Strängt upptagen ung man i sina bästa år

Jag avslutade mitt förra inlägg med de smått dramatiska orden ”Må det dröja ännu många år. Jag har alltför mycket att se, höra, uppleva och lära!” – Jag har liksom inte tid att falla knall och fall just nu även om min önska är att dö med lien i hand. Den dagen, den stunden.

Idag har det varit fint väder. Lämpligt för utearbete eller bara en stilla, rolig promenad i skog och mark. Vilket som.

Tror ni jag gjorde det? Nehej, jag satt mest inne hela dagen och såg solstrålarna vandra över golvet mot min fot och där går solen strax ned i väster denna tid på året.

Som jag antydde så har jag många intressen. Ett är naturligtvis fotografering, men också bloggen, musiken och resor. Bland annat. En hobby som ibland skymtat fram är mitt intresse för att lyssna på radio.

Okey, jag lyssnar gärna på P1, Finnmix och P2 Världen och mycket annat – tacka vet jag våra nordiska public servicekanaler – men det som nu avses är mera långt-bort-ifrån och inte med fullt så kristallklart ljud. Jag är en så kallad dxare vilket innebär att jag lyssnar på något så gammalmodigt som mellanvåg och kortvåg och då gärna på stationer så långt borta som möjligt – helst på andra sidan jordklotet – vilket kräver avancerad utrustning och långa antenner. Idag sker detta ofta med program i datorn som är kopplade till en antenn i terrängen runt om men vanliga trafikmottagare finns också till hands.

Tyvärr har jag haft problem men ett par program i datorn vilket gjort att programmen hängt sig just som det är som mest spännande. Allt blir liksom fruset och inget fungerar. Jag har lokaliserat problemet till min gamla dator som inte hängt med. Därför inhandlade jag igår en ny dator – en laptop – för det humana priset av 299 europenningar. Stor hårddisk på 1000 GB hade den också vilket jag mer än väl behöver. RAM-minnet på 4 GB är kanske inte imponerande men det går att utöka.

Det som jag idag har hållit på med är att starta den nya datorn, fixa alla uppdateringar och få mina dx-program att fungera. Allt har inte gått som på räls men ikväll är äntligen det mesta på raden och jag väntar nu på att få nödvändig info för att flytta av ett av de sista programmen, med det ståtliga namnet Jaguar, till den nya datorn.

Jag menar, är något tillräckligt intressant så glömmer man både tid och rum. Det må vara röjning i skogen, matlagning, att måla tavlor eller något annat intressant. Jag glömde till och med att äta varför det var extra välkommet när sister Jane ringde och frågade om jag ville ha färdigt stekta strömmingar. Jodå, det tackade jag inte nej till. Stekt strömming är jättegott även om köket efteråt inte luktar alltför angenämt.

Jag med mitt radiointresse, sister Jane med sina kokkonster och svåger som hämtat fisken ur djupet. Alla har vi våra intressen och hobbies som kräver tid. Vilken är din tidsuppslukande hobby och intresse? Något du riktigt brinner för och glömmer att äta när det är som mest intensivt?

Nya datorn 45 grader till sidan. Här håller jag ofta till när jag lyssnar och skriver mina inlägg. Jag vill tillägga att detta är bara en liten del av alla kablar och sladdar som finns i mitt hus.

Detta kan jag sitta och titta på i timtal, fast mitt i natten. Bästa tid är dock soluppgången.

Jeppo

Igår besökte jag Jeppo, en ort inte alls långt från mitt boställe. Först ut på pulsådern genom landskapet norrut efter att ha passerat tre broar som skiljer oss från fastlandet.  Mörkt och svårt att se i Bruntes sken framåt. Men det gick även om sista biten också var både hal och spårig.

Annors har Jeppo tal om sig att vara mörk. Inget annorstädes är det lika mörkt som i Jeppo, sommar som vinter. Så mörkt att jag t.o.m. körde vilse en kort stund innan jag visades till rätt stig av en flanerande ung dam med hund. Köra vilse i Jeppo, skrattretande, kan någon tycka?

Det radiota gänget träffades för den årliga julpizzan just i Jeppo detta år. Åtta herrar samlades för att diskutera över en simpel pizza. Vad då, kan tyckas? Jo, radion och dess vågors utbredning och tillvaratagande. Jag orkar dock inte vidare förklara detta engagemang denna gång. Vi får återkomma vid tillfälle.

Pizzan var stor! Jag beställde en medium; den var enorm. Enorm och god! Men viss möda förmådde jag sluka den sista biten. De andra i gänget var mera förståndiga och valde en liten pizza. Jag tror de blev mätta med råge.

Efteråt besökte vi en boende i Jeppo, medlem i det radiota sällskapet naturligtvis, som bjöd på kaffebord och visade oss sitt château, en gammal byggnad som renoverats pietetsfullt.  Här kan vi tala om herrgård även om presentationen var blygsam

Tänk så mycket som kan finnas i det som mörkast är! Ok, Jeppo har som rykte att vara mörkt. Jag vet inte varför och varifrån det ryktet kommer men det har ändå en viss prägel på ortens identitet. Trots det finns här god pizza, bra boende och framgångsrik industri.

Detta om det, min lilla utflykt i går kväll, till mörka Jeppo.

20161229_191422
Pizzan!

20161229_195716
Visst, en radio, trafikmottagare! Hammarlund är märket.  Något större än de som idag ryms i en mobiltelefon. Finns i Jeppo.

Älgar och tråd i skog

Älgar handlade det visst om senast. Älgar handlar det delvis om idag. En himla massa älgar verkar finnas här i skogarna runt omkring.

Jag gjorde koll på en av mina antenner som befinner sig i långsträckt läge i terrängen i viss riktning. Därav ordet riktantenn. En tråd som löper spikrakt mot ett område på vår runda jord ansluten till en radio ger mycket god hörbarhet. 100 – 1000 meter eller mera bör antennen vara. Ja, det har att göra med min radiohobby, DXing. I love it!

Skogen står kvar, ibland i knädjup snö, ofta på barmark, stundtals med djupa hål fulla med vatten. Ungträd är knäckta halvvägs upp. Konstigt! Betänk att det ändå bara är en av de sista dagarna av februari, en vintermånad. Februari, men det känns mera som slutet av mars.

Tråden var av på två ställen. På ett ställe helt inbäddad i is, på ett annat ställe nästan helt omöjlig att upptäcka i vegetationen ovanför näs höjd.  Som jag letade, rent svitt blev jag.

Fint var det ändå att få trava runt i skogen och söka min antenn. Inte helt lätt, men till sist så fann jag båda brotten och kunde koppla samman. Nu lyss jag åter till världen med bästa hörbarhet.

Älgar? Jo, de verkar finnas både här och där. Spår fanns nästan överallt. Vissa verkade väldigt färska för snön föll samman i deras fälor (spår).  Undrar om de inte spanande bakom något träd på killen med staken.

När jag kom hem och försökte kränga av mig ytterjackan sade axeln stopp. Tydligen hade allt mitt spanande i himlen och petande bland grenar och barr gjort sitt. Axeln var åter kaputt och jag som hade fröjdats så senaste veckan åt att äntligen var min vänstra axel i skick. Nu kan jag glömma att göra honnör med vänster hand! Eller är det höger hand man saluterar med?

Hur som haver, älgspår fanns det gott om, nästan så att de övervintrar på min bakgård.  Älgarna. Det gör vi honnör för!

vinterskog_2
Åt en ena hållet. Ingen älg!
vinterskog_1
Åt andra hållet. Ingen älg heller men de fanns där bakom grönskande gran i februariskog. Spejande. Är jag övertygad om.

Yr

 Jag tycker om att skriva under press. Vill jag publicera ett inlägg innan klockan slår tolv, midnatt, gäller det att skynda på. Jag borde blivit journalist.

Idag blev jag yr i huvudet två gånger.

Första gången i Saltgruvan en stund efter lunch. Plötsligt kände jag mig yr, konstig, nästan svimfärdig. Jag satt väl förankrad i kontorsstolen men plötsligt svävade jag ut i det blå, allt snurrade och jag blev matt. Detta hände mig för första gången och jag kommenterade händelsen något som: oj, det här känns inte bra, vad händer? ”Klingande Lutan”, en krigare i Saltgruvan, hade svaret givet: det var ett blodtycksfall efter intagen lunch. Det var första gången jag hörde talas om att man kan få blodtycksfall efter lunchen men det kan vara en förklaring och efter några minuter gick anfallet över. Jag mår åter som en prins!

Andra gången jag blev yr i huvudet denna dag var när jag kom hem efter dagens värv och fann ett paket på farstutrappan. Jag såg två olika hjulspår på gårdsplan och undrade vem som varit på besök. Det fick jag svar på när jag fann paketet vid ytterdörren. DPD:s budbil hade förgäves försökt få min underskrift på paketet från Italien och har som sista utväg, när ingen var hemma, lämnat paketet vid ytterdörren. Där låg det fridfullt och efter några sekunder gissande jag vad det innehöll. Min nya radio! Den ser inte mycket ut för världen (ungefär i storlek som ett modem) men dyr var den och mycken glädje må den skänka mig. Hobbies får kosta!

001mod
Kartongen