-
Naturens små och stor under
Många är hungriga och snappar åt sig både frön och nötter från mitt fågelbord som främst är tänkt för mina små vänner, småfåglarna. De hade en enorm aptit trodde jag, tills jag upptäckte att även andra, större fåglar delade på frön och nötter med dem. Inte konstigt att det går åt hur mycket som helst. I morse satt också en ekorre under fågelbrädet och åt solrosfrön som småfåglarna sparkat ut. En god stund satt den och mumsade tills jag själv gick ut för att fylla på. Den får gärna äta lite av det som ramlar ned. Så vacker päls den hade! Förr brukar jag tänka att om skulle jag välja…
-
Frost
Den första frosten kom igår morse. -2,1C noterade min digitala mätare. Samma datum som i fjol. Och samma gradtal idag på morgonen. Jag gjorde eld i spisen igår kväll. En härlig värme spred sig i stugan och jag behövde inte alls elda länge innan jag hade +23 grader inne. Nästan för varmt. Helst vill jag ha en +16-18 C när jag sover. Men visst är det skönt ändå med värmen från en vedeldad spis? Klippte gräsmattan igår för sista gången denna säsong. Snaggade till den så att inte mycket långt gräs finns kvar nästa vår när åter denna trogna syssla pockar på. Alltid när jag klipper gräset för första eller…
-
Åt skogen
Visst minns ni visan Ekorr’n satt i granen? Han som hoppa på tallegren, stötte han sitt lilla ben och den långa ludna svansen. Äntligen lite snö och lite kyla! Jag trodde inte att jag skulle uttala de orden eftersom jag inte är någon stor vän av vinterväder. Jo, lite kan det komma i januari och februari, lite i mars också för då är det bästa tiden att hugga ved i skogen och då behövs snö och frusen mark. Jo, kring jul också, något som vi i år inte blev förunnat. Men annars föredrar jag en ständig vår, låt säga varm maj. Jag drog på mig stövlarna och begav mig ut…
-
En smärtans melodram med tå och ekorre
Ekorrn satt i granen Hoppa han från tallegren stötte han sitt lilla ben och den långa ludna svansen Så kunde jag muntert ha sjungit härom kvällen, även om det är en förenkling av texten. Det var visst också något barn som störde den lilla rackaren men det lämnade jag bort. På samma gång kunde jag också lämnat bort den långa ludna svansen för den fanns liksom inte. Muntert och muntert, egentligen var det inte alls lustigt, mera hade jag smärtsamt velat skrika ut versen och höja min blick mot himlen och avsluta med ett kraftfullt: Varför? Jag var vid villan och tog ett dopp i den sena kvällen. Vad hände…