Min radioholk

För någon tid sedan när torsdagsklubben besökte Silveria restaurang i Vasa så passade vi också på att göra en snabbvisit hos Biltema. Med mig ut från affären följde en splitterny fågelholk i trä. En trevlig sak som småfåglarna förmodligen gillar och till ett överkomligt pris av 7,90 europenningar.

Jag visade sedan holken på Facebook – eller var det Instagram? – och den väckte ett visst intresse när jag samtidigt meddelade att den inte var avsedd som fågelholk. Jag tror jag till och med lovade att i ett senare skede visa vad den skulle användas till. Det är dags nu, för jag har installerat den i sin avsedda funktion.

Jag har en hobby som skymtat någon gång tidigare i denna blogg men jag har inte gått närmare in på vad det är. Jag berättar gärna här och nu men blir det för tråkigt så är det bara att hoppa.

Jag är så kallad dxare. Va, kanske någon uttrycker sig, vad är det för konstigt? Jo, med hjälp av en trafikmottagare (en specialradio) och specialantenner lyssnar jag på hela världen via kort-, mellan- och långvåg. Radioband som idag är nästan helt bortglömda av de flesta. Idag lyssnar man på radio via FM eller via Internet. Om man alls lyssnar på radio. – Vissa dxare lyssnar också på FM-bandet och gör spännande fynd från hela Europa men det har jag avstått ifrån tills vidare.

I samband med detta lyssnande kan man skicka en lyssnarrapport till de radiostationer man hör, fast på andra sidan jordklotet, och i retur får man förhoppningsvis ett svar, ett så kallat QSL. Det är samlandet av dessa QSL som är en viktig del av dxingen. Fast nu för tiden har jag övergett rapportskrivandet och sysslar bara med inspelningar av stationernas anrop.

Tidigare var det vanligt med trafikmottagare som kostade en vacker slant men numera är så kallad SDR-mottagare mycket vanliga med vilka man kan spela in stora mängder data på datorn och sedan analysera och lyssna på olika stationer i efterhand. Man kan spela in allt vad som sänds på hela mellanvågsbandet några minuter vid heltimme vilket skapar mycket stora ljudfiler. 1-2 GB, så det gäller att ha stora externa hårddiskar till hands om man är flitig.

En gång i tiden var detta en hobby främst för ungdomar som ville vidga sina vyer. Mest pojkar men det fanns också en och annan tjej som vågade sig på detta. Den tiden, för 40-50 år sedan och ännu längre tillbaka, fanns inte Internet utan då var detta en spännande hobby som gav tekniskt klurande, krav på vissa språkkunskaper, kontakt med fjärran stationer samt kunskaper om främmande kulturer och länder.

Man kan kanske säga att det var en hobby som till viss del var en föregångare till Internet. Lite nördigt. Hobbyn fick till och med understöd från staten för sin verksamhet som ungdomsförbund. I Finland finns bland annat Finlands Svenska DX-förbund som jag tillhör men jag är också medlem i Sveriges DX-förbund och Malmö Kortvågsklubb. Idag är de flesta inom denna hobby pensionsfärdiga och ungdomsunderstödet har för länge sedan frusit in.

Bäst hör man mellanvågsstationer på vintern när det är mörkt. Många dxare vaknar till liv i augusti-september när mörkret smyger sig på och sedan är det full rulle hela vintern till mot vårkanten.

Det finns också de som mitt i vintern gör så kallade expeditioner långt uppe i norra Lappland och sitter där i en snöhöljd stuga en vecka och bara lyssnar på radio 24/7 via sina långa antenner runt om. De är ofta utrustade med många mottagare, datorer, hårddiskar och antennfördelare så hela stugan ser förmodligen ut som värsta space-center. Ja, ni förstår att det är bra mycket nörderi kvar i detta. Annars brukar man åka till Lappland för att åka skidor och kolla på norrskenet men vi avskyr norrskenet för det skapar dåliga förhållande för mottagning av radiovågor. Och skidor används bara för att kolla antennerna ifall något fel uppstår. Det är mycket fina och störningsfria förhållanden i ödemarken längst uppe i Lappland.

Jag vill också tillägga att jag är INTE radioamatör. Detta är något annat även om vissa likheter finns.

Nåja, detta i korthet om denna hobby. Det finns mycket mera att förtälja men jag stannar här denna gång för att återgå till fågelholken som jag skulle berätta om.

Jo, här i skogen har jag antenner utdragna i två olika riktningar. De är inget annat än vanlig isolerad tråd som dras i en viss riktning för att fånga upp radiosignaler från det hållet, fast mycket långt ifrån. De skall vara rakt dragna men behöver inte vara högre upp än att älgarna kan passera under. Mina nuvarande antenner är 4-700 meter långa men egentligen borde de vara längre. Uppe i Lappland under expeditioner kan de ha 5-10 antenner från stugan i olika riktningar på upp till en kilometer och stugan blir då som navet i ett cykelhjul.

I den ända av antennen som är närmast mottagaren får det gärna finnas en speciell jordning som går via en liten manick till koaxkabeln som leder in till mottagaren. Denna lilla manick, låda, behöver naturligtvis ett vattentätt bo att befinna sig i och vad passar då bättre än en fågelholk! Just detta har jag använt fågelholken till. Märkvärdigare än så är det inte, en radioholk!  – Tack till den som orkade läsa alltihop, om det så berodde på intresse eller ren nyfikenhet!

DX-ing  – Wikipedia

Sveriges DX-Förbund

Delsbo Radioklubb 

Här finns DX-holken till full beskådan. Kablarna går in från undersidan. Framsidan går att öppna rakt uppåt. Nu gäller det att hitta en lämplig bit galler att sätta för hålet så att inte någon småfågel får för sig att bygga bo i  den.

Och detta är innehållet med två manicker och tillhörande anslutningar.

Detta är min huvudsakliga utrustning: en Icom R-75 trafikmottagare. Ovanpå den en Perseus SDR-mottagare som är ansluten till datorn. Till höger en antennfördelare.

Så ser SDR-mottagaren ut i datorn. Denna vy visar ett s.k. vattenfall där radiosignalerna syns var de finns på skalan samt styrka och  utbredning.

Skulle någon mot förmodan vara intresserad så ta gärna kontakt så förklarar jag mera.

Finlands Svenska DX-förbund finns numera som sluten grupp på Facebook.