hela färden förutom att någon såg tre älgar i skogen nära vägen. Gränsen vid Haparanda passerades omärkligt och så var vi inne i kungariket.

Vid fortsatt färd in i kungariket kunde vi konstatera att de fortfarande firar jul för fulla muggar runt om i byarna. Mängder med juldekorationer lyste i trädgårdarna och glittrande julgranar syntes till. Dock hade jultomten gått i ide för han lyste med sin frånvaro.

Målet för dagens etapp var Boden, en norrbottnisk stad som kanske inte låter tala om sig så mycket. Jag visste från tidigare ungefär var staden låg och att den har varit garnisonsstad. Någon utpräglad sevärdhet i staden har jag inte lyckats luska fram förutom att här finns ett militärmuseum, som sig bör i en före detta garnisonsstad. Annars var det mest norrländska uteaktiviteter som föreslogs i hotellets pärm.

Jag tog en liten promenad i centrala Boden. Jag och någon annan syntes till på gatorna men annars tämligen dött. COOP Boden var mycket välsorterade i fråga om livsmedel, det kunde jag konstatera, och Frasses bjöd – ja, jag fick betala själv – på en mättande hamburger-måltid. I hotellets lobbybar spelade Soffgruppen inför hotellets gäster och stadens allmoge. Helt ok musik, trots namnet, men ändå inget som gjorde att jag skulle ha hängt i baren en stund. Istället fann jag mig en stund senare slumrandes på sängen i hotellrummet. Mycket mera än så blev det inte denna dag. Tidig sänggång en fredagskväll i Boden februari 2016.

2016-02-05 Boden 039-1
Här bor vi i stadens stolthet vad gäller hotell. Högst uppe finns ett antal bastur med utsikt över staden.
2016-02-05 Boden 026-1
En jordglob pryder platsen framför hotellet. Bara att ta en titt ifall man går vilse i staden och inte vet vart man är. Hu, hu, där skrev jag vart när det egentligen heter ”var”. Något som bör tas upp på bloggen?
2016-02-05 Boden 031-1
Här finns Folkskolan. Bra med en folkskola mitt i staden så folk får lära sig att bete sig som folk. Det kunde de i Boden, de få som syntes till.
2016-02-05 Boden 024-1
Det skulle jag vilja uppleva, hur det var i Björknäsparken en dag på 1960-talet. Bara så där en dag eller några timmar.
2016-02-05 Boden 001-1
Det här var det bästa på hotellet, kudden med björnarna. Annars helt ok hotell, Bodensia som det heter.