Örfilens dag, idag och i söndags

Denna kanelbullens dag har vi mera höstväder att se fram emot. Gårdagen bjöd på ett riktigt ruskväder med regn och blåst vilket gjorde att jag satt inne en stor del av dagen och redigerade bilder från min Lofotenresa. Perfekt väder, med andra ord.

Igår kväll var jag också på kvällskursen i spanska. Frågan om situationen i Katalonien kom på tapeten men Roberto, vår lärare, ville inte ta upp frågan till diskussion – på spanska naturligtvis – eftersom det är ett så omfattande ämne att det skulle ta flera timmar att diskutera denna fråga.

Själv är jag tudelad i frågan och jag har troligtvis för lite information för att bilda mig en klar uppfattning i frågan. En sak som jag dock reagerade på var hur den spanska polisen agerade mot fredliga röstande i söndagens folkomröstning om självständighet för Katalonien. Videos på sociala medier och tv-nyheterna visade ett polisiärt uppträdande som är under all kritik. Så gör man inte mot människor som fredligt vill rösta trots att omröstningen enligt spanska författningsdomstolen var olaglig. Sparka på människor som ligger på marken, slå urskillningslöst med batonger mot obeväpnade människor och behandla folk som om de vore värdelöst gods. Sådant gjordes under Francodiktaturen men är inte den tiden förbi? Får sådant hända i en demokrati i Europeiska Unionen år 2017? Polisbrutalitet förekommer helt visst också i andra länder i Europa men är lika fullt helt oacceptabelt. Sådana övertramp bör lagfaras var de än förekommer!  – Förstå mig rätt, polisen måste ha maktmedel att ta till i svåra situationer men frågan är om inte spanska polisen i vissa aktioner på söndagen gick över gränsen. Till vilken nytta och på vems order? Nu är det troligt att de spelade självständighetsivrarna i händerna som får fler anhängare.

Fråga om självständighetsyrkanden rent allmänt är intressant. Den finns på flera håll i Europa, t.ex. i Skottland och i Belgien och inte minst i Kurdistan i Mellersta Östern. Vad krävs för att ett område på fredlig väg skall få lösgöra sig från en annan stat eller statsbildning? Är det en alls omöjligt? Katalonien har under lång tid försökt få större självstyrelse men Madrids maktcentra har förhalat och motarbetat sådana strävanden. Är det då konstigt att Katalonien tappar tålamodet och verkställer en folkomröstning? Å andra sidan deltog bara 42,3 % av Kataloniens befolkning i folkomröstningen vilket är en stor svaghet. Är en majoritet av Kataloniens befolkning för självständighet och hur stor skall en sådan majoritet vara? Frågan är fortfarande obesvarad.

Tittar man historiskt på statbilningar så är de flesta våldsamma och krigiska. Ta bara Finlands historia. Sverige förlorade Finland till Ryssland år 1809 efter ett omfattande krig vilket jag anser är en del av Finlands väg till självständighet. Ryssland utövade därefter en föga omtyckt styrelse av landet i över hundra år vilket skapade motstånd och strävan till lösgörande från tsarriket Ryssland. När sedan Finland utropade sin självständighet 1917 skedde det relativt enkelt men det åtföljande inbördeskriget var blodigt och föga hedervärt för den unga nationen. Maktbalansen mellan röda och vita skulle upprättas vilket jag menar också tillhör födseln av staten Finland.  Segraren skriver historien sägs det och segraren, de vita, behandlade sina moståndare föga mänskligt med fruktansvärda förhållanden i fångläger med svält och summariska avrättningar. Krigsbrott förekom säkert från båda sidor och frågan är vad som hänt om de röda segrat? Hade de behandlat moståndarsidan bättre och vad hade hänt politiskt långsiktigt om de röda segrat? Det vet vi inte men med tanke på att Sovjetunionen uppstod i Ryssland fanns risk att Finland med rött styre förlorat sin nyvunna självständighet och gått en annan väg än till demokrati.

Men det räckte inte med det. I andra världskriget fick Finland med stor möda och stora uppoffringar försvara sin självständighet i två krig. Vad jag menar är att det som vi kallar fredliga nationer i de flesta fall har en blodig historia. Vad är det som säger att situationen i Katalonien blir annorlunda? Här gäller det att båda parter har is i magen och hellre sätter sig vid förhandlingsbordet än låter batonger och bomber tala. Vi har i färskt minne vad som hände i Baskien och på Nordirland med terror och mänskligt lidande som följd, något som idag verkar var förbi.

Själv anser jag vi behöver färre gränser, inte fler, och att stater lyssnar på sin befolkning och inte utövar styrelse där befolkningen eller delar av befolkningen känner sig illa behandlad eller förtryckt. Vidare tycker jag att EU:s  medlemsländers nationella styrelse borde minska till förmån för ett överstatligt EU och regionala/lokala styrelseformer. Vi har Öresundsregionen som ett utmärkt exempel och varför inte Kvarkenområdet. Eller att EU tar hand om den yttre gränsbevakningen och inför en gemensam flyktingpolitik.

Kanelbullen kallar vi också örfil här i Svenskfinland. Naturligtvis skall jag inhandla en örfil/kanelbulle eller två till mitt kvällste. Vi kan alltså också kalla dagen Örfilens dag och fira den i sämja. Inte som i söndags när Spanien firade den dagen med att Kataloniens regering gav styret i Madrid en trotsande örfil genom sin folkomröstning och spansk polis svarade med att örfila delar av Kataloniens folk.

Kanelbullens dag 

Katalonien 


Vad passar bättre än att visa en bild från gårdagens arbete med bilderna. Historien bakom jordgloben ute vid fyren i Andenes på norra Lofoten känner jag inte till men den får representera tanken ”En värld – många människor”
Annonser

En lättnadens suck

Spännande dagar! Det spelas visst VM i ishockey men det är inte det jag menar. Istället är det franska presidentvalet som lockat fram fjärilar i magen. Inte för att jag vet mycket om fransk politik men hade Marine Le Pen vunnit hade jag haft svårt att somna i kväll. Det hade betytt att extremhögern i Europa hade tagit ytterligare ett steg framåt och fört utvecklingen allt närmare ett nationalistiskt och auktoritärt Europa. För det är inte bara Frankrike det handlar om. Nu har vi förhoppningsvis ett läge där EU fortfarande finns kvar och ett mera liberalt Europa än om Le Pen hade vunnit.

Mycket vet jag inte om vinnaren Emmanuel Macron men han är ändå ingen populist på yttersta högerkanten. Om han däremot klarar av att styra Frankrike mot ett samhälle med minskad arbetslöshet och bättre fördelning av tillgångarna är ett stort frågetecken. Orsaken till högerpopulismens framgång i Europa är det finns många förlorare i en utveckling där de rika blir ännu rikare medan löntagare, lantbrukare och medelklassen har fått det sämre. Egentligen ett globalt problem. Om han inte inser detta och lyckas är det stor chans att Nationella Fronten kommer att växa ytterligare.

Såja, kanske det ändå finns hopp. Något mera kommer jag att följa utvecklingen i Frankrike. Blir Macron den som kommer att bryta extremhögerns frammarsch eller slår han vakt om de orsaker som gett populisterna mängder av väljare?

Efter solnedgång och natt kommer en ny dag

Ska det va så här?

Så kom jag hem till ett regnigt och lite småkyligt Östebotten senaste natt. Båtfärden från Umeå bjöd inte på några överraskningar förutom att när jag körde ombord i Holmsund så måste alla personbilar köra genom ett tält där ett par uniformerade personer frågade om de fick titta i bagaget, något som förvånade mig. Normalt brukar det vara så att när man anländer till ett land så kollas bagaget, inte när man lämnar ett land.

Exakt vilken myndighet som utförde kollen vet jag inte. Tullen, polisen, gränsbevakningen…? Jag blev så nyfiken på att få veta varför denna kontroll utfördes att jag känner mig frestad att forska närmare i saken. Så var det inte ifjol och inte heller något annat tidigare år. Snabbt gick kollen i skuffen, inte många sekunder och ingen knarkhund såg jag heller.

Det enda jag kan tänka mig är att de letade flyktingar på samma sätt som det utförs dubbelkontroll vid Öresundsbron. Först en kontroll på Kastrup, sedan en till i Hyllie på svenska sidan. Ska det vara så här i EU? Var det inte meningen att det skulle vara fri rörlighet för varor, kapital och människor? Åtminstone jag röstade för EU av den orsaken att det skulle vara så lite hinder som möjligt mellan länderna. Att man letar knark och gör alkolholkontroll på bilister, som man också gjorde i Vasa när vi kom i land, har jag full förståelse för därför att de kontrollerna görs också ute i samhället i övrigt. Är detta konsekvensen av EU:s misslyckade flyktingpolitik att man offrar en viktig grundprincip för EU-samarbetet, medborgarnas fria rörlighet över gränserna?

Annat var det för bara något år sedan när man knappt såg en myndighetsperson vid hamnarna i Vasklot och Holmsund och det gick också bra.

En tanke slog mig, kan det vara Wasalines egen kontroll för att hindra att flyktingar söker asyl på andra sidan Kvarken och rederiet därmed riskerar stora böter? Jag vet inte, men nyfiken blev jag.

En sak som blivit till det bättre är att jag kunde surfa gratis på mitt mobilabonnemang i kungariket. Både via mobilen som sådan och när jag använde mobilen som ”modem” till datorn. För det mesta bra täckning och fart på nätet. Jag får väl passa på att göra lite reklam för Sonera som har denna möjlighet för sina kunder. Automatiskt tog Telia över och jag märkte ingen skillnad. Även på Urkult (Näsåker) som tidigare varit ökänd för sin dåliga täckning i mobilnätet var det gott spring i benen.

Dagen har bjudit på regn och gråväder en stor del av dagen. Skall det vara så här när jag har semester? Jag hade tänkt klippa gräsmatta men si det blev inte av och allt långhårigare och våtare blir den. Jag fick istället sova en välbehövlig tupplur för jag kände mig minst sagt seg under förmiddagen efter bara knappa fyra timmars sömn senaste natt. Så någon nytta gjorde regnvädret.

2016-08-01 Wasaline Vasklot 005
Så här såg det ut vid färjeläget i Vasklot 1.8 när jag startade min färd. Ingen annan kontroll än biljett- och Idkontroll vid biljettluckan. Helt ok.

2016-08-02 Högbonden 134
Ingen kontroll när vi anlände till Högbonden. Bara att klättra uppåt.

 

2016-08-03 Högbonden 014
Och här lämnar vi Högbonden följande förmiddag i ett vitt skum.

 

2016-08-04 Urkult 009
Men si här var det kontroll. Urkults biljettkontroll.

En bedrövlig dag

Rubriken stämmer inte överens med den midsommarafton som upplevs ikväll i byn. Sol och svag vind som viftar bort de värsta myggen bjuds. Ljumma vindar. Ofta sägs att midsommar firas i kyla och regnets tecken, nästan som en naturlag. Det är liksom förgjort att midsommar skall ha dåligt väder. Så icke i år och det är jag tacksam för.

Vad som framkallar rubriken är folkomröstningen i Storbritannien där britexit vann, d.v.s. de som vill att landet skall lämna EU. Jag ser det som en stor förlust, nästan som en sorg, att ett land som är ett av grundarna till unionen tar detta steg. Att det finns folk som vill slå sönder det freds- och samarbetsprojekt som EU innerst inne är. Dock var det mycket jämnt. Av tio personer fanns det fem emot och fem för EU. Men sådan är demokratin och folkomröstningar, den som vinner med en tiondedel är segraren, vilket också är demokratins svaghet. I detta fall 3 procent men i verkligheten blev det dött lopp. Det hade behövts en större skillnad för att tydliggöra läget.

Jag vill på intet sätt säga att detta är unikt för Storbritannien. Även i republiken finns det många som är EU-kritiska eller direkt EU-fientliga. Ofta hänger de upp sig på frågor som krokiga gurkor, snus, jordbrukspolitiken, byråkratin och centralism. Jag kan hålla med om att det finns orsak att stävja byråkratin och detaljstyrningen men detta borde kunna justeras inom unionen. Synd bara att det behövs ett britexit för att väcka Bryssel.

Jag läste på nätet om en undersökning som visade att kärnan av britexit är äldre män med låg utbildning och skral ekonomi. Det förvånar mig inte, för någonstans skall de kanalisera sin besvikelse över sin livssituation och EU, som högsta styrande organ i Europa, ligger bra till för att utpekas som syndabocken, något som populistpartierna utnyttjar. Vad de glömmer är att de nationella regeringarna och folkvalda styr utvecklingen i de enskilda länderna. Varför skulle det annars finns betydande skillnader i ekonomi och levnadstandard? Det är bara att jämföra Finland och Sverige. Visst, Sverige har egen valuta men det är något helt annat än den devalveringspolitik som tillämpades i Finland innan euron. En politik där pengar, med jämna mellanrum, skyfflades över från löntagare till företagen för att rädda exporten. För att inte tala om inflationen och valutaspekulationen där starka kapitalister kunde sänka ett lands ekonomi för att uppnå maximal vinst i valutahandeln. Är detta något vi vill återvända till?

Jag har alltid varit en varm EU-vän. Min identitet är bybo och svensk-österbottning men på nationell nivå är jag nordisk medborgare och europé. Nationalismen där huvudsyftet är att skapa ”vi och dom” har historiskt visat sig vara en språngbräda till krig och förtyck. Därför är jag inte nationalist utan europé och världsmedborgare.

Alltid finns det någon som är skyldig till att jag inte mår bra. Vem skall de missnöjda britter som valde britexit skylla på när EU är ett minne blott och de fortfarande inte fått det bättre efter 5-10 år? Tyvärr tror jag att de missnöjda som röstade för britexit är de som kommer att betala högsta priset för sitt val.

Globaliseringen kan vara en orsak till britternas val; en rörelse där storföretagen har stor frihet och kan bolla med kapital, företag, skattesmitning, nationer och människor enligt kortsiktig kvartalsekonomi och där folkviljan är satt ur spel. Maximal vinst där människors välbefinnande är ovidkommande och enbart siffror i en kalkyl räknas. En rörelse för vilket EU får bära hundhuvudet.

Usch, detta blev en lång jeremiad men något har jag fått utlopp för min frustation över dagens dåliga budskap. Vad tycker ni om britexit?

2016-06-24 Midsommarafton 005
Livet går vidare. Vem som vann och vem som forlorade får framtiden utvisa.

En blöt upplevesle

Denna dags utfärd gick till den brasilianska sidan av floden för att åter beskåda vattenfallen, fast från en annan synvikel. Som så många andra har sagt, jag kan bara hålla med, för att få en totalupplevelse av vattenfallen vid Iguazu falls bör man besöka båda sidorna. Den argentinska sidan bjuder fler aktiviteter och är liksom närmare naturen medan den brasilianska sidan visar storslagna vyer och en blöt upplevelse vid djävulens gap, som det mest spektakulära vattenfallet kallas.

Denna dag hade jag också på eftermiddagen planerat ett besök i staden Ciudad del Este i Paraguay. För att hinna med allt hade jag bokat båda via Grey Line. Det innebär att det är en gruppresa och som sådan finns det både för- och nackdelar. Fördelen är att man hinner se mycket på en gång, med guide som berättar och ordnar det mesta, nackdelen är att man är bunden till ett program och vissa klockslag. Guiden Julio gjorde sitt bästa men det mest av snacket gick på spanska i rasande fart och informationen om vad som var på gång hade sin brister för mig som trots allt har en begränsad förmåga i spanska språket. Nåja, det mesta förstod jag trots allt och det som föll mellan stolarna så frågade jag upp vid tillfälle på engelska.

Vid en sådan stor turistfälla finns det mycket människor, många bussar och olika grupper och det gäller att hitta sin grupp när avfärd skall ske. Själv lyckades jag rätt väl men vid ett tillfälle fick vi vänta en kvart på tre colombianska flickor som inte dök upp. Nära på så att bussen åkt sin väg.

De flesta i gruppen var argentinare men det fanns också folk från Ecuador, Colombia och México. Från Europa var vi två nationaliteter vad jag hann uppfatta: Finland och Slovakien. Tjejen från Slovakien hade bott i Sverige och hon frågade om jag var från kungariket. Jag talade nämligen svengelska.

Vädret visade sig inte från sin bästa sida denna dag. Redan på morgonen hängde tunga regnmoln i skyn med spridda skurar. I samband med att vi blev klara med vandringen längs med brasilianska sidan av fallen satte ett ganska ihållande regn igång. Stundom med skyfall och åska. Detta dämpade min önskan om att fortsätta till Ciudad del Este. Man kunde knappt visa sig ute utan att bli blöt om fötterna. När så de flesta andra som också hade tänkt åka till Ciudad del Este började avboka gjorde jag detsamma. Inte roligt att traska omkring med blöta skor och ständigt med paraply i högsta hugg. Istället valde jag att följa huvudguppen och återvände till Puerto Iguazu. Men först skulle de besöka ett TaxFree-center för att göra fynd. Detta låg mellan den brasilianska och den argentinska tullen. För mig en fullständig meningslös upplevelse. Där fanns många märkesaffärer jorden runt med sina lyxvaror, parfymer och annat. Jag kollade snabbt runt och satte mig därefter med en öl, som minsann inte var billig.

En fundering jag gjorde: ett sådant slöseri med tid vid gränsövergången mellan Argentina och Brasilien. Själv är man van inom EU att allt löper så smidigt, nästan inget tidsspill alls. Det är nästan så att jag glömt bort hur det var innan, när man reste till Europa. – Här gäller det stämpel i pass, åtminstone för oss utlänningar, besök i bussen av tullen och en halv timmes väntan innan bussen fick fortstätta. Många grälar på EU men det finns också många fördelar som är lätt att glömma.

Min regnponcho och vattentäta aktion kamera kom väl till pass idag. Dels på grund av regnet men också för att turen vid vattenfallen på den brasilianska sidan var betydligt mera blöt. Det fanns en gångbro ut över fallen och den som ville gå längst ut blev helt säkert rejält våt utan regnskydd. Naturligtvis måste jag dit ut!

puerto iguazu
Gata där jag bor. Fast Iguazu Jungle Lodge är betydligt lyxigare.
iguazu falls
Här ytterligare en drös bilder från Iguazu Falls
iguazu falls2
Iguazu Falls
iguazu falls3
Lite närmare fallen, lite blött
iguazu falls4
Lite från ovan

Dags för kronärtskockor!

Nu är kronärtskockorna som bäst, fanns att läsa på DN. Speciellt i Rom under tidig vår. Jag har ingen orsak att betvivla detta påstående trots att jag inte satt min fot i Rom eller annars är närmare förtrogen med den italienska kokkonsten. Men det lät trevligt, så låt gå.

Det är länge sedan jag senast åt kronärtskocka och då som tillbehör på en pizza: Quattro Stagioni. Skockan i mitten var liksom det allra godaste på hela pizzan och lämnades till sist, sedan först kanterna avverkats, sedan marsklandet bestående av pizzans huvudsakliga fyllning och som gran finale den lilla knoppen mitt i pizzan, kronärtskockan. – Vi närmare eftertanke är det så jag äter alla pizzor, först kanterna och sedan äter jag mig inåt mot mitten.

Tyvärr finns inte kronärtskockor på vare sig pizzor eller annat i republiken. Överhuvudtaget kan jag inte erindra mig när jag senast skulle ha sett kronärtskocka i samband med någon maträtt som serveras på restaurang på denna sida pölen. Däremot ståtade en kronärtskocka i mitten på alla Quattro Stagioni i Skåneland den tiden det begav sig. Därför beställer jag ofta Quattro Stagioni som pizza med den lilla förtvivlade förhoppningen om att nu äntligen skall jag få en kronärtskocka i mitten på pizzan. Men icke, lika besviken blir jag varje gång på de inhemska pizzabagarna. BESVIKEN! Inte hjälper det heller att fråga var kronärtskockan är. Servitrisen eller bagaren ser varje gång lika frågande ut. Jag kan lika gärna tala med ett par tomma overalls.

Detta är en uppgift som republikens nya president omedelbart borde ta sig an: att propagera för ökad användning av kronärtskocka i republikens matlagning. I samma veva kan han också ta reda på varför det saknas brysselkål i köpladornas frysdiskar. Brysselkål är enligt mitt förmenande den främsta grönsaken i kosten och borde finnas i riklig mängd på varje matbord runt om i stugorna!

Jag gjorde en snabb sökning på nätet om kronärtskockan och hamnade omgående på Wikipedias utmärkta, lilla notis om denna grönsak. Där står att kronärtskockan är ”vanligt förekommande på pizzan Quattro Stagioni”. Så det så!  Skärpning i republiken!

Som källa till Wikipedias skriverier om denna näpna grönsak finns en länk till Europeiska unionens officiella tidning nr. L294. Så trevligt tänkte jag och klickade raskt vidare för att få ytterligare kunskap. Det skulle jag inte ha gjort för nu hamnade jag mitt i ett byråkratiskt språk utan dess like som jag på pin kiv tragglade mig genom utan att för den skull säkert förstå vad som avsågs. Jag tror det handlar om få några varumärken registrerade som ursprungsbeteckning, däribland vissa spanska kronärtskockor. EU:s officiella tidning är ingen vanlig veckotidning som man köper för skojs skull utan man bör vara minst vara jurist om man skall läsa den och helst specialiserad på EU:s fikonspråk.

Istället föreslår jag att ni läser Hjalmar Söderbergs lilla berättelse ”Kronärtskockan” som håller sig med ett betydligt elegantare språk än EU-byråkraternas torftiga, lagtekniska ordvändningar. – Länge leve kronärtskockan, brysselkålen och …… ja, syltlöken!

Ingen kronärtskocka, absolut ingen brysselkål eller syltlök men gott var det ändå. Jo, oliver fanns det visst, de är goda också.