Allehanda

Fördumningens tidevarv?

I onsdags bevistade jag professor Dick Harrisons föreläsning på temat ”Samhällets fördumning”. Auditoriet Academill på Åbo Akademi i provinshuvudstaden var knökfullt och man blev t.o.m. tvungen att använda ett angränsande rum dit videolänk förmedlades för att alla intresserade skulle få en chans att se och höra den populära talaren. Kanske närmare 400 personer var närvarande.

Alla gillar inte Harrisons åsikter och utläggningar. Det har han också fått sig påskrivet genom arga och ibland hotfulla mail och samtal. Men han har skinn på näsan, förmåga att uttrycka sig och är påläst så det skall mycket till innan han måste vika sig. Hela hans person på scen uttryckte pondus och energi. Det kan också behövas, lärare i historia på Lunds universitet som han är.

Undervisning och utbildning i kungariket var ett av kvällens ämnen. Han påstod att kvalitén på de utexaminerade i Sverige har sjunkit i betydande omfattning p.g.a. att universitet och skolor konkurrerar om de pengar från staten som varje utexaminerad ger. Blir undervisning och tentamen för svåra byter helt enkelt de studerande utbildningsort för att slippa lättare undan och detta betyder att de läroanstalter och utbildningar som kräver mera av sina studerande riskerar att bli utan elever. Ordet korruption nämndes i sammanhanget eftersom lärare och examinatorer kan tvingas godkänna elever med svaga kunskaper i ämnet. Detta kan vara förödande för t.ex. en patient vars läkare inte har fullgoda kunskaper.

En annan fråga som togs upp var att idag uppfattas ofta en åsikt ha större betydelse än fakta. Inte minst på sociala medier uppstår fräna debatter där de med åsikter som inte är faktabaserade känner sig kränkta, vilket de också är snabba att påtala.

Jag kan inte annat än hålla med. Nätet är fullt av dynga som propsar på att vara sanning. Det värsta är att upprepas en lögn tillräckligt ofta blir den en ”sanning”. Källkritik är botemedlet men det kräver grävande och kunskap samt förmåga att framställa kritiken på ett tydligt sätt.

Tyvärr är detta idag inom politiken och samhällsdebatten ett ofog som kan kosta demokratin stora förluster när var man och kvinna, ofta anonymt, kan påverka med i stort sätt vilka påståenden som helst på olika forum, tidningskommentarer och sociala medier utan källhänvisningar. Inte minst flyktingdebatten är ett bra exempel. Påtalar man det orimliga eller felaktiga kan man bemötas med personliga påhopp, anklagelser om kränkning och rasism, pk-stämpel och krav på tolkningsföreträde.

Just tolkningsföreträde är för mig ett mysterium. Det borde rimligen betyda att en viss person eller en grupp har åsikter som inte får ifrågasättas; det finns bara en sanning. Det jag främst vänder mot är att då blir det bara en monolog, inte en dialog. Och var finns fakta som stöder en känsla eller en uppfattning?

Harrison talar om samhällets fördumning och jag håller med. Var finns idag bildning, breda kunskaper, kännedom om vår historia, givande och intelligenta samtal? Även massmedias roll kom upp. TV har länge kallats dumburken. Vi har en massa kanaler som erbjuder tävlingar, reality-tv, dokusåpor, livsstilsprogram, deckarserier men var finns kulturen? Är det alls möjligt att idag sända ett program som Musikfrågan Kontrapunkt som sändes på TV 1964-98? Finns det idag en person likt Sten Broman?

Vi har ett enormt flöde av program, texter, bilder och videos tillgängliga; hur då plocka guldkornen ur detta? Faller inte de flesta för de lätta, underhållande programmen istället för de program och texter som kräver lite eftertanke? Visst, det finns många bra TV-program men det gäller att hitta dem och inte förfalla till ett zappande mellan kanalerna. Säger en som inte tittar på TV.

Är ungdomarna idag mindre bildade, mera försoffade, mera hänfallna åt den lätta vägen? Jag hoppas inte det men alltför ofta stöter jag på förbluffande stora kunskapsluckor och dålig språkbehandling hos yngre människor. Eller är det en generationsfråga? Kan de annat som inte jag och min generation kan och vad är viktigt att kunna idag? En sak är då säker, den som inte kan sin historia har inget lärt av begångna misstag vilket kan stå framtiden dyrt.

Jag skall inte mera ingående orda om föredraget men till sist vill jag uppmärksamma en fråga som Harrison fick, nämligen vad skall Vasa Universitet satsa på i framtiden för att hålla ställningarna i den konkurrens som finns inom utbildningsområdet och regionalt. Svaret var: det svåra! Det är genom forskning, förutseende och att välja det som ingen annan ids, törs eller tänker på som man kan nå framgång. Samma filosofi hade den man som startade det företag som för några år sedan köpte Saltgruvan. Det lätta har redan alla andra satsat på och plockat pengarna ur.

Dick Harrisons fördrag finns på följande länk http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/102536 och även en artikel från Vasabladet http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/102529 Om länkarna går att nå för icke-prenumeranter vet jag inte. Meddela gärna som kommentar om ni kan eller inte kan nå länkarna!

Edit: fördraget kan hacka lite i början. Gör en liten paus på en halv minut och prova igen så blir det bättre.

20160518_200819-1
Dick Harrison till vänster, Kennet Myntti, moderator, till höger i bild.

0 kommentarer

  • fritidsbloggenblog

    Angående zappandet mellan tv kanalerna är så onödigt dyrbar tid. Verkar vara för lite av de bra programmen.

  • Ulla Maria

    Mycket intressant och till vissa delar skrämmande föresläsning som det gick bra att lyssna till även för en ickeprenumerant. Bilden sackade emellertid efter men det spelade ju mindre roll. Alldeles i slutet av föredraget blev det dessvärre väldigt hackigt och detta fortsatte en bra stund, hoppade fram en bit för att se om det blev bättre det blev det inte och då ledsnade jag. Vet inte om det beror på källan eller min dator.
    Har tidigare hört från flera svenska gymnasielärare om hur de tvingats godkänna t ex tvivelaktiga resultat och ohämmat mobilpysslande på lektioner för att inte eleverna ska söka sig till andra skolor. Flera av dessa lärare har sökt eller funderar på att söka sig till andra yrken.
    Vad gäller fördumning i medierna kan jag tänka mig att det här gäller ungefär samma villkor som i skolorna: Det gäller att inte tittarna ska söka sig till andra kanaler och då vågar man inte riskera att bli betraktad som trist, tråkig och alltför djup. Skall man sedan bryta för reklam var tionde minut passar det antagligen också bättre med lättsmält och snabbuppfattbar dramatik än med sådant som fordrar mer koncentration hos betraktaren.
    Apropå det här med bildning så såg jag häromdagen ett program med Fredrik Lindström på SVT där man bl a pratade om adelns betydelse för bildningen. Det konstaterades att adeln numera förlorat sitt inflytande och jag konstaterar att det är roligt att det görs teveproduktioner som är både bildande och roande. http://www.svtplay.se/tank-om

    • PJ

      Roligt att höra att föreläsningen även kan höras av andra än tidningens prenumeranter. Tyvärr är ljud/bild något hackig, ibland irriterande hackig. Det är nog med all sannolikhet källan som är hackig.

      Ordning och reda är den första förutsättningen för att en skoldag skall bli givande och möjlig. Och mobilen är ett gissel, kan jag tänka mig.

      Fredrik Lindström är en av de som gör intressanta program och som inte alls är säkert skulle platsa i en kommersiell kanal. Därför är det viktigt att både Sveriges Radio/TV samt finska YLE finns. Tur är det. Tack för tipset, ”Tänk om”, verkar intressant. Andra programmet handlar ju om Skåne och varför Skåne blev svenskt. Skall ses!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.