Strängt upptagen ung man i sina bästa år

Jag avslutade mitt förra inlägg med de smått dramatiska orden ”Må det dröja ännu många år. Jag har alltför mycket att se, höra, uppleva och lära!” – Jag har liksom inte tid att falla knall och fall just nu även om min önska är att dö med lien i hand. Den dagen, den stunden.

Idag har det varit fint väder. Lämpligt för utearbete eller bara en stilla, rolig promenad i skog och mark. Vilket som.

Tror ni jag gjorde det? Nehej, jag satt mest inne hela dagen och såg solstrålarna vandra över golvet mot min fot och där går solen strax ned i väster denna tid på året.

Som jag antydde så har jag många intressen. Ett är naturligtvis fotografering, men också bloggen, musiken och resor. Bland annat. En hobby som ibland skymtat fram är mitt intresse för att lyssna på radio.

Okey, jag lyssnar gärna på P1, Finnmix och P2 Världen och mycket annat – tacka vet jag våra nordiska public servicekanaler – men det som nu avses är mera långt-bort-ifrån och inte med fullt så kristallklart ljud. Jag är en så kallad dxare vilket innebär att jag lyssnar på något så gammalmodigt som mellanvåg och kortvåg och då gärna på stationer så långt borta som möjligt – helst på andra sidan jordklotet – vilket kräver avancerad utrustning och långa antenner. Idag sker detta ofta med program i datorn som är kopplade till en antenn i terrängen runt om men vanliga trafikmottagare finns också till hands.

Tyvärr har jag haft problem men ett par program i datorn vilket gjort att programmen hängt sig just som det är som mest spännande. Allt blir liksom fruset och inget fungerar. Jag har lokaliserat problemet till min gamla dator som inte hängt med. Därför inhandlade jag igår en ny dator – en laptop – för det humana priset av 299 europenningar. Stor hårddisk på 1000 GB hade den också vilket jag mer än väl behöver. RAM-minnet på 4 GB är kanske inte imponerande men det går att utöka.

Det som jag idag har hållit på med är att starta den nya datorn, fixa alla uppdateringar och få mina dx-program att fungera. Allt har inte gått som på räls men ikväll är äntligen det mesta på raden och jag väntar nu på att få nödvändig info för att flytta av ett av de sista programmen, med det ståtliga namnet Jaguar, till den nya datorn.

Jag menar, är något tillräckligt intressant så glömmer man både tid och rum. Det må vara röjning i skogen, matlagning, att måla tavlor eller något annat intressant. Jag glömde till och med att äta varför det var extra välkommet när sister Jane ringde och frågade om jag ville ha färdigt stekta strömmingar. Jodå, det tackade jag inte nej till. Stekt strömming är jättegott även om köket efteråt inte luktar alltför angenämt.

Jag med mitt radiointresse, sister Jane med sina kokkonster och svåger som hämtat fisken ur djupet. Alla har vi våra intressen och hobbies som kräver tid. Vilken är din tidsuppslukande hobby och intresse? Något du riktigt brinner för och glömmer att äta när det är som mest intensivt?

Nya datorn 45 grader till sidan. Här håller jag ofta till när jag lyssnar och skriver mina inlägg. Jag vill tillägga att detta är bara en liten del av alla kablar och sladdar som finns i mitt hus.

Detta kan jag sitta och titta på i timtal, fast mitt i natten. Bästa tid är dock soluppgången.

Jeppo

Igår besökte jag Jeppo, en ort inte alls långt från mitt boställe. Först ut på pulsådern genom landskapet norrut efter att ha passerat tre broar som skiljer oss från fastlandet.  Mörkt och svårt att se i Bruntes sken framåt. Men det gick även om sista biten också var både hal och spårig.

Annors har Jeppo tal om sig att vara mörk. Inget annorstädes är det lika mörkt som i Jeppo, sommar som vinter. Så mörkt att jag t.o.m. körde vilse en kort stund innan jag visades till rätt stig av en flanerande ung dam med hund. Köra vilse i Jeppo, skrattretande, kan någon tycka?

Det radiota gänget träffades för den årliga julpizzan just i Jeppo detta år. Åtta herrar samlades för att diskutera över en simpel pizza. Vad då, kan tyckas? Jo, radion och dess vågors utbredning och tillvaratagande. Jag orkar dock inte vidare förklara detta engagemang denna gång. Vi får återkomma vid tillfälle.

Pizzan var stor! Jag beställde en medium; den var enorm. Enorm och god! Men viss möda förmådde jag sluka den sista biten. De andra i gänget var mera förståndiga och valde en liten pizza. Jag tror de blev mätta med råge.

Efteråt besökte vi en boende i Jeppo, medlem i det radiota sällskapet naturligtvis, som bjöd på kaffebord och visade oss sitt château, en gammal byggnad som renoverats pietetsfullt.  Här kan vi tala om herrgård även om presentationen var blygsam

Tänk så mycket som kan finnas i det som mörkast är! Ok, Jeppo har som rykte att vara mörkt. Jag vet inte varför och varifrån det ryktet kommer men det har ändå en viss prägel på ortens identitet. Trots det finns här god pizza, bra boende och framgångsrik industri.

Detta om det, min lilla utflykt i går kväll, till mörka Jeppo.

20161229_191422
Pizzan!

20161229_195716
Visst, en radio, trafikmottagare! Hammarlund är märket.  Något större än de som idag ryms i en mobiltelefon. Finns i Jeppo.

Sommaren är här, julpizzan bokad

Ömsom regn, ömsom sol. Men jag gillar läget för det är ganska varmt och jag tycker om när solen åter tittar fram bakom molnen och lyser upp. Egentligen en fin sommar så långt.

Semestern har för många kommit igång och både husvagnar och husbilar är en vanlig syn på våra vägar. Även cyklister med stor packning trampar tappert vidare. Ikväll mötte jag ett gäng tjejer, utrustade med tält, som stävade på i motvind mot mörka moln i öster. Det såg tufft ut just då men ikväll lyser åter solen.

Cykelsemester några dagar, max en vecka, har alltid varit en dröm för mig med det har aldrig blivit av. En version av denna form av semesteraktivitet är att alltid ha medvind. Styr dit vinden visar och kommer man till en sjö som sätter stopp en dag eller två, vänta tills vinden vänt, ta det lugnt och bada, ströva omkring, läs en bok i hängmattan om vädret tillåter. Poängen är att man inte vet vart man hamnar och kanske just därför upptäcker sådant som inte finns i turistbroschyrerna. Eller bara dala ned till en nivå på gränsen till uttråkad; något som kanske behövs för dagens stressade människa?

Igår kväll bevistade jag den årliga sammankomsten i Pörkenäs. Ett vackert ställe med fri syn över det till synes oändliga havet men med samtidigt skyddat läge för de värsta nordanstormarna. Bortom horisonten ligger kungariket.

Vi är ett gäng som träffas ett par gånger om året; radiolyssning är vårt gemensamma intresset. En blandad skara men vi trivs ihop men utövar vår hobby oftast i enskildhet samtidigt som vi har en hel värld gemensam p.g.a. den nya it-tekniken.

Några stora beslut togs inte men den traditionella julpizzan kommer vi att aväta i Jeppo där en särdeles förträfflig pizzeria lär finnas. Sommaren är kort, det gäller att ta vara på varje stund. Snart piskar snöstormen på väggen och vi äter åter en pizza i decembermörkret. Låt er inte nedslås av detta faktum utan slå ihjäl ytterligare en mygga medan skymningen sakta  sänker sig över sommarnatten!

2016-07-01 Pörkenäs 035
Klippor i kvällsljus

2016-07-01 Pörkenäs 043
Kväll vid Bottenhavets strand.