Litet äventyr på kalfjället

Gårdagens begivenhet var en färd över Stekenjokk i förhoppning att få se något av de rödbruna färger som befolkar kalfjället denna tid på året.

Först blev det dock en avstickare till Fatmomakke, den samiska kyrkstaden en bit från Saxnäs. Tredje gången jag besökte stället. Tyvärr regnade det från och till så besöket blev tämligen kortfattat. Istället trivdes de jägare som samlats vid parkeringen och som sedan gick ut i skogen för att få något villebråd. Skall hördes runt om och en hund kom också fram till Bettan för att kolla om någon kråka fastnat i grillen.

Ingela på Marsfjäll Mountain Lodge hade förvarnat om att det kunde finnas snö uppe på Stekenjokk men hon trodde att det skulle gå att köra ändå. Själv tänkte jag att visst kan snö finnas i terrängen men vägytan borde vara något så när fri. I värsta fall fick jag vända.

Jag och Bettan strävade iväg uppför fjället, hon med sommardäck. Halvvägs upp kom snö på vägen som övergick till snömodd ganska snart. Vi slirade oss uppför sista stigningen och då var jag beredd att vända för föret var spårigt och det gick inte att köra fortare än max 50 km/h fast vägen annars var fin och skyltad med 90 km/h. Just då hittade jag inget passligt ställe att vända på så jag fortsatte en bit till och eftersom det inte finns branta stigningar uppe på Stekenjokk gick färden vidare om än i sakta mak för att inte hamna i diket. Just det hade inte varit roligt i det snöblandade regn som föll och med en frisk vind som rev och slet.

Till på köpet var det ytterst få bilar som jag mötte. En vilsen husbil med europeiska nummerplåtar var den enda bil jag såg och den närmast kröp fram. Förutom plogbilen som jag mötte en stund senare. Vinterns första plogbil för min del! Där var jag visst först i Österbotten!

Nåja, sakta kommer man långan väg, brukade salig mor säga och visst gick det att köra om än slirigt och spårigt i snömodden. Vinterdäck var nog av nöden på Stekenjokk igår. Idag onsdag lovas det storm däruppe med snö och snöblandat regn samt vindar på 26 sekundmeter, i byarna 36 sekundmeter. Troligtvis är då vägen över Stekenjokk avstängd. Tur att jag hann över igår.

Gaustafallet besågs också när jag passerat det värsta och sedan var det att glida nedåt mot Stora Blåsjön och så småningom Gäddede. Där intog jag en sen lunch för humana 110 kr och så gott det var! Jag kan gott rekommendera 38:an, så heter stället, i början av Gäddede för lunch. De hade stekt fläsk och kållåda, äkta husmanskost.

Resten av dagen gick som en dans. Det kom till och med fram en och annan solglimt och förtröstansfullt styrde jag mot Dorotea där jag bokat rum på Hotell Dorotea. Ett helt ok hotell som till på köpet bjöd på gratis aftonmål som inte alls var dumt. Det enda minus jag hittade var tjockteven som inte heller hade bra bild. Alltså att sådana ännu finns?

Så nu har jag bott på hotell i alla tre drottningkommunerna i Västerbotten: Vilhelmina, Fredrika och senaste natt i Dorotea. Drottninglandet som det också kallas. Visst känner du till drottning Fredrika av Baden?

Idag blir det färd mot Björkarnas stad och ikväll seglats över Kvarken. Det utlovas lite gungeligung men det kan väl inte bli värre än när vi seglade från Holmön i somras. Det var riktigt bra gungeligung!


Fredrika av Baden  

 

Så här fint såg det ut innan jag kom till Klimpfjäll.

På Fatmomakke var det betydligt dystrare. Hittade detta stället uppe i skogen

En bit på väg upp mot Stekenjokk hade ett hundratal gäss parkerat mitt på vägen. Alldeles fullt på körbanan. Jag hann få med några när jag slängde upp kameran.

Så var jag då uppe på Stekenjokk. Rödbruna färger kunde jag bara glömma.

Inget väder direkt för finskorna.

Renarna såg dock ut att trivas. De var hemma och tog det lugnt.

När vi kommit förbi det värsta klagade Bettan på att det var fullt med snö i finskorna.

Javisst, Gaustafallet helt nära vägen var det inget problem att besöka och beskåda. Check!

Jag får ändå avsluta med en solskensbild från Flåsjön. Än finns det lite färgglad höst kvar men om ni tittar på bilden från Fatmomakke så har där många björkar tappat sina löv.

Inte ett kvack hördes

Gårdagen blev till stor del en transportsträcka. Närmare 600 km blev det. Egentligen var det bara en sevärdhet som jag besökte om vi bortser från själva färden genom ett höstfagert Norrland. Blåsigt var det och vinden och ruskväder verka fortsätta även kommande dagar. De vackra färgerna riskerar att den närmsta veckan att blåsa bort och redan har det hänt på sina ställen. Temperaturer strax över nollan och det kom till och med några snöflingor.

Det som jag besökte igår var Grodkällan ungefär 3 mil norr om Arvidsjaur. Det är en kallkälla ute på en mosse vars vatten inte fryser på vintern och därför trodde man att grodorna övervintrade i källan. Fast de var väldigt tysta eller så var de bortresta för inte ett endaste kvack hörde jag. Ca. 15 m i diameter och 3-4 m djup. Det märkliga med denna källa, förutom att den är isfri på vintern, är det vackra turkosfärgade vattnet. Och helt klara vatten! Tyvärr blåste det lite så det fanns små krusningar på vattenytan annars hade jag kunnat fotografera ända ned till botten. En märklig plats som man egentligen borde besöka vid midsommar mitt in natten. Jag kan tänka att det då uppstår en magisk stämning ute på mossen kring denna källa.

Man svänger av från E45:an vid Tallberg strax norr om Auktsjaur mot Lomträsk. Efter någon kilometer finns tydliga skyltar norrut längs en skogsväg. Sista biten är en spångad stig ut till källan. 10-12 minuter tar det att gå ut till källan. Totalt tog det mig lite över en timme att besöka källan efter att jag lämnat E45:an och då tog jag mig god tid ute vid källan. Klart värt att besöka om man har en timme extra.

Sedan blev det fortsatt färd mot Saxnäs och Marsfjällen Mountain Lodge. Verkar vara ett trevligt boende och personlig kontakt med Ingela som verkligen verkar bry sig om gästen. Anläggningen är obemannad på natten denna tid på året men en beställd mattallrik bestående av älgpölsa fanns i kylskåpet i det lilla köket nära rummet. Bara att värma och i kylskåpet fanns också öl för den törstige. Betala vid avfärd eller med Swish. På andra våningen fanns frukosten i kylskåp. Bara att ta för sig och ställa tillbaka. Mycket bygger på förtroende mellan Ingela och gästen. Just nu verkar det mest vara jobbare av olika slag som logerar där. Bland annat har Vattenfall många bilar på rull runt om i Norrland och de mera långväga jobbarna skall ha någonstans att slafa.

Idag blir det tur upp på Stekenjokk men väderprognosen lovar inte gott. Det gäller att klä sig rätt för upp på kalfjället kan vinden vara mördande kall.


Grodkällan  

Marsfjäll Mountain Lodge 


Grodkällan. Vindstilla och rätt ljus hade kanske förstärkt färgen som inte syns riktigt lika stark på bilden.

I Moskosel stod denna avpolleterade telefonkiosk invid en camping som verkade övergiven. Egentligen hade jag här haft skäl att stanna till och forska om en sak jag funderat på senaste tid.

En klassisk bild från Saxnäs. Blåsigt och kallt.

Ej heller att förglömma Trappstegsforsen nära Saxnäs.

Och till sist ett par renar som inte ville stå stilla och posera. Det fanns en del renar nära Grodkällan.

 

 

Ett första livstecken efter Urkult

Så är jag åter på fötter efter 12 timmars sömn sedan igår, söndag eftermiddag. Det blev alltför litet sovit under Urkult, som vanligt. Just nu befinner jag mig på Fredrika Jakt o Fiske camp men det är Urkult som det finns en massa att skriva om. Det blir i kommande inlägg för jag behöver tid för att sortera och formulera.

Jag kom till Näsåker på torsdag förmiddag och checkade in på Näsåkers camping. Det blev min vanliga plats under tallarna och det är jag glad för. Känner mig hemma där. Sedan blev det Urkult till 100 % men det får vi återkomma till.

Vädret var helt ok, inte alls lika kallt som ifjol. Tvärtom var det riktigt svettigt, främst torsdag. På torsdag kväll kom dock ett kraftigt åskväder över Näsåker. Regnet det öste ned och blixtarna avlöste varandra. Det dröjde dock inte länge förrän åskan försvann och vi kunde fortsätta med Urkult och inledningen vid midnatt, Eldnatten, som denna gång fick ersätta elden med annat mera modernt.

Söndag bjöd också på lätt regn mitt åt dagen men jag hade då hunnit riva tältet så det var lugnt. Regnet fortsatte hela söndagen på min färd mot Fredrika där jag skulle sova följande natt, Fredrika Jakt och Fiskecamp.

Där fick jag ett av de mest spartanskt möblerade rum jag upplevt. Två sängar, en golvlampa och liten TV i ena hörnet. That´s it. Detta rum var säkert tänkt för att sova, duscha i och sedan ut och jaga älg och björn. Men det var rent och snyggt och hotellvärden hjälpte gärna till med att hitta en stol till mitt rum, som inte heller hade något fönster förutom ett takfönster. Där kunde jag höra regnet smattra. Ingen fara, jag sov ändå bort söndagskvällen.

Det finns lite olika typer av boende på stället och mitt boende var billigt men hade eget badrum och frukost ingick. Frukosten var förresten alldeles utmärkt. Värden var mycket sympatisk och ville allt väl så trots rummets enkelhet så kan jag rekommendera stället. Han hade förresten en propp i örat så han hörde dåligt men det skulle han fixa.

Vad denna måndag har i sitt sköte får vi se. Regnet ställer till det för jag hade tänkt besöka Björnlandets nationalpark och ta en runda där. Förhoppningsvis upphör regnet.

Detta var mitt hem under Urkult. Fler bilder än så blir det inte för  uppladdningen  på hotellets internetanslutning var inte det snabbaste.

 

Missade kontakter och slumpen här i livet

Efter att ha ätit fisk i två dagar får det imorgon bli något annat. Igår besökte jag skärgårdsmarknaden på Österö och då åt jag laxsoppa samt köpte med mig hem både rökt sik och lax. Gott, nyttigt och lokalproducerat. Kusin som är fiskare i byn fick även i år bli min leverantör.

De mesta av det ätbara som såldes i de olika stånden var närproducerat som sig bör på en lokal sommarmarknad. Skärgårdsmuséet fick också ett besök. Annars var det mest att mingla runt och hoppas på att få träffa någon bekant för att växla några ord med.

Jag såg ett sällskap som jag är släkt med men som jag inte var 100 procent säker på om de var de jag trodde. De är av yngre generationer men kvinnfolket i den släkten har alla samma lättigenkännliga ögon så jag kan vid närmare eftertanke inte haft fel. Tyvärr kom jag mig inte för att ta kontakt vilket jag ångrar efteråt. Som jag skrivit tidigare någon gång, jag ångrar mera det jag inte gjort än det jag gjort.

Samma är det med fotograferandet. Ser man en fin vy under bilfärd snabbt blixtra förbi, tvärnita! Tillfället kommer kanske aldrig igen. Jag brukar annars inte ha svårt för att ta kontakt och prata med folk men många gånger handlar det om rena tillfälligheter och korta ögonblick som det gäller att ta vara på.

Livet i stort är ju annars många gånger resultatet av slump, lyckträff eller en himla otur. Tänk om jag dröjt kvar en minut till, vem hade jag då träffat, kanske min käresta? Eller, tänk om jag startat en minut tidigare, hade jag då kunnat undvika en trafikolycka, blivit vegetarian eller fått en annan yrkesbana?

Spekulera kan man alltid. Dock tror jag det mycket handlar om att vara öppen och positiv, att vara beredd att sträcka fram en hand i alla lägen, se folk i ögonen, nicka ett hej eller bara prata. Säga något inledande och sedan snurrar det på. Att vara beredd att hjälpa och inte heller vara blyg att be om hjälp.

I fredags bevistade jag också den årliga sammankomsten i Pörkenäs för oss radiovänner. Där behövs inga formaliteter utan vi känner varandra ganska bra och har åtminstone ett stort gemensamt intresse, radio. Låter det mossigt? Kanske det men det finns många andra mera sällsynta och konstiga passioner.

En av deltagarna i träffen hade i mars gjort en tre veckor lång road trip i Chile och Argentina tillsammans med sin svåger. 8000 km blev bilfärden och mycket fick de se och uppleva. Han visade bilder på datorn och berättade livfullt och humoristiskt om resans strapatser och höjdpunkter.

Han är en av dessa människor som har lätt för att prata och hålla låda. Han är inte heller blyg utan en del av resans framgång var att få kontakt med locals och att improvisera. Speciellt bra hjälp fick de av polisen och inte råkade de heller ut för någon hotfull och farlig situation trots att de åkte omkring i många små, okända hålor. Kanske ren tur men han har vana efter att ha besökt området flera gånger tidigare och även klarar spanska hyfsat. Receptet är att vara öppen, ta kontakt med folk – de flesta bits inte – och att bjuda på sig själv. Inte minst det sista är viktigt!

Solnedgång vid Pörkenäs i fredags. Vackert men lite kyligt i vinden.

Hellnäs sund halv ett på natten när jag åkte hem efter träffen.

Jordgubbar är ett måste på skärgårdsmarknaden på Österö.

Likaså fisk i olika former.

Eller varför inte en vindsnurra till trädgården? Äkta hantverk skulle jag tro.

Vedkorg behövs helt säkert på landsbygden för oss alla som eldar med ved.

Inte riktigt lika  mycket folk som ifjol. Kanske beroende på att Vörådagarna snott en del folk? Men alla såg ut att trivas!

Hitta rätt i sommar på vägarna!

Kommer ni i sommar att göra en road trip någonstans med bil? Är det på välkända vägar eller behöver ni navigator? Nu kör de flesta på land enligt sin navigator eller enligt samma funktion i mobilen. Jag kan tänka att de traditionella vägkartorna mest är till för översikt och reserv; om de alls används.

Enligt en artikel i Västerbottens-Kuriren helt nyligen så slår mobilens appar för navigation ut den traditionella fristående navigatorn i bilen. Inbyggda finns naturligtvis i nya bilar och den används kanske i första hand men i övrigt.

I en test som gjorts blev, hör och häpna, Google Maps favorit! Den är gratis, har trafikinformation, offlinekartor och en del extrafunktioner tillsammans med andra Googletjänster. Google Maps har mycket bra sökfunktioner och är bra på att räkna rätt.

Visserligen klarade den inte av det extra svåra prov som ingick i testet men det gjorde bara en av de sju apparna, nämligen ”Here we go”. Övriga var CoPilot (inte gratis), Eniro Navigation (gratis i Sverige), Here we go (gratis), Kartor (Apple och gratis), Tomtom go mobil (inte gratis) och Waze (gratis).

Alla apparna i Testfaktas test fungerade bra och egentligen är det inte lönt att betala för en navigator i mobilen. Visserligen kan det finnas extra funktioner i betalappar men sedan är det upp till var och en om man vill betala för det. Eller så använder man flera gratis-appar och får ändå en välfungerande navigation.

Själv använder jag Sygic och Google Maps. Mest Sygic som är en betalapp men med livstidslicens. En bra app men uppdateringar av hastigheterna på vägarna är lite si så där. Svårt detta med sommar- och vinterhastighet. Så det gäller att hålla koll på skyltarna och köra efter dem. En fördel med Sygic är att det finns en resedagbok som visar tidigare körningar på kartan, tider, hastigheter, höjd m.m. Roligt att kolla nu efteråt när jag körde mellan Tärendö och Tomelilla.

Själva artikeln i VK är en s.k. plusartikel och kan inte läsas utan prenumeration men summan av kardemumman är att skall du ut på tur med bilen i sommar så kommer du långt med Google maps – bokstavligt talat – och den är gratis. En annan fördel med Google maps är att man kan sitta hemma vid datorn och planera en rutt och sedan via Internet överföra den till telefonen där den bara är att söka upp och starta. Man kan även ändra till annan rutt än den föreslagna. Och oftast fina satellitkartor om man vill studera ort och vägval på det sättet. Så Google Maps är inte så dålig. – Sedan kan man kanske ha invändningar mot att Google vet allt om dig. Eller i alla fall ganska mycket.

Skall du ut på vägarna nu i sommar? Blir det traditionell vägkarta, eget huvud, bilens navigator eller mobilens navigator som leder dig? Eller skall du bara köra på måfå och se vart färden styr? Vem vet vilka trevliga ställen som hittas?

Eller så tar man bussen till Stenkällan. Den hittar nog rätt.

…förbi ett hus med matchande färg. Ett par bilder från Malmö.

Smällen i kvällen

Ikväll kom en redig smäll så att fönsterrutorna skallrade och jag trodde att det rasade snö av taket fast det inte borde finnas nån snö. Så lät det. En riktig hoppa-till-i-stolen-upplevelse. Samtidigt fick min granne två lass med sand och bergskross hemkört så jag trodde att det möjligen hade med det att göra.

En stund senare läste jag på Facebook förvånade inlägg om smällen som hördes vida omkring. Allt från Jakobstad i norr till Oravais i söder. Jag tyckte mig höra två smällar. Vad var det, undrade folk. Snart kom förklaringen att det var flygvapnet som sprängde ljudvallen med sina överljudsflygningar i övningen Ruska 17 som pågår denna vecka. Även svenska flygvapnet deltar i övningen och det är första gången svenska flygplan övar på att försvara Finland.

Själv sysselsatte jag mig idag med att kapa in de sista vedpinnarna som legat ute ända sedan i fjol. Så nu får vintern komma.

Något annat jag gjorde var att ladda upp mina bilder från Norrlandsresan till Flickr. Många av bilderna finns redan på bloggen och på min video men i albumet ”Road Trip Norrland September 2017” finns 118 bilder så några till borde finnas att betitta. Vill ni se i helskärm, vilket jag rekommenderar, få finns slide-show-knappen uppe till höger. Nu återstår att gå genom bilderna från Lofoten och Norge; kanske göra även där en video och en egen katalog på Flickr.


Road Trip Norrland September 2017 

En av de bättre bilderna från min resa. Detalj från Silverfallet i Björkliden