-
Kvällsmackan
Förr i världen, just detta vanliga uttryck, förr i världen var det bättre si och så. Nja, vissa saker var bättre, andra var sämre, är väl närmast sanningen. Visst var somrarna soliga och varma på 60-talet, som jag minns i alla fall, men vill jag tillbaka dit? Nej, jag föredrar att vistas i den tid som nu är. Förr i världen var det vanligt med kokt lake, den fulingen, på julbordet. Kanske med vitsås, kokt potatis och lite extra tillbehör därtill, jo skinka fanns förmodligen också. Gröna ärtor och olika lådor som till exempel morotslåda. Så god morotslådan var och fortfarande är. Jag smakade min första portion av julens morotslåda…
-
Julbordets läckerheter och en gissning
Den sista pepparkakan är uppäten och chokladasken öppnad. Den lär inte bli gammal om jag rätt känner mig själv. Jag har fruktansvärt dålig karaktär när det gäller godis. Jag äter upp det på ett nafs. Men, jag är ändå inget godistroll för jag köper sällan godis och denna ask som nu ständigt står och frestar är en julgåva. Så jag har inte köpt den själv. Däremot inhandlade jag några ingredienser till det gemensamma julbordet. Senapssill, prinskorvar och paté. Det är min julbordstradition och de bör finnas på ett julbord anser jag. Däremot slapp jag doften av lutfisk vilket jag är tacksam för. Jag vet att många gillar lutfisk men där…
-
Från julbord till Bomullsängeln
Jag läste häromdagen i provinsens ledande svenskspråkiga dagstidning Vasabladet att de som besöker teatrar och museer lever längre. För de som ser konst eller teater någon gång i månaden minskar risken att dö i förtid med 31 % jämfört med de som inte gjorde det alls. Man borde alltså springa på teater och museer titt som tätt så får man också motion på samma gång. Full fart med andra ord. Igår besöktes Wasa Teater där teaterstycket Bomullsängeln sågs. Hur mycket längre jag kommer att leva efter denna bedrift vet jag ej för inte springer jag på teater och museer varje månad. I bästa fall blev det kanske någon månad längre…
-
Kalas
Idag har jag varit på kalas. Granngårdspojken fyllde 11 år och naturligtvis firades kalas. Åren går och de som nyss kröp omkring på golvet står nu på egna ben. Brodern som är ett år äldre är redan längre än vad jag är. Värdinnan och tillika hulda moder hade dukat fram smörgåsar av olika sort och på bordet fanns nyttigt tilltugg. Vi lät oss alla väl smaka och som grädde på moset skar vi oss varsin bit av tårtorna. Det fanns två att välja på. Jag valde båda som smakade förträffligt. Dagens kalas gjorde att jag började fundera på julbordet som snart vankas. Även detta år finns från sister Jane inbjudan…