Djuren och jag

Denna helg har jag varit tillsynsman över djuren. Och fodervärd. Fodervärd låter fint men exakt vad det betyder vet jag inte. Jag har i alla fall gett djuren mat.

Min granne fåraherden med familj har i helgen befunnit sig på annan ort och då fick jag uppdraget att se till deras djur.

Hönsen höll sig helt stilla men de levde. Inte ens tuppen gol vilket var ovanligt. Här var det inte mycket att göra. Baggarna tittade frågande på mig när jag kom till deras hage på utsidan deras kasern. Fast det är vinter så går de ändå gärna till utsidan för att få frisk luft. Inomhus var det ordnat på förhand så där var det inte heller mycket att göra.

I stora fårhuset var det däremot ett liv utan dess like. Så fort de hörde att jag var på kommande satte de igång med sitt bräkande. En mångstämmig kör uppfyllde rymden med blandade läten så långt från Sankta Lucia man kan komma. Som ett upproriskt dagis. Här var det lite jobb att göra. Jag drog fram hö och fyllde deras foderrännor. Vart efter de fick något att tugga på så tystnade oljudet och jag kunde åter höra mina egna tankar. Nu blev det ett envetet tuggande som om de aldrig fått mat tidigare. Maten tystar mun kan man lugnt säga.  Nöjda såg de ut att vara och ägnade mig inte en blick därefter.

Sen skulle katten Lisa ha mat och jag fyllde skålen. Lisa såg jag inte till mera än en kort skymt när hon försvann in under huset. Hunden Giisa skulle ha sin motionsrunda och vi tog en tur mot byn. Först var det glatt och på språng men när vi sedan vände och gick hemåt då blev det väldigt segt och allt skulle det nosas på; allt för att dra ut på tiden. De är inte dumma, husdjuren.  Nåja, hem kom vi och skildes gjorde vi, jag och djuren, till gälla skall av Giisa. Hon är otroligt sällskapssjuk.

Jag vandrade hem genom den vintriga skogsbacken. Men vänta, även småfåglarna, ekorrarna och alla möjliga stora flygare skulle också ha mat. Jag fyllde som sist på med nötter och solrosfrön i fågelbrädet hemma hos mig samt kastade några nävar på marken till ekorrarna. Annars klättrar de in i fågelbrädan och förser sig medan småfåglarna får vänta och se om det alls blir något kvar till dem.

En stund senare kom Lisa på besök under fågelbrädet. Kanske för att se om det gick att överraska någon ouppmärksam talgmes? Då fick jag en bild också av henne om ej i bästa kvalité. Det får duga. Giisa gjorde sig i inte på bild denna gång, det blev bara suddigt. Det tar vi en annan gång.

Höns
Hönsen beundrade mest utsikten genom fönstret.
Får
Här kommer baggarna nyvakna ur halmen,  nyfikna på vem jag är.
Får
Mat, mat, var är maten?
Får
Sen blev allt frid och fröjd. Och tyst!
Vinterskog
Hemåt jag gick i morgonstund…
Vinter i Oxkangar PJ
…för att mata fåglarna
Lisa
Ha, där fångade jag dig allt på bild lilla Lisa!
Annonser

2 thoughts on “Djuren och jag”

    1. Ja, det giår bra att ha lite extra-jobb ibland. Men egna djur tror jag inte att jag vill ha. Möjligen en katt men jag är rädd att den blir överkörd eftersom jag bor nära landsvägen, så det får va.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s