Från rött till gråvitt

Även om vi har haft en fin sommar och en fortsatt fin sensommar så har hösten sig alltmer gjort sig påmind. Mest om morgnarna när jag åker till Saltgruvan. Igår morse när det regnade var det riktigt mörkt när jag gick ut till Brunte för att åka iväg. Andra morgnar har jag mött vackert, rodnande, rosa himmel i nordost. Löven har de senaste dagarna genomgått en färgskiftning när det gröna gradvis ger vika för gult, brunt, orange, kappsäcksbrunt, rött. En rik skala som kommer att utvecklas ännu mera de närmsta veckorna.

I sena kvällen smyger dimman upp ur marken och på några få minuter kan den byta skepnad från ett lätt skimmer till svävande vågor över skog och mark. Söndagskväll stod jag en god stund och tittade på en grå dimma som gled upp från ett kärr och som plötsligt fick sällskap av nästan vita älvor över kalhygget bredvid. Inte konstigt att det diktats och fantiserats mycket om detta skogens väsen. Folktron fick också mycken inspiration från dimman och dess skiftande gestalter. Tjock, grå dimma över havet är kanske inte så lyrisk men skogens ande som ofta skymtar och ibland väller fram mellan träd och mossig sten är något helt annat.

Alla årstider har sin charm när man riktigt tänker efter. Egentligen borde vi vara tacksamma över våra fyra årstider. Även om det finns gråa dagar, både i naturen och i våra liv, så går en dag, en vecka, en årstid svindlande snabbt. Man får försöka fånga stämningarna i naturen och inte bara rusa på i ekorrhjulet.