Summering av resan

Så återkommen till hembygden i morse, 11 timmar försenade.  Flyget kom iväg närmare midnatt och landade halv sju efter en något tröttsam färd. En och annan kritisk röst på grund av förseningen men de flesta verkade ta det med ro.

Sömn blev det inte mycket av och så var luften kvav inne i aeroplanet. Istället blev det två kortare tupplurar under dagens lopp.

En kort summering av resan. Charter är kanske inte min typ av resa. Visserligen var det inget fel på själva resan som sådan, boendet toppen och så hade jag trevligt ressällskap av sister Jane och svåger. Inte så att vi hänge ihop som långhalm och lera men vi dinerade ofta ihop och så var det vissa valda delar som vi gjorde ihop. Passade mig utmärkt.

Som jag uppfattar charter till söderns sol så består den till stora delar av sol och värme, bad, slappa dagar och avkoppling, mat och kommers, utflykter till viss del och en massa andra turister som bara dräller omkring. Inget fel med det om man gillar den mixen.

Själv är jag ingen sol- och badmänniska. Visst är det skönt med lite värme, inte tu tal om det, men jag håller mig helst i skuggan. Solbränd blir jag ändå så det räcker. Maten kan vara god men är också ganska standardiserad även om fina överraskningar kan dyka upp beroende land och kultur. Handel med diverse krimskrams undanber jag mig. Utflykter vill jag helst fixa själv även om jag ibland också kan delta i bussutflykter per dag eller några timmar. Jag åker helst lokaltrafik, inte enbart på grund av priset, utan också för att se vardagslivet på nära håll från en annan vinkel än från en luftkonditionerad turistbuss.

Lättklädda turister i all ära men jag är mera intresserad av locals och deras vardag och liv i den mån jag får insyn. Helst har jag också ett program av något slag som fyller dagarna, kulturellt eller enkla naturscenerier som spontant dyker upp. Varför inte något med musikaliskt innehåll?

Jag är rädd att jag efter några dagar blir uttråkad på en regelrätt turistort eftersom jag inte finner nöje i att ligga vid poolen eller på stranden.

Albufeira kan rekommenderas för den vanliga charterturisten. En ort bland många andra i Europas sydländer.  Ett minus som kan upplevs är backarna och kullarna man måste klättra omkring på. Ganska jobbigt på sina ställen men ständerna är fina, betjäningen bra och locals, de få jag kom i kontakt med, verkar beskedliga. Även busschaufförerna på lokaltrafiken såg ut att i allmänhet kunna engelska, bra eller i någon mån. Fast busstidtabellerna för lokaltrafiken var svåra att hitta. Eller rättare sagt, de finns inte alls.

Rent och snyggt samt tryggt, vad jag kunde förstå. Ytterst få poliser i gatumiljön. Någon demolerad trottoar men sådant hör till. Ett och annat rivningsprojekt men annars en stilig, liten stad. Finns flera av dem längs kusten.

Som sagt, jag är mera ensamresenären.  I planeringsskedet finns nu en resa i snar framtid som är något mera äventyrlig än en charterresa till Algarvekusten. Vi får se hur den slutar. Nu slutar dagen och jag hoppas jag får sova ikapp denna natt. God Natt!

Mest strövtåg i staden första dagen

Sol och sommar är det här i Albufeira. Perfekt för solstekarna vid poolerna men nere vid stranden var de ändå inte så många som låg och bättrade på solbrännan. Men vågorna svepte vackert in mot de långa sandstränder som finns här.

Jag mötte upp med Sister Jane och svåger nere vid stranden och sedan tillbringade vi några timmar med att kolla upp utbudet i gamla staden strax nedanför där jag bor. Sedvanligt turistutbud skulle jag tro, lagom mycket folk och annars gemytligt.

Som lunch åt vi Piri piri, en rätt med kyckling som kryddats med afrikanska kryddor, om jag förstod rätt. Smakade bra och utsikten var inte att klaga på.  Högt över stranden vid kanten av de branta klippor som stupar mer eller minder lodrätt ned. Så ser det ut, bred sandstrand kilometervis och en brant klippvägg rakt upp.

En lugn och bra inledning på vistelsen. Det enda missöde som inträffade var jag att låste ut mig. Sis och svåger besökte min lägenhet och när de skulle gå så hade de glömt en sak som jag fick syn på. Jag öppnade ytterdörren och hojtade till dem, tog några steg bort från dörren när jag skulle räcka över saken och naturligtvis kom en liten vindpust och smällde igen dörren. Där stod jag i bara strumpfötterna. Nåja, det löste sig för svåger fick syn på en städerska som kunde låsa upp dörren. Frid och fröjd åter på denna höjd.


Albufeira 

Några bilder från gårdagen.

Typisk gatuvy från gamla stan, hur gammal den nu är?

Här gör svåger affär med en gatuförsäljare (han i mitten). Utgångspriset för ett par solglasögon var 30 europenningar; han fick dom för en femma. Själv köpte jag ett bussigt bälte för en femma och en kylskåpsmagnet.

Jag trodde först att det var en konstinstallation men det visade sig vara några jobbare som satte  upp ett solskydd uppe på ett tak. Ingen av dem ramlade ned!

Kommer det någon fisk? Svaret var högst dunkelt så svåger trodde att han satt där mest för syns skull. Ha, ha.

Men visst, en strandbild måste också finnas med. En annan fiskare på väg.

En tripp till Portugalien

Efter några dagars tystnad upplåter jag åter min röst, kan ni hör mig(?), på denna blogg.

Igår söndag behagade jag ta min kappsäck och drog söderut efter att ha gjort en sväng norrut för at ta sats, så att säga. Flyget lyfte nämligen från Kronoby och styrde därefter mot Faro i Portugal för vidare transport till Albufeira på Algarvekusten.

Sister Jane och svåger i Den lyckliga staden har nämligen övertalat mig att hänga med på en helt vanlig charterresa till denna sydligt belägna ort. Annars brukar jag oftast resa ensam men varför inte prova charter en gång också?

Flyget var mer eller minder fullt och de flesta såg ut att vara vanliga charterresenärer. Själv är jag en duvunge i liknande sammanhang med endast en tidigare i charterresa i bagaget. Nåja, det märktes knappast, jag skötte mig fint, tror jag. Fast jag klappade inte i händerna när vi landade! Det gjorde inte så många andra heller men några tyckte tydligen att det var värt att applådera.

Informationen i hotellbussen var helt på finska så en hel del gick min näsa förbi. Jag frågade sedan guiden på engelska (hon förstod men pratade inte svenska) om det fanns någon viktig information jag borde känna till om hotellet och vistelesen men hon såg ut som ett stort frågetecken så jag antar att så var inte fallet.  Nåja, jag tror jag klarar mig ändå.

Lägenheten är fin med stort vardagsrum, sovrum, kök och balkong.  Utsikt över havet och en hop men pooler att plaska omkring i om jag så vill. Här skulle jag kunna bo permanent! Fast fasligt mycket branta backar här att kliva omkring på. Ser jag från den ljusa sidan så stärker jag min kondition.

Tja vad mera finns att berätta? Trevligt ställe men mycket turistigt och backigt. Inte heller några missöden att berätta om eller konstiga människor jag träffat på. Jo, jag fick hjälpa en dam som hade problem med sin mobiltelefon och så visade jag svåger hur man med rösten kan göra sökningar på Google i mobiltelefonen. Det framkallade många skratt medan vi väntade på middagen på kvällssidan. Sedan tog jag taxi hem till min lägenhet och sov gott hela natten. Min första dag som charterturist.

Hela Atlanten ser jag inte men alltid något.

Och zoomar jag in kom där visst en båt.

På tal om att resa

Jag har egentligen bara åkt charter två gånger. En gång med buss till Lloret del Mare och till Kanarieöarna en annan gång på 1980-talet.

Vi var tre kompisar som skulle på semester mitt i vintern. Vi styrde till Arlanda och lämnade bilen där. Minns jag inte fel var det Spantax som stod för transporten. Jag minns också en flygvärdinna med en, i mitt tycke, ovanligt praktfull näsa som stod för servicen ombord.

Bagaren började må dåligt efter halva flygresan. Han såg stjärnor och solar. Han reste sig och skulle besöka toaletten. Han tog några steg och försvann plötsligt mellan stolsraderna. Vupps, han snavade, svimmade, ville syna mattan lite närmare? Han fick hjälp upp av en flygvärdinna och mekanikern. Han travade iväg en bit och dök än en gång på näsan. Han hjälptes upp, blek om nosen, en andra gång och fick nu assistans till en toalett där luften var betydligt mera frisk och sval. Det var det som var problemet den gången. Luften var fruktansvärt tjock och kvav ombord. Flygvärdinnan med näsan tyckte: ”Too much alcohol”. Detta stämde emellertid inte. Bagaren hade tagit endast en öl eller två ombord på flyget.

Jodå, den obligatoriska grisfesten besöktes och sangria bjöds. Sviker mig inte minnet var det norrmän som var bordsgrannar. Mekanikern blev sedan av med sin plånbok på Las Canteras i Las Palmas. En tjock sak som stack upp en god bit ur bakfickan. En smart ficktjuv såg läget och var strax framme med flinka fingrar. Vi hyrde en bungalow där katter sprang in och ut efter behag. Ibland var de uppe på bordet och snodde vårt smörgåsålägg, ibland sprang de bara genom huset som om det var ett hundrameterslopp de ville vinna.

Resan var annars lyckad men när vi kom tillbaka till Arlanda hade det snöat ordentligt och innan vi hittade bilen under en halv meter snö var vi ordentligt stelfrusna i våra något för somriga kläder.

Detta påminner mig om tv-reklamen där en snubbe kommer ut på gatan tidigt på morgonen och skall till jobbet. Bilarna längs trottoaren är rejält översnöade. Han går fram till sin bil och börjar en tafatt snöröjning  med portföljen i ena handen och ett kreditkort som isskrapa i den andra. Han håller på att dratta på ändan ett par gånger innan han med möda får bort så mycket snö att man kan se att det är en bil. Han riktar bilnycklarna mot bilen för att öppna fjärrlåset; den översnöade bilen bakom började blinka i alla fyra hörnen och gav sig även till känna med ett glädjande litet tjut. Det tyckte jag var en bra reklam, även om jag inte minns vilken produkt det handlade om. Vi hittade dock rätt bil under snödrivan.

Nu halkade jag in på ett sidospår. Skrivtiden tar slut och jag hinner inte denna gång berätta om bussresan till Lloret del Mar där jag blev brädad av en åsna. Man vet aldrig vilket sällskap en kvinna kan välja.

 

 

"Får det vara en whiskey eller en nypa frisk luft?"