-
Nära ögat
Vet ni vad, ikväll fredag blir det ingen ingående rapport från Jokkmokk vintermarknad som jag besökte idag. Lugn, jag återkommer senare i helgen när jag hunnit sansa mig hemmavid. En hel del hann jag uppleva och många bilder fick jag men kvällen är sen efter en rejäl tupplur på tre timmar. Jag förkortade min vistelse på marknaden något eftersom jag fick ont i höger fot. Att den inte vill bli bra! – Och jag kände mig mycket trött när jag äntligen fick slänga mig på sängen en stund. Jag somnade som en stock. När jag kom till hotellet hade jag tur och fick en parkeringsplats med uttag för motorvärmare så…
-
Jokkmokks vintermarknad – jag frös inte ett dugg!
Jokkmokk, vilket härligt namn på en kommun! Kan det finnas något fint där, rent exotiskt? Jokkmokk, kommunen i Norrbotten som är större än hela Österbotten men som ändå bara har 5000 innevånare varav 2700 själar i själva tätorten. Enbart det är exotiskt! Långt mellan jojken, kan man tycka, men tätt mellan myggen, sommartid. Men så kommer denna vintermarknad i februari där det är tätt mellan jojken och synnerligen glest mellan myggen! Lördag morgon intog jag en välsmakande frukost på hotell Bodensia i Boden. En hel hop militärer sutto vid borden. Boden må vara en före detta garnisonsstad men ändå vimlar där av militärer i dessa dagar. Övning Vintersol går av…
-
På höga höjder i Stekenjokk
På söndageftermiddag trodde jag att jag gjorde två flugor på smällen när jag svängde av från väg 342 mot Gäddede vid Bågedeforsen och istället körde Björnvägen på andra sidan sjön Ströms Vattudal. Jag skulle inte behöva åka tillbaka från Gäddede när jag skulle till Hällingsåfallet och så skulle jag kanske få se livs levande björn i Sveriges mest björntäta område. Någon björn såg jag inte hur jag än spanade. Jo, en gång fick jag faktiskt björnfrossa när jag trodde att jag äntligen såg björnen men det visade sig tyvärr bara vara en rotvälta i siluett. På Urkult fanns det förresten en öl- och vinbar som hette Rotvältan. ”Genvägen” var stundtals…
-
Ett dygn i Ubmeje
Gårdagens invigning av kulturhuvudstadsåret i Umeå var sig som bör en stor och påkostad uppvisning av det bästa från Umeå och Västerbotten och som inramades med ett lätt snöfall och vita gator. Jag uppfattade en hel del främmande språk på gatorna redan när jag anlände mitt på dagen och av deras manér och klädsel drog jag den slutsatsen att de var inresta gäster som också skulle fira Umeås stora dag. Tur att det kom lite snö för ett firande utan snö på gator och torg hade varit en liten missräkning. Det jag först möttes av var en flock renar som ledsagdes längs gågatan. De är beskedliga djur, dessa Norrlands urdjur.…
-
En alldeles egen kupa med snö
Idag köpte jag Sverige. Så stod det i alla fall på den lilla runda glaskupa men vatten inuti och snöflingor som flög runt när man skakade kupan. Sådana tyckte jag var fina när jag var barn. Lite som på film fast bra mycket mindre. Det hände något inne i kupan; det snöade åtminstone. I den jag köpte idag fanns en same med ren och i bakgrunden fler samer, renar och kåtor. Sverige, rena Lappland. Riktigt fin när jag fyllt på lite mera vatten. Kupan, (vad skall man egentligen kalla den?) inhandlades på ett litet loppis som en av byns flickor anordnat vid den gamla nedlagda bybutiken. När jag vittjade postlådan…
-
Jag klappade en ren
Gårdagen berikades med en utflykt till Björkarnas stad. Ombord på Vasabåtarnas färja Wasa Express anordnades Nostalgikryssning vilket betydde att dansorkestern Carisma spelade gamla godingar, både pop och välkända dansbandslåtar. Mycket mera än så bestod inte temat av, sedan var det upp till var och en att vara nostalgiska. Folket verkade dock ha roligt för ganska snart efter att ett sällskap i baren fått en första Irish Coffee på förmiddagen bjöd en livlig, mörkhårig dam upp till dans och sedan rullade det på. Nå, det var inte jag som tingades för dansen utan en av herrarna i gruppen, om någon undrar. Hon tog också en extra svängom med ett Vasablad för att…