Ett dygn i Ubmeje

Gårdagens invigning av kulturhuvudstadsåret i Umeå var sig som bör en stor och påkostad uppvisning av det bästa från Umeå och Västerbotten och som inramades med ett lätt snöfall och vita gator. Jag uppfattade en hel del främmande språk på gatorna redan när jag anlände mitt på dagen och av deras manér och klädsel drog jag den slutsatsen att de var inresta gäster som också skulle fira Umeås stora dag. Tur att det kom lite snö för ett firande utan snö på gator och torg hade varit en liten missräkning.

Det jag först möttes av var en flock renar som ledsagdes längs gågatan. De är beskedliga djur, dessa Norrlands urdjur. Detta var kanske inte så konstigt med tanke på det genomgående temat för hela invigningen var den samiska kulturen. Renen är utan tvekan grundstommen i samernas livsföring och hade därmed sin givna plats i staden denna dag. På flera ställen såg jag renar och de var ett kärt objekt för barnens uppmärksamhet.

Eldar fanns lite överallt och kåtor syntes här och där i olika former. Längs Rådhusesplanaden fanns en rad fantastiska isskulpturer och andra konstnärliga aktiviteter. Vid Renmarkstorget fanns en stor snöborg vid namn Aurora. Av de snöfästningar som vi som barn gjorde hade det nog rymts 100 av i detta enorma snö- och ismonument.

Den stora invigningsceremonin, Burning Show, skedde på älven nedanför Rådhusparken. En mäktig upplevelse med sång och musik, ljus- och ljudkreationer, eldar, renar, dansare och ett spektakulärt inslag med minihelikoptrar som med olika ljuskonstellationer prydde himlen och naturligtvis ett vackert fyrverkeri på slutet som sig bör. Som gran final tände de en brasa av det som jag uppfattade var en del av attiraljerna på isen och scenbakgrunden.  Enklast så, så slapp de kånka bort det sedan i efterhand.

Talen som hölls var något av en upprepning av varandra förutom prinsessan Viktorias korta men kärnfulla invigningstal. En annan mindre bra sak var att det var svårt att se vad som hände på isen. Jag stod under ett träd i Råhusparken men det var för långt borta. Att förflytta sig närmare älven var inte heller bra för där var marken mera flack vilket betydde att om man inte är över en och nittio lång så skyms det mesta av andra framförvarande människor. Det var egentligen bara de som lyckats få en plats närmast staketet mot älven som såg riktigt bra.

Till att börja med trodde jag att jag fått en bra utkiksplats men en stund innan ceremonin inleddes ställde sig ett par med dotter framför mig. Både man och hustru var långa som furor i skogen samt att hon hade en huva, stor som ett cirkustält. Dottern var kortare men flickebarnet var så fiffig att hon med fötterna samlade ihop snö i en liten hög och så klev hon upp på den och vips var hon lika lång som jag. Nåja, jag hade med kameran och med skärmen som går att vinkla så kunde jag lyfta upp den och ändå få foto och film.

Några bilder i detta inlägg blir det inte för hemma glömde jag USB-kabeln för överföring av bilder till datorn. Jag tror dock att jag fick en hel del fina bilder som jag får dela med mig av senare.

Jag är själv intresserad av samerna och deras kultur men det har också höjts ett varningens finger att samerna framställs som något exotiskt under kulturhuvudstadsåret och sedan glöms bort. Som vi vet har det förekommit konflikter om renbetesområden, exploatering av Norrland naturtillgångar och åtminstone tidigare fanns en nedlåtande syn på samerna. Det sista har kanske blivit bättre och det är glädjande att samekulturen fick så stor plats som den fick i detta evenemang.

Jag får säkert skäl att återvända till Björkarnas stad för året är späckat med spännande händelser framöver. Denna gång missade jag Jean and the Mean Machine / Emilia Lajunen som uppträdde på Kafé Station men när jag försökte ta mig in där var det alltför mycket folk. Jag hade gärna sett dem men det är inte roligt när det är alltför trångt och bökigt i en lokal. Eller har jag kanske blivit för mossig och gammalmodig?   Fast jag tror inte det ändå. Av mängden passagerare ombord på färjan att döma var jag var nog en av få österbottningar som reste över för att närvara vid detta tillfälle. Jo, jag såg också ordförande för provinshuvudstadens fullmäktige äntra färjan och han skulle säkert dit men i övrigt var det nog mest folk ombord som skulle till svenska fjällen.

Umeborna själva var nog på fötter för det uppskattas att ca 55 000 personer var på plats för att fira. Stadbussarna är gratis denna helg och det märktes på de minst sagt fullproppade bussar som körde in folk till invigningen igår kväll. Själv nyttjade jag också bussarna. Det trångt men ändå trevlig stämning.  En liten slarver var jag igår kväll men hjälpsamma Umebor gjorde mig uppmärksam på att jag två gånger tappade mina handskar och en gång min fotoryggsäck. Så blev det när jag grejade med min kamera stup i kvarten.

Nu blir det snart hemfärd, då hoppas jag att jag inte slarvar bort mig själv eller mina ägodelar utan att jag snart siktar Vasklot hamn i Vasa där Brunte troget väntar.