Tack, du pratar också en bra svenska!

Torsdagsklubben hade idag möte, om än något reducerat, den ena riddaren var på annat uppdrag. Vi beslöt att prova ett nytt matställe som öppnade i höstas, nämligen Chào grill i Oravais kyrkby alldeles nedanför kyrkbacken.

Vi stegade in, betalade för oss – jo även här finns en viss pensionärsrabatt – och försåg oss från buffén som bestod av typiska asiatiska anrättningar med ris som bas. Smakade riktigt bra och alla tog påfyllning. Kaffe och kex som avslutning. Enkel och stilren inredning med stora fönster ut mot stora gatan. Eller Öurvägen som stråket heter. En traktor med släpvagn körde förbi ett par gånger.

Bakom disken stod en ung man, med asiatisk härkomst av utseendet att döma, och betjänade oss på ren dialekt. Om han är född här eller utrikes vet jag inte men dialekt pratade han obehindrat.

Det fick mig att tänka på hur viktigt språket är för vår identitet och acceptans i samhället. I Oravais är svensk dialekt normen i samhället; pratar du annat kan du lätt hamna i en annan låda, också om du pratar svenska med brytning eller en österbottnisk dialekt lång bortifrån. Dialekt, då är du en av oss och någon att lita på. Detta tror jag sitter i ryggmärgen hos alla människor och behöver inte betyda något dåligt men kan också bli fruktansvärt fel om det kopplas samman med generaliseringar, rasism och ren okunskap. Pratar du vårt språk, då är du en av oss, sedan må det vara vilket språk som helst.

Jag minns en gång i mitten på 1970-talet när jag först kom till Malmö och besökte en kvartersbutik för att handla. Den tiden fanns det inte så många svarta människor från Afrika i Sverige och de som fanns var i de flesta fall importerade. En liten flicka med svart hudfärg och krulligt hår gick tillsammans med sin vita mamma och sökte varor. Helt plötsligt så öppnade hon munnen och ut kom en komplett skånska som jag bara kunde drömma om att kanske få någon gång i framtiden. Jag minns hur förvånad jag blev, det hade jag inte väntat. Jag hade omedvetet placerat henne i lådan ”svart invandrare med annat språk”. Troligtvis var hon adopterad.

Idag är det inte ovanligt i Sverige att vem som helst, oberoende av utseende, i princip kan prata den landsändas språk och dialekt där de befinner sig. De flesta höjer inte förvånat på ögonbrynen om en svart människa pratar äkta dalmål.  Vi får också komma ihåg skillnaden på t.ex. skånskan och alla de olika norrländska dialekter som förekommer. Vilken väcker mera uppmärksamhet: en skåning i Gällivare eller en svart människa som pratar Gällivare-språket i Gällivare?

Dock är ändå många invandrares svenska färgad av sitt modersmål och det finns de som pratar en dålig eller knappt någon svenska alls. Invandrare av nyare modell. Själv var jag också invandrare i Sverige en gång i tiden och idag skulle det vara bra roligt att höra det språk som jag pratade de första åren i Sverige. Hur färgat var mitt språk av finlandssvenskan och vår dialekt? Jag lärde mig aldrig att prata skånska speciellt bra  av den enkla anledningen att jag inte behövde. Jag utvecklade en nordisk variant av svenska. Däremot var det roligt att svänga sig med vissa skånska ord och meningar; jag lärde mig småningom att älska skånskan.

Det finns dock ett litet aber för oss finlandssvenskar i Sverige, som invandrare eller resenär. ”Vilken bra svenska du pratar” är det inte ovanligt att vi får höra i Sverige, som om vi nyligen lärt oss svenska. Den kan kännas som om hela ens identitet ifrågasätts. Vad då bra svenska, det är ju mitt modersmål! Detta beror oftast på ren okunskap om att vi finns, vi svenskspråkiga i Finland. Okunskap, likgiltighet eller lättja. Utbredd begreppsförvirring finns också, inte minst bland oss finlandssvenskar: vad är finlandssvensk, finne, finländare, sverige-finnar, sverige-finländare och sverige-finlandssvensk?

Annars är det rätt kul att i Sverige prata vår dialekt, alltså med någon annan från Österbotten. Inte en tillrättalagd svenska utan ren österbottnisk dialekt. Många gånger är det nästan så att man ser någon i närheten spetsa öronen och försöker klura ut vad vi är för typer. Då gäller det att högt och ljudligt dra på med bred dialekt för att se hur förbryllade de blir. Vad är detta? Kan de var norrmän eller ufos? Tyvärr kan jag inte Närpes-språket speciellt bra men det kommer säkert till sin fulla rätt i en sådan situation.

Själv har jag inte fått höra ”Vilken bra svenska du pratar” förutom en gång när en tyckte att jag talade en tydlig svenska. Tack, det kan man inte säga om alls rikssvenskar. Jag har ett bra svar på lager ifall någon i Sverige berömmer mig för mitt svenska språk med orden ”Vilken bra svenska du pratar”. Då gäller det att stilla sig ett ögonblick, dra på det bästa smilet jag har och svara: ”Tack, du pratar också en bra svenska!”


Vad betyder finlandssvensk? –
Själv har jag inget problem med att kalla mig finlandssvensk, men jag är också svenskösterbottning, oxkangarbo och ”nordisk medborgare”.

14 saker som finlandssvenskar är trötta på att höra – både i Sverige och Finland – Amelia

För att ytterligare lyfta fram dialektens förträfflighet så spelar vi upp en video från Ragnvaldsträsk utanför Skellefteå.

 

 

Tyvärr ingen bild från Chào grill, det glömde jag helt bort, så det får  bli en tjusig vinterbild istället.

 

Telia.fi och deras urusla svenska hemsida

Jag läste i dagens Vasabladet (28.4) att Telias chef i Finland, norrmannen Stein-Erik Vellan, har varit på besök i Vasa. Gott så, viktigt att också högdjuren intresserar sig för vår landsända.

Artikeln handlar till stor del om teknik, företaget och Stein-Erik som person. Bl.a. har han spelat 50 landskamper för norska basketlandslaget, två meter lång som han är.

Han trivs i Finland men har svårt med finska språket något som inte förvånar, endast två år som han jobbat för Telia/Sonera. Därför kändes det trevligt för honom att kommunicera på norsk-svenska i Vasa.

Det var här som tanken slog mig, hur förhåller han sig till den hemsida Telia i Finland har? På finska är den väl helt ok, vad vet jag som inte är någon överdängare på finska, men hur är den på svenska? Är han helt nöjd med Telia.fi:s hemsida? Själv anser jag att den har en urusel version på svenska och är mycket begränsad vad gäller användandet på svenska.

Jag kände mig föranlåten att skriva en kommentar till artikeln för att belysa problemet med Telias hemsidas dåliga service för oss svenskspråkiga i Finland. Telia är inte ensam om denna fadäs. Många riskomfattande företag i Finland har en dålig eller t.o.m. mycket dålig information och hemsida på Internet för oss svenskspråkiga. Inte sällan saknas den helt, t.ex. inom charterbranschen.

Jag skrev följande kommentar till Vasabladets artikel på nätet:

”Så bra att Stein-Erik Vellan får bruk för sin norsk-svenska i Vasa! Lika enkelt är det inte om han går in på telia.fi och försöker få lite svensk information, där blir han ståendes. Visserligen möts man av ett uppmuntrande ”Oroa dig inte, det går bra!” men mycket mera än så blir det inte. Går man in på viktiga ”Kundstöd” är allt på finska, likaså när man loggar in på eget konto för att se t.ex. anslutningar och räkningar. Allt på finska! Det mesta är faktiskt på finska och vi svenskspråkiga får klia oss i huvudet. Telia.fi har helt enkelt en usel hemsida på svenska! T.o.m. Elisa har en bättre svensk hemsida även om där också fattas mycket i den personliga servicen på svenska.

Jag är övertygad om att Telia i Finland skulle få betydligt fler svenskspråkiga kunder om man har en fullvärdig svensk hemsida och brydde sig lite mera om oss finlandssvenskar. Med en fet balansräkning borde det inte vara några problem med pengar och den tekniska biten är enkel. Vad kan det då bero på att ni har då dålig svensk hemsida, Telia.fi?”

Min förhoppning är att Stein-Erik eller någon annan ansvarig person på Telia i Finland skall läsa min kommentar och göra något åt saken. Hoppas kan jag alltid men erfarenheten ger vid handen att dylik kritik sällan ger resultat; det är som att hälla vatten på en gås. I bästa fall lovas något dunkelt i framtiden men sedan händer absolut ingenting.

Med tanke på att svenska staten är största ägare med 37,7 % i Telia är det också förvånande att en så relativt enkel sak som en ordna en svenskspråkig spegel till Telia.fi:s finska hemsida inte har större betydelse.

Det handlar inte enbart om ett allmänt ointresse för svenska språket i Finland utan också om en företagskultur där normen i samhället styr företagens vinstintressen.

Allt där dock inte helsvart. Ett lysande undantag är Finnair som med sin eminenta hemsida på svenska är ett skolexempel på hur en hemsida i Finland borde se ut. Bästa Telia.fi, ta en titt på Finnairs hemsida och gör om och visa hur en hemsida i Finland  år 2018 skall se ut!


Telia.fi – svenskspråkig hemsida. Klicka vidare!

Finnair – svenskspråkig hemsida.

Telias vd i Finland: ”Marknaden ännu inte mogen för 5G” – Artikel i Vasabladet

Finnair i första raden!

 

Elisa, varför är du så finsk?

Vissa saker här i livet har jag svårt att byta eller bryta med. T.ex. min tandläkare, frisör, bank, morgontidning eller varför inte min Internetleverantör. Men nu är det gjort. Jag kommer att byta Internetleverantör, eller rättare sagt, jag har redan bytt.

Orsaken är funktionsmässig men också ekonomisk. Jag har senaste halvåret haft problem med att anslutningen brutits ibland när jag kommit in på t.ex. en blogg där det finns många stora bilder som krävt mycket bandbredd på en gång. Avbrottet har varat ett par minuter innan anslutningen åter fungerar. Mycket irriterande. Detta problem hoppas jag bli av med nu. – Att sedan folk lägger upp fullstora bilder på sina bloggar har jag svårt att förstå.

Ekonomiskt betyder det en lägre kostnad. Från knappa 50 euro per månad till 20 euro per månad. En hel del om man räknar på årsbasis. Från 24 Mbit/s till 100 Mbit/s och trådlös anslutning. Det betyder att jag kan ta med mig router och dator till sommarstugan och ha lika bra uppkoppling där som hemma. Ok, högsta hastighet är teoretisk och svår att nå men efter bytet visar mätning att jag fått dubbelt så snabbt bredband hemåt och 10 gånger så snabbt bredband vid uppladdning till 40 % av det gamla priset. Inte så dålig affär ändå. Uppladdningen kommer jag att ha stor nytta av när jag laddar upp videos på Tuben, vilket jag gör ibland.

Så är det, ibland måste man förnya sig. Den nya Internetleverantören? Jo, det är Elisa. Allt är frid och fröjd, bara en sak som inte är så bra med Elisa. Deras hemsida är helt på finska. Inte ett enda svenskt ord hittade jag och det tycker jag är mycket dåligt!!! Jag anser att företaget inte visar någon respekt för oss finlandssvenska kunder. Ibland måste man gå in på deras hemsida och kolla vissa saker. Många gånger är det småkrångliga saker och tekniska termer vilka kan vara knepiga redan på svenska för att inte tala om att man måste översätta dem från finska. Risk för misstag finns hela tiden. Detta var anledningen till att jag inte kunde beställa min nya anslutning via deras hemsida utan måste köra till Vasa för att få svenskspråkig service i deras butik. Servicen i deras butik i Rewell Center var mycket bra, där klagar jag inte, men varför kan inte hemsidan ha en svensk version. Kostar det så mycket mera eller är det ren nonchalans, lättja eller provokation? Kan det vara så att vi finlandssvenskar inte klagar tillräckligt?

Samma är det med många andra finländska hemsidor. Ta bara de stora researrangörerna. Tjäreborg, Aurinkomatkat, Detur…. Inte ett enda svenskt ord! Jag kommer då aldrig att åka charter med någon av dem! Som tur är kan jag fixa resor själv. Tacka vet jag Finnair som har en fördömlig svensk hemsida!

Oj, nu blev det mycket gnäll mitt i alla fröjd med den nya Internetanslutningen. Men så är det, som kund har jag rätt att i Finland också få svenska hemsidor från det stora rikstäckande företagen och från de mindre företag som befinner sig i svenska/tvåspråkiga områden och som har svenska kunder. Det handlar om kundrelationer, seriösa sådana. Detta är en fråga som borde tas upp i debatten med riksdagskandidaterna inför stundande val!

fastlagsbulle 2015
Dagen till ära tog jag en fastlagsbulle på ett närliggande café efter affären med Elisa. Visserligen en dryg vecka för sent men ändå. Bullen är inmundigad. Fler lär det inte bli i år. Javisst, mandelmassa fanns invärtes i bullen!

En inledning utan avslut

Jag läste en kort inledning på en artikel som Anna-Lena Laurén, Huvudstadsbladets och Svenska Dagbladets korrespondent i Moskva skrev. Tyvärr kunde jag inte läsa resten för då måsta man prenummerera på tidningen. Hbl i detta fall. Alltmera har artiklar på tidningarnas hemsidor blivit avgiftsbelagda eller så får man bara läsa ett visst antal per tid. Jag förstår att tidningarna behöver få in pengar till löner, hyror och annat men samtidigt begränsas spridningen av deras artiklar. Det är synd för mig som kollar ett antal tidningar varje morgon. De flesta från Finland och Sverige men även Berlingske Tidende från Köpenhamn.

Jo, citatet från hennes inledning var ”En minoritet måste alltid tänka på sin överlevnad, något som är obegripligt för trygga majoriteter.” Jag kan bara hålla med för jag tillhör själv en minoritet och vet hur viktigt det är att säkra sin överlevnad och frihet. Det finns många olika minoriteter men för den som tillhör majoriteten inom ett område är det svårt att förstå minoritetens klagan, uppror, känslighet och gnäll. Minoriteten uppfattas som otacksam, jobbig och självupptagen.

Minoriteten måste slå vakt om sin särart annars slukas den snart av majoritetens norm. Detta gäller speciellt de språkliga, kulturella och religiösa minoriteterna. En annan sak är de etniska och sexuella minoriteterna för de går inte att utplåna så enkelt i ett civiliserat samhälle men de kan utsättas för persona non grata eller diskrimineras hårt.

Själv är jag finlandssvensk och därmed del av en språklig minoritet i Finland. Det låter kanske enkelt men för varje år så naggas vårt språk i kanten och majoriteten höjer förvånat på ögonbrynen om vi vågar påtala våra rättigheter, innan de flesta lunkar vidare med en gäspning. I värsta fall få vi oss pålästa att i Finland tala vi finska eller så får populister bränsle på sin brasa. Jag menar, normen är finska i Finland, därför uppfattas andra språk som jobbiga, onödig och kostsamma. Sak samma är det med färgade personer som bedöms som främmande, farliga och annorlunda. Innerst inne är vi samma människor men minoriteten måste kämpa för sin identitet. Det blir obegripligt för majoriteten, som visserligen kan störas av visuella och audiella skillnader, men som ändå lever kvar i sin trygga värld, för de är normen.

Tilläggs bör att visserligen får minoriteter i Finland kämpa för sin existens, precis som i alla anda länder, men förhoppningsvis finns ändå tillräcklig tolerans och sunt förnuft för en fredlig samexistens även i framtiden.

Det var Anna-Lenas inledning som jag tyckte var så bra på något sätt att jag ville spinna vidare med mina egna personliga tankar.

två båthus
Två båthus med högvattnet kring knutarna. Gammel-Ahlnäs byahamn i lördags.

Lite regn, ja tack!

Helgen närmar sig och på lördag är det villaavslutning. Då firas sommarens sista flämtning och det är avslutning på villalivet för de flesta. Denna sed med fyrverkerier, eldar längs stränderna, bastubad och fest med vänner och bekanta har firats länge här längs kusten i Pampas. Firandet kallas också veneziansk afton längre norrut men här säger vi bara kort och gott villaavslutning.

På andra håll har man också anammat denna sed på nytt. I Åbolands skärgård har man sedan 1990-talet firat något som kallas forneldarnas natt och på andra sidan Kvarken firas stugsistan. Bl.a. ordnar Umeå Motorbåtssällskap en båtkonvoj på Ume älv kommande lördag.

Nu hotas emellertid fyrverkerierna av eldningsförbudet med tanke på hur torrt det är i markerna. Kommer inget regn innan lördag så får inte fyrverkerier fyras av vilket till någon del tar udden av firandet. Hundarna blir väl glada och det blir att satsa på desto fler eldar och marschaller längs stränderna kan jag tänka. Själv önskar jag ett rejält regnväder kommande dygn för nog är det ändå fyrverkeriet det som sätter knorr på villaavslutningen. På lördag får det däremot vara soligt, varmt och vindstilla.

Jag vill i sammanhanget påpeka bruket av ordet villa. En villa här i republiken är en sommarstuga, ofta belägen vid vatten. I vår by finns flera hundra villor längs stränderna. En rikssvensk villa benämner vi egnahemshus. Denna finlandssvenska språkliga egenhet och andra tas upp i senaste nummer av Språktidningen av Fredrik Lindström i artikeln ”Rikssvenskans fina kusin”. Läs den gärna för att få ett litet grepp om finlandssvenskan; jag har på känn att åtminstone i kungariket är inte kunskaperna om finlandssvenskan speciellt lysande på sina håll. Han tar också upp några ord som inte är allmänna i Pampas. Åtminstone för mig känns de lite främmande men används kanske i södra Finland. Jag tänker på orden simkostym (baddräkt), bykpojke (klädnypa) och krabbis (baksmälla). En liten justering vill jag också göra av den gode Fredriks skrivning av ordet morsa (hembränt på närpesdialekten). De uttalar ordet som muscha, inte morsa. Muscha dricks i Närpestrakten men ordet används också längre norrut men då mera som kuriosa. Närpesdialekten är så speciell att den är märkvärdig även bland oss andra Pampasbor.

sten och väv
Inte mycket regn och rusk senaste tid. Då hade nog inte spindelväven varit kvar.
oravais fjärden
Önskeväder på lördagskväll. (Oravaisfjärden)

Så skola ni göra

I dagarna har högsta skolmyndigheterna i både republiken och i kungariket proklamerat att de snart skall ge ut varsin handbok i två vitt skilda ämnen. Det skall ges instruktioner om hur skolorna i monarkin skall förhålla sig till luciafirandet i kyrkorummet och hur svenska skolor i republiken skall förhålla sig till två- eller finskspråkiga elever.

Ibland blir man konfunderad när högt utbildade människor som har framträdande poster i samhället kommer med de mest korkade åsikter och till på köpet har makt att genomdriva sina idéer. I republiken framför utbildningsstyrelsens svenska direktör, Bob Karlsson, tanken att två- och finskspråkiga elever i republikens svenska skolor skall få använda sitt modersmål, i detta fall finska, i skolan. Orsaken skall vara att ”om den svenska skolan ständigt lyfter fram den svenska kulturen och identiteten känner de finsk- och tvåspråkiga eleverna sig inte välkomna”.

Men hallå, är det inte för att lära sig svenska språket och den finlandssvenska kulturen som just dessa elever valt en svensk skola? Varje elev har rätt till undervisning på sitt modersmål (svenska eller finska) så det är inte tal om att någon tvingas att gå i skola där man inte får tala sitt modersmål utan eleven och föräldrarna har medvetet gjort ett val att prioritera det andra inhemska språket i skolan just för att främja att eleven faktiskt lär sig språket. Är det inte att kraftigt undergräva denna möjlighet för eleven och samtidigt skapa kaos i klassrummet genom att börja blanda två språk i undervisningen? Som om det inte redan nu finns tillräckligt med utmaningar för läraren.

Skall eleverna inte alls få prata sitt eget modersmål i skolan? Jo visst, på rasterna om eleven vill samtala med en kompis, fast på swahili, men lektionerna bör hållas på det språk som är huvudspråk för skolan.

Nehej, den gode Bob har nog som många andra i republiken drabbats av åkomman med namnet ”Låt oss smälta in i det finska samhället så upphör besväret svenska i Finland”.

Jag är också illa rädd för att han blandar ihop sina ”tvåspråkiga skolor” med språkbad som är något helt annat. Detta borde, om någon, utbildningsstyrelsen ha kunskap om.

I kungariket diskuteras om skolan kan fira Lucia i kyrkan eller inte.  Jo, det går enligt skolverket; om det inte förekommer framförande av det kristna budskapet.

Här vill jag åter utropa ett Hallå! Är inte kyrkan ett kristet rum som genom sin blotta existens påminner om och kanske påverkar eleven i kristen riktning? Varför alls välja kyrkan som lokal för firandet av Lucia och skolavslutningar om det är så illa ställt att eleverna riskerar att påverkas eller generas av den farliga kristendomen under några få tillfällen på skolåret? Borde man då inte under firandet avlägsna kristna symboler ur kyrkan och täcka över Kristus på korset om man skall vara konsekvent? Jag menar; antingen väljer man att inte alls fira i kyrkan eller så får man acceptera att i kyrkan framförs ett budskap med kristna värderingar och vissa kristna ritualer som prästen anser passande för tillfället. Jag utgår från att firandet av Lucia inte är det mest lämpliga tillfället för t.ex. nattvardsgång eller domedagspredikningar, något som säkert kyrkan själv också har insikt om.

Traditionen, traditionen, vi vill ha vår tradition, ropar då en månghövad skara men varför plocka bort det som är grunden i traditionen? Då går det som i republiken för de med finskt modersmål som väljer svensk skola; de behöver inte tala svenska om de blir generade eller tycker att de påverkas för mycket av svenska språket och svensk kultur. Vad är då poängen med att välja svensk skola?

På något sätt får jag för mig att dessa instruktioner från skolmyndigheterna i de båda länderna har samma metoder för att uppnå sina syften: en uppluckring av det ursprungliga och det traditionella. I republiken för att smälta bort svenska språket, i kungariket för att avkristna kyrkan. Allt för att göra det mera modernt och lättsmält men samtidigt urlakat och intetsägande.

En passande artikel för den intresserade, skriven av Kenneth Myntti i torsdagens Vasabladet, har jag tagit mig friheten att förmedla via följande länk: Svensk skola skall odla finska. Klicka på artikeln för läsbart format. Speciellt bilden som illustrerar artikeln tycker jag är lyckad.

Interiör får från kyrkan i Näsåker, Ådals-Lidens församling. Enkelt men stilfullt.