-
Brudhällorna och Pandrus kåtan
I söndags var det åter dags för en turisttur i hemknutarna inspirerad av kampanjen Vörå runt. Denna gång till skogs. Först passerade jag stora slätten vid Kovik och Tuckor för att sedan svänga in på landsvägen som går genom skogen mot Kuckos och Kimo. Kuckos förresten, ett lustigt namn. Jag undrar varifrån det namnet har kommit. Tittut eller tuppens eller gökens läte? Första anhalten var vid Brudhällorna 5–6 kilometer från Tuckor. Här skall en gång i tiden ett brudfölje drabbats av olycka enär brudens häst halkade varvid bruden ramlade av och omkom. Platsen finns alldeles invid vägen och årtalet för händelsen och ett kors finns inhugget i hällen. Var första…
-
Video från firandet av midsommar på Kimo bruk
YLE var ju och filmade när midsommar firades i Kimo. Pyntande och dans kring granen, höll jag på att skriva, nej, dans kring majstången skall det vara. Ingen verkar dock ha sett inslaget. Kanske det inte alls har sänts i TV eller så var filmningen avsedd för något speciellt program? Vem vet? Jag filmade också en hel del med min bloggkamera och nu har jag klippt ihop det till en 3-minuters film som jag kickade upp på YouTube. Tanken är helt enkelt att något dokumentera firandet på Kimo Bruk. Några bilder till från Kimo Bruk kommer också i detta inlägg. För att visa lite av miljön där. Bruket grundades 1703…
-
Midsommar med spärr men utan pärr
Synden straffar sig själv, var ett uttryck som salig moder brukade använda sig av. Idag har jag själv anledning att ta den meningen i användning. Är huvudet dumt får kroppen lida. Annars har midsommarhelgen firats i lugn och ro. Vädret kunde vi knappast klaga på igår, midsommarafton. Soligt och fint om än lite blåsigt på kvällskvisten. Visserligen väcktes jag av åska vid 4-5-tiden på fredagsmorgonen men det blåste ganska snabbt förbi. Det finns de som säger att den åskan var hård och smällde och levde om men hos mig var det inget större rambambula. Kanske jag håller på att bli döv? Färden styrdes igår till Kimo där majstången pyntades och…
-
Hur firar vi egentligen midsommar i Finland?
Jag läste Jennifers blogg med tillhörande podd där frågan ställdes: Hur är midsommar i Finland? Jag modifierar frågan till ”Hur firar vi midsommar i Finland?” Och det jämfört med Sverige. Midsommar, den har väl alltid funnits i alla tider men hur firar vi den? Firnandet av jul och påsk är väl ganska självklart men midsommar. Som liten gosse minns jag att städandet före högtiden var en självklar och viktig sak. Åtminstone för salig mor. Hon var helt uppspelt och lättretad. Skurborsten gick som ett tröskverk. Sedan hämtades två saker ur skogen. Några björkruskor skulle pryda farstubron och framför bron skulle en matta med björnmossa ligga på vilken man torkade skorna…
-
Lumpänglars väg korsade min väg
Hui, här går det undan. Jag avverkar den ena begivenheten efter den andra på min semester och det redan första veckan. Igår kväll var det Oravais Teater med pjäsen Lumpänglars väg som fick besök av min enkla person. Sommarteatern ligger vackert belägen vid Kyroboas kvarn och fors i Kimo. Vid dammen, som är en del av scenerna, låg vattenytan spegelblank och inte en endaste mygga behagade mumsa på min lekamen. En perfekt kväll för teaterbesök. Lumpänglars väg är en fortsättning på pjäsen Lumpänglar som spelades 2013-14. Den handlar om arbetarna på Oravais Fabrik tiden före och under kriget. Skådespelarna gjorde fina insatser även om rösterna i vissa scener kunde ha…
-
Lumpänglar
Den femte augusti 1971 började jag mitt första arbete. Jag gick direkt från mellanskolan till arbete i fabrik och fortsatte min utbildning först fyra år senare. Detta har jag ångrat efteråt men hade jag inte gjort detta då hade jag aldrig fått stifta bekantskap med något av den miljö som jag igår fick återuppleva. Lille Frej var nog, med sina två månader, den yngsta besökaren igår när han tillsammans med sina föräldrar (min granne fåraherden och fru) och jag besökte Oravais Teater där vi såg det nyskrivna teaterstycket Lumpänglar. Lumpänglar spelas på Kyroboas i Kimo som är en av de vackraste spelplatserna i Pampas för sommarteater. Vridläktaren, kvarnbyggnaden, ån, husen,…
-
I kvällssolens sken
Igår på kvällen satt jag på läktaren och tittade på “För några stockars skull”, en teaterpjäs som Oravais Teater spelar denna sommar på sin utescen vid Kyroboas i Kimo. Inledningen var lite seg men efter pausen friskade det till med både slagsmål och oväntad avslutning. Tänk vad en gammal dam kan tänkas hitta på för att återställa rättvisan. Vridläktaren knarrade lite detta år när vi åkte runt för att byta scen men det varder förlåtet med tanke på den fina miljön i övrigt. Skådespelarna gjorde bra ifrån sig men vissa kunde kanske höjt rösten en aning. Att Roland Engström och Ulf Johansson är gamla teaterrävar är väl ingen som ifrågasätter…
-
Dikt och verklighet
Ikväll besöktes Oravais Teater och deras uppsättning av ”Hjälten på den gröna ön”. Jag hade hoppats på att åtminstone träffa någon bekant i vimlet men icke. En handfull kända ansikten, det var allt. Som vanligt fanns det några näpna flickor vid ingången som sålde programblad. Speciellt den minsta med flätor sålde bra. En man som gick före mig tyckte att det var lite fusk. Han kände sig tvungen köpa ett programblad av en sådan söt tjej. Jodå, det försäljningstricket fungerade bra. Å andra sidan kostade skriften endast 1 euro. Själv pjäsen handlade om en yngling som mer eller mindre av en slump blev hjälte för en kort tid i en…