Allehanda

I kvällssolens sken

Igår på kvällen satt jag på läktaren och tittade på “För några stockars skull”, en teaterpjäs som Oravais Teater spelar denna sommar på sin utescen vid Kyroboas i Kimo. Inledningen var lite seg men efter pausen friskade det till med både slagsmål och oväntad avslutning. Tänk vad en gammal dam kan tänkas hitta på för att återställa rättvisan.

Vridläktaren knarrade lite detta år när vi åkte runt för att byta scen men det varder förlåtet med tanke på den fina miljön i övrigt. Skådespelarna gjorde bra ifrån sig men vissa kunde kanske höjt rösten en aning.  Att Roland Engström och Ulf Johansson är gamla teaterrävar är väl ingen som ifrågasätter och vars roller till stor del bar upp pjäsen.

Val av tid, plats och handling i pjäsen var intressant speciellt för de som var med på 1960-talet. Handel med virke var även då allmänt förekommande i Österbotten, en ny tid trängde på med lokala hippies och ungdomsdrömmar samtidigt som det gamla bysamhället inte förstod sig på sådant ”pjas” som popmusik och flower power. Så är det väl alltid, inte förstår jag mig heller nu för tiden på rap i dess mest enkla form, hängbyxor och piercing. – Fredrik Lång heter författaren till stycket.

Själv minns jag 1960-talet då virke ur skogen fortfarande skulle barkas för hand och säljas som ”pappersved” och de första långhåriga ynglingarna dök upp men en transistor i handen. Salig fader var tidigt intresserad av popmusik medan jag först i tonåren fick tycke för denna musik på senare delen av 1960-talet. Långt hår fick även jag när mor inte mera med saxen i hand förmådde bestämma över min kalufs. Någon hippie var jag dock inte och musiksmaken var Flamingokvintetten och CCR med varianter. Nu är ”kvintetten” mest nostalgi medan CCR fortfarande är still going strong enligt min musiksmak. Egentligen var det nog i början av 1970-talet som jag upplevde min ungdomstid.

Den tiden var det inte så vanligt med sommarteater medan ungdomsdanser på landskapets danspaviljonger var populära sommartid. Hur många gånger har jag inte trampat sanden vid Maxmo dansbana och även tältat där bland alla bilar som stod parkerade ända framme vid själva dansbanan. Nästan lite anarki över hela området med fester och stök. Inte alls lika prydligt som i fredags när jag åter besökte området efter åratal av frånvaro.

Jodå, det var också mycket städat och lugnt vid gårdagens teaterföreställning i värmande solsken. De långhåriga männen i publiken var lätt räknade även om många säkert en gång i tiden stolta burit ett frodigt hårsvall.

Peace, love and understanding vid Kyroboas
Vem vill inte ha sin lön?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »