Jag döstädar därför att solen är så het

Att jag döstädar idag betyder inte att jag tänker kasta veven de närmsta åren. Alla borde döstäda med jämna mellanrum. Gå genom sina grejor: kasta sådant som är skräp, ge bort, sälja, sortera och behålla sådant som är nyttigt och användbart inom rimlig tid. Inte dra på sig alltför mycket bra-att-ha-grejor eller falla för nostalgimasken. Eller jo, det kan man kanske göra men då måste man ha gott om förvaringsutrymme och god ordning på grejorna. Men många gånger, till vilken nytta?

Jag hörde på radion häromdagen från en teater i Stockholm där de har en stor mängd rekvisita till verksamheten. Allt från kläder till möbler och radioapparater och allt däremellan. Frågan var hur de kan hålla ordning på allt detta, det handlar om tusentals föremål. Jo, de tar helt enkelt en bild av sina saker och lägger in dem i en databas med platsangivelse. När sedan vissa rekvisita efterfrågas kan de snabbt ta fram en bild och visa. Inget tidsödande sökande i dammiga förråd och rotande i kartonger och skåp.

Något sådant har jag också funderat på när det gäller bra-att-ha-grejor. Inte bild av varje liten manick utan en översiktsbild och sorterade efter ett visst system. För vad hjälper det om man har en massa grejor och verktyg om man inte vet var de finns och hur de se ut.

Egentligen har jag stort hus och ett ännu större uthus så men lite ordning och reda borde jag kunna hysa en ansenlig mängd gods. Dock kommer jag att vara rätt restriktiv. Mycket av det vi sparar använder vi aldrig.

Som gammal Lean-kordinator i Saltgruvan har jag insett hur viktigt det är att ha ordning på sina grejor och ha dem tillgängliga när man behöver dem. Jag menar att det också går att använda Lean i sitt vardagliga liv men att man först måste fundera över vad man vill och hur ha det ordnat. Sätta ramarna. Tyvärr har jag privat inte varit min egen bästa lärjunge men med små steg framåt så tror jag det skall orda sig.

Att jag började med döstädandet i farstun idag beror på att det är stålande sol, hett och svettigt. Jag håller mig gärna i skuggan då och i farstun är det till och med lite svalt. Som den friherre jag är har jag sedan möjlighet att gå ut i solen precis när jag vill, prata lite med fåren och ta en sittstund i skuggan under körsbärsträdet; lyssna på radio. Blir  döstädandet inte färdigtidag fortsätter jag en annan dag. Huvudsaken är att det går framåt om än med små steg.

Nu blir det dock annat denna eftermiddag. Om en liten stund blir det avfärd till Kaustby folkmusik festival och lyssnande på musik resten av dagen. Förhoppningsvis har jag något att rapportera därifrån. Kanske lite bilder. Kameran hänger med som vanligt.


Döstäda och låt eftervärlden få det bästa av dig

Detta blev dagens skörd av ”bra-att-ha”. Inte så mycket ändå.

 

Och detta förs till soptippen. Fast skottkärran behåller jag.  Den är bra och ha.

Annonser

Ett enklare liv

En sak som intresserat mig en längre tid är minimalism. Och vad är då det kan någon tänkas fråga. Det kan vara en konstinriktning men det är inte det som jag tänker på. Den minimalism jag tänker på är en enklare livsföring, att sortera bort allt onödigt, både saker och vanor, att bestämma sig för vad som är viktigt i ens liv. För andra kan minimalism vara att äga färre än 100 saker eller någon annan mera extrem målsättning.

Minimalism påminner mycket om Lean, en filosofi som från början tillämpades av Toyota för att effektivisera produktionen och minska slöseri. I Saltgruvan använder vi Lean och som kordinator för den delen av verksamheten är jag naturligtvis frälst. Många var misstänksamma mot Lean när det infördes men idag är det få av de som var med från början som vill återgå till det som var. Problemet är kanske att få med nykomlingar som inte gått utbilningen inom Lean. På samma sätt finns det kritiker i samhällsdebatten som uppfattar Lean som ett verktyg för nyliberalismen och marknadskrafternas välde. Visst, allt kan användas som fan läser Bibeln och allt kan missburkas men ser man till grundtankarna inom Lean så är det till att förenkla produktion och flöde, inte för att skapa stress och för att sparka folk från jobbet.

Nog om Lean men jag tror att man kan tillämpa principer från Lean om man strävar till minimalism. Ta t.ex. detta med våra saker och ägodelar. Jag tror de flesta, om de tänker efter, har alldeles för mycket grejor i sin ägo. Saker som borde kastas, säljas, ges bort eller lagras på ett vettigt sätt, om man anser att det bör sparas av en eller annan anledning. På samma sätt köper och konsumerar vi ofta på ett felaktigt sätt. Att shoppa kan bli en livsstil som fyller ett hål. Låt säga att vi har ett par timmar extra vid storstadsbesöket. Vad händer påfallande ofta? Jo, vi handlar ett eller annat pynt som vi släpar med oss hem, saker som sedan blir liggandes i någon vrå. Det kan också vara så galet att vi, bland alla saker vi har, inte hittar just det som vi för stunden behöver och istället för att fortsätta leta eller ordna våra tarvting på ett vettigt sätt så går vi och köper en till manick av det som vi vet att vi har någonstans i gömmorna. Med resultat att rätt snart brukar rymlingen dyka upp och så har vi dubbletter av samma sak. Visserligen har loppis blivit populärt som ett sätt att bli av med onödiga grejor men det är också lätt hänt att det handlas saker billigt på loppis som man egentligen inte behöver.

Men det är inte bara saker och ting som kan omfattas av minimalism. Även vanor, livsföring, åtaganden, jobb och fritid kan ställas under lupp. Lever jag på rätt sätt, har jag rätt jobb, måste jag engagera mig i saker som jag finner helt ointressanta, umgås jag med rätt folk? Även här tror jag att det går att göra prioriteringar och val som förändrar ens liv till det bättre. Äter jag fel mat, motionerar för lite, borde jag byta jobb, lägger jag min tid på vettiga saker och göromål, degar jag för mycket i TV-soffan, slösar jag min tid på Internet, måste jag lyssna på negativt tjat och gnällmånsar, äter jag för mycket godis, är jag med i föreningar och verksamheter som i grund och botten stjäl min tid och tråkar ut mig? Det finns en mängd frågeställningar som kan resas beroende på ens livssituation och önskemål.

Sortera är ordet. Sortera grejorna och livet i grupper som jag anser att jag behöver och vill ha, sådant som jag använder sällan, sådant som bara ligger där och som bör säljas, kastas eller ges bort. Här gäller det att ha viss stränghet och inte spara på allt och samla på sig ”bra-att-ha-grejor. När man väl bestämt sig för vad som är viktigt och vad man behöver så ordnar man sina grejor och sin tillvaro enligt de principer man finner bäst. Men det gäller också att ha återkommande stunder när man sätter sig ned och tänker genom tillvaron; göra en revidering. För inget är så bra att det inte går att göra bättre om än med små steg. Bra är också att fästa problem, målsättning och resultat på papper. Att visualisera.

Denna mulna dag skall jag göra en första början och rensa i hörnskåpet. Jag har en känsla att där finns en hel del saker som jag kan göra mig av med. Hmm, låt se, behöver jag en ask färgkritor från Sony som jag inte har använt och inte heller kommer att använda inom rimlig tid? Hur i all världen har de hamnat i mitt hörnskåp? De kommer jag att ge bort. Se där, en liten början. Även en milslång vandring börjar med ett första steg.

Här en blogg jag läser: Minimalisterna

kritor
Varsågod! Ett paket färgkritor. Fungerar alldeles utmärkt. Någon som vill ha?
tshirt Urkult
Min Urkult t-shirt. Den behåller jag.

Om att söka det positiva

I dessa tider med ekonomiska problem, uppsägningar, ständigt gnäll att det inte finns pengar till någonting kan man lätt bli deppad och se allt i svart. Visst vet jag att blir man utan jobb så kan det kännas jobbigt med pengar, osäkerhet inför framtiden och blir man långtidsarbetslös är det riktigt svårt. Trots det hittar de flesta ett nytt arbete förr eller senare. Det kan t.o.m. bli så att de som blivit av med jobbet hittar ett nytt som är bättre än det som de blev av med. Det har jag hört talas om många gånger.

Det gäller att inte gräva ned sig i svarta tankar för då blir det svårt att åter ta sig upp. Hur märkligt det än låter borde man i stället se möjligheter i varje svårighet. Det var ett påstående som framhölls flera gånger under en Lean workshop som jag deltog i senaste veckan. Det kan låta hurtfriskt och flummigt men det ligger ganska mycket sanning i detta påstående. Det gäller att inte se förändringar som en ständig fiende utan något man kan utnyttja. Det gäller att ha positiva tankar, att klura ut vad som är bra i en svår situation och sedan utveckla det.

De människor jag beundrar mest är de som går sin egen väg trots att det inte alltid är dans på rosor. Ett exempel är Jonna Jinton, min favoritbloggerska. Hon hoppade av en utbildning och bosatte sig i en liten by i Norrland bara därför att hon kände så. Trots att det inte alltid är lätt för henne så har hon lyckats över förväntan och hennes liv är rikt, kanske inte på pengar men på upplevelser, kreativitetet och uppskattning. Att alla skall ha en utbildning tas för givet av de flesta men hon har en annan syn på detta. Jag länkar till hennes inlägg om detta: Tankar om utbildning. Hon lever ett liv som många skulle vilja men få vågar pröva.

En annan är Taiye Selasi, årets litterärar fenomen som hon beskrivs i Sydsvenskans artikel ”Hemma överallt – och ingenstans”. Hon avbröt också sina studier men valde att bli författare. Vem skulle inte vilja det? Skriva böcker som många läser och uppskattar. Hon vågade bryta med en utstakad väg för att istället ta ett stickspår som hon inte visst vart det förde men hon litade på sin känsla. Det borde vi göra lite mera till mans och kvinns: lita på magkänslan.

Jag menar inte att avbryta studier är något universalmedel för framgång, tvärtom kan rätt utbildning föra till stor tillfredsställelse i livet men det kan ibland behövas tvära kast i livet för att komma rätt.

Detta bara som ett par exempel på personer som självmant vågat kasta sig ut i ovisshet. Att bli arbetslös är också att bli utkastad i ovisshet men något som också kan ge oanade möjligheter att gå vidare i livet.

Som sagt, det gäller att ha positiva tankar, att vara inställd på att hitta det som kan gynna en själv utan att för den skull trampa på andra. Den 14 november har Tomas Gunnarsson från kungariket föreläsning i Den lyckliga staden på ämnet ”Att överlista Jante – om konsten att lyfta sig själv och andra”. Naturligtvis har jag anmält mig till den föreläsningen för man har alltid nytta av alla positiva tankar och rörelser som dyker upp. Varför umgås med negativa människor, finna sig tråkiga situationer, utsätta sig för dåliga vibbar när man kan ta intryck av positiva bloggar likt Jonnas, läsa om framgångar som Taiyes eller höra en föreläsare som vill förpassa Jantelagen till evigheten. Har ni förresten läst boken ”En flykting korsar sitt spår” av Axel Sandemose där Jantelagen skapades? Om inte, så gör det!

Uppiggande sittning

Jag var idag på ett seminarium i Ebbas stad där det hölls föredrag om nyttan och bruket av Lean samt om hur man använder språket i förändringsprocesser i ett företag. Intressanta föredrag men kanske inte så mycket nytt eftersom jag redan är Lean-frälst.

Den stora behållningen var ändå den kick man får när man hör skickliga föredragshållare framföra ett budskap som man anammar. Man blir liksom upplivad, får en nystart, diskussionslysten. Fattas bara att man klappar händerna för ett da capo på scen. Nåja, det var att ta i men att man får (fortsatt) entusiasm och intresse för ett ämne är helt klart.

Samma brukar hända i samband med den årliga sommarträffen tillsammans med likasinnade gelikar i närheten av samma stad. Så pigg man är trots att man kör hem mitt i natten. I sammanhanget kommer jag också att tänka på Olof Röhlanders föredrag i Den lyckliga staden ifjol som svåger och jag besökte tillsammans. Samma reaktion, en kick, en positiv känsla. Ett intressant fenomen, detta med föreläsare och talare som kan intressera för de mest olika ämnen.

Som ett brev på posten fick jag idag reklam för en föreläsningsserie som brukar hållas i Den lyckliga staden på torsdagskvällarna. Nykarleby Arbis öppnar åter denna höst portarna för intresserade åhörare när de kallar in olika föredragshållare. Flera föredrag intresserar, som t.ex.
Med ett steg i taget kommer man långt – som handlar om pilgrimsvandring till Santiago de Compostela.
Konsten att lyckas med det omöjliga – Stina Lundberg Dabrowski
Nicaragua – unikt och originellt – volontärerna från Nicaragua i vintras.
Att överlista Jante – om konsten att lyfta sig själv och andra

Förhoppningsvis skall jag komma iväg på åtminstone någon av dessa föreläsningar.

campus allegro
Gammalt och nytt i Campus Allegro
campus allegro2
Första gången jag besökte Campus Allegro