En alldeles egen kupa med snö

Idag köpte jag Sverige. Så stod det i alla fall på den lilla runda glaskupa men vatten inuti och snöflingor som flög runt när man skakade kupan. Sådana tyckte jag var fina när jag var barn. Lite som på film fast bra mycket mindre. Det hände något inne i kupan; det snöade åtminstone. I den jag köpte idag fanns en same med ren och i bakgrunden fler samer, renar och kåtor. Sverige, rena Lappland. Riktigt fin när jag fyllt på lite mera vatten.

Kupan, (vad skall man egentligen kalla den?) inhandlades på ett litet loppis som en av byns flickor anordnat vid den gamla nedlagda bybutiken. När jag vittjade postlådan fick jag syn på henne och hennes skylt som hon höll upp. På skylten stod ”Loppis för alla. Från Mirjam….”. Hade det inte varit för skylten så hade jag kanske inte sett henne men så blev jag nyfiken och gick närmare för att se vad som stod på skylten. Där ser man vad lite reklam kan göra.

Naturligtvis måste jag handla något för att stödja den företagsamma unga damen som såld ut saker som hon kanske tröttnat på. Kanske hon en gång i framtiden öppnar butik i byn? Vem vet?

2013-09-19-398
Sakerna fanns på bänken till påseende. Ett par kunder hade hon redan haft när jag kom. – I denna byggnad fanns tidigare en av byns butiker men den är nedlagd sedan flera år, något som byn tyvärr delar med många andra små samhällen.

Annonser

6 thoughts on “En alldeles egen kupa med snö”

  1. Oj, oj oj vilket inlägg! Ja, jag gillade verkligen också de där ”kuporna” (vet inte heller vad de egentligen kallas) som barn, och faktiskt även numera. Men jag äger ingen. I en stämningsfull rumsbelysning, kanske inför jul, med adventsstjärnan som enda rumsbelysning kunde de vara förtrollande.

    Kanske är det dags att än en gång besöka just Kupan – det rikstäckande namnet på Röda korsets butiker för skänkta begagnade prylar – här i Tierp. Förr eller senare kommer det nog in en slik. Men egentligen undviker jag de där butikerna, eftersom det oftast slutar med att jag gör något ”fynd”. Och jag vill inte släpa hem mer bråte till mitt redan överbelamrade hem. Tanken är hela tiden att transporterna ska gå i den motsatta färdriktningen. Jag skänker av mitt överskott till dem som för en billig penning vill finna vad de kanske saknar. Ja, … du vet. Men du känner säkert också till det där lilla fenomenet diskrepans!

    Ärligt talat blev jag rörd av ditt inlägg. Njut nu av din snökupa, och tala inte om vad du betalade!

    Gilla

    1. Det var rena fyndpriset, mera säger jag inte. Denna kupa hamnade uppe på kylskåpet, nära magneterna från olika håll i världen.

      Hittills har inte jag haft loppis men nog skulle det finnas saker att avyttras även hos mig.

      Gilla

  2. Hej, jag hittade din blogg när jag googlade på Oxkangar och tittade på dina fina foton. Jag söker en vacker plats att gifta mig på på ett inte alltför långt avstånd från Vörå. Gärna med klippor vid havet men också andra vackra ställen vid havet/någon sjö duger. Kanske du som är lokal vet något vackert passligt ställe där i skärgården? Skulle vara väldigt tacksam för idéer.

    Gilla

    1. Nalot! Men det kräver en hel del av logistiken. Båtfärd ut till Nalot förbi det stormpiskade Kalot

      No:2 Ängen den fina, bredvid begravningsplatsen i Malakton i Oxkangar men det blir väl för makabert?

      Återtsår då en enkel men ändå praktfull plats vid Gammel-Ahlnäs hamn.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s