Hitta rätt i sommar på vägarna!

Kommer ni i sommar att göra en road trip någonstans med bil? Är det på välkända vägar eller behöver ni navigator? Nu kör de flesta på land enligt sin navigator eller enligt samma funktion i mobilen. Jag kan tänka att de traditionella vägkartorna mest är till för översikt och reserv; om de alls används.

Enligt en artikel i Västerbottens-Kuriren helt nyligen så slår mobilens appar för navigation ut den traditionella fristående navigatorn i bilen. Inbyggda finns naturligtvis i nya bilar och den används kanske i första hand men i övrigt.

I en test som gjorts blev, hör och häpna, Google Maps favorit! Den är gratis, har trafikinformation, offlinekartor och en del extrafunktioner tillsammans med andra Googletjänster. Google Maps har mycket bra sökfunktioner och är bra på att räkna rätt.

Visserligen klarade den inte av det extra svåra prov som ingick i testet men det gjorde bara en av de sju apparna, nämligen ”Here we go”. Övriga var CoPilot (inte gratis), Eniro Navigation (gratis i Sverige), Here we go (gratis), Kartor (Apple och gratis), Tomtom go mobil (inte gratis) och Waze (gratis).

Alla apparna i Testfaktas test fungerade bra och egentligen är det inte lönt att betala för en navigator i mobilen. Visserligen kan det finnas extra funktioner i betalappar men sedan är det upp till var och en om man vill betala för det. Eller så använder man flera gratis-appar och får ändå en välfungerande navigation.

Själv använder jag Sygic och Google Maps. Mest Sygic som är en betalapp men med livstidslicens. En bra app men uppdateringar av hastigheterna på vägarna är lite si så där. Svårt detta med sommar- och vinterhastighet. Så det gäller att hålla koll på skyltarna och köra efter dem. En fördel med Sygic är att det finns en resedagbok som visar tidigare körningar på kartan, tider, hastigheter, höjd m.m. Roligt att kolla nu efteråt när jag körde mellan Tärendö och Tomelilla.

Själva artikeln i VK är en s.k. plusartikel och kan inte läsas utan prenumeration men summan av kardemumman är att skall du ut på tur med bilen i sommar så kommer du långt med Google maps – bokstavligt talat – och den är gratis. En annan fördel med Google maps är att man kan sitta hemma vid datorn och planera en rutt och sedan via Internet överföra den till telefonen där den bara är att söka upp och starta. Man kan även ändra till annan rutt än den föreslagna. Och oftast fina satellitkartor om man vill studera ort och vägval på det sättet. Så Google Maps är inte så dålig. – Sedan kan man kanske ha invändningar mot att Google vet allt om dig. Eller i alla fall ganska mycket.

Skall du ut på vägarna nu i sommar? Blir det traditionell vägkarta, eget huvud, bilens navigator eller mobilens navigator som leder dig? Eller skall du bara köra på måfå och se vart färden styr? Vem vet vilka trevliga ställen som hittas?

Eller så tar man bussen till Stenkällan. Den hittar nog rätt.

…förbi ett hus med matchande färg. Ett par bilder från Malmö.

Annonser

Smällen i kvällen

Ikväll kom en redig smäll så att fönsterrutorna skallrade och jag trodde att det rasade snö av taket fast det inte borde finnas nån snö. Så lät det. En riktig hoppa-till-i-stolen-upplevelse. Samtidigt fick min granne två lass med sand och bergskross hemkört så jag trodde att det möjligen hade med det att göra.

En stund senare läste jag på Facebook förvånade inlägg om smällen som hördes vida omkring. Allt från Jakobstad i norr till Oravais i söder. Jag tyckte mig höra två smällar. Vad var det, undrade folk. Snart kom förklaringen att det var flygvapnet som sprängde ljudvallen med sina överljudsflygningar i övningen Ruska 17 som pågår denna vecka. Även svenska flygvapnet deltar i övningen och det är första gången svenska flygplan övar på att försvara Finland.

Själv sysselsatte jag mig idag med att kapa in de sista vedpinnarna som legat ute ända sedan i fjol. Så nu får vintern komma.

Något annat jag gjorde var att ladda upp mina bilder från Norrlandsresan till Flickr. Många av bilderna finns redan på bloggen och på min video men i albumet ”Road Trip Norrland September 2017” finns 118 bilder så några till borde finnas att betitta. Vill ni se i helskärm, vilket jag rekommenderar, få finns slide-show-knappen uppe till höger. Nu återstår att gå genom bilderna från Lofoten och Norge; kanske göra även där en video och en egen katalog på Flickr.


Road Trip Norrland September 2017 

En av de bättre bilderna från min resa. Detalj från Silverfallet i Björkliden

Fortsatt färd på Lofoten

Idag, söndag förmiddag är det åter regn och rusk. Lockar kanske inte så mycket för uteliv men förhoppningsvis kommer jag någonstans mellan regnskurarna att få ser mera av det som finns längst söderut på Lofoten. Målet idag är Å, byn längst ut på Lofoten. Mycket kort och bra namn, ingen orsak att slösa på bokstäverna tyckte säkert den som namngav denna by. Ungefär samma med Ii som jag passerade på väg till Torneå eller Bö på Andøya.

Man kan kanske bli lite mätt på alla vackra och hisnande vyer som serveras. Det en berget mäktigare än det andra och fjordarna slutar jag aldrig att förundras över. Ett mäktigt landskap på Lofoten.

Jag satt och funderade om alla dessa bergstoppar har bestigits av människor och hur gjorde lantmätarna förr i världen när de skulle mäta och kartlägga alla dessa svåråtkomliga områden? Hur gjorde de med allt byggnadsmaterial som skulle fraktas ut till fyrar och byggnader uppe på bergssidorna? Inget lätt göra, kan jag tänka. Vilket slit!

Jag passerade igår genom ett antal tunnlar och över höga broar för att ta mig till Svolvær, centralorten på Lofoten. Tanken slog mig hur mycket mera det måste kosta att bygga vägar i Norge jämfört med Finland där terrängen för det mesta är relativt slät och framkomlig. Hur många kilometer tunnel har Finland jämfört med Norge? Vägarna här är ofta smala, krokiga och med branta lutningar ändå är det fritt fram att köra 80 km/h på många ställen. Det gäller att ha tungan i rätt mun när man rattar sig fram här.

Även färjetrafiken är väl utvecklad. T.ex. Hurtigrutens fartyg lägger till kaj här alldeles bredvid hotellet i Svolvær där jag bor. Jag har ett rum med havsutsikt och är på första parkett när fartygen anländer och avgår. Det som jag reflekterar över hur bra det fungerar, trots alla utmaningar som naturen bjuder. Finland, som också är ett rikt land, borde ha betydligt bättre förutsättningar hålla vägarna i skick och färjor ut till skärgården än Norge. Ändå fick vi i vintras smaka på det elände som dåligt vägunderhåll i Finland förorsakade och hotet mot färjorna i skärgården. Intressant vore att jämföra siffror och statistik beträffande infrastruktur i Finland och Norge.

Här avgår Hurtigrutens fartyg Finnmarken. Fotad strax utanför hotellet på kajen.

Hotellet som heter ”Vestfjord Hotel Lofoten” i Svolvær kan jag rekommendera om ni besöker Lofoten och behöver nanna kudden en natt. Längst ut på kajen ligger hotellet. Nästan lite svårt att hitta dit om man inte vet positionen eftersom man skall köra ut på kajen runt en byggnad innan man är framme vid hotellet som vetter mot sjön. Ett utmärkt hotell med alla faciliteter som behövs.

Jag besökte också deras restaurang igår kväll och avnjöt en portion grillad klippfisk. Så gott! Priserna på restauranger här i Norge är ganska höga men frågan är ändå om inte klippfisken var värt det.

Klippfisken jag åt igår kväll. Bild tagen med mobil-kameran.

Så gott, så långt. Färden har hittills gått helt enligt planerna och ännu återstår flera dagar innan jag åter siktar Pampas skärgård.


Vestfjord Hotel Lofoten

Svolvær

MInst en kyrka per inlägg. Ha, ha. Detta är kyrkan på Langenes
Rena idyllen, va? Nära Sortland.
Vägen mellan Klo och Strengelvåg. Här hittade jag en död råtta på vägen som grinade illa. Råttan alltså. 😉
Vackert så det förslår
Och vänder jag mig om ser det ut så här. Så är det på många ställen i Norge.

Mina bilder från färden genom Norrland 2016

Av alla de bilder jag tog under min roadtrip Norrland augusti 2016 har jag valt ut 145 stycken för visning på min Flickr-sida. Ganska mycket jobb bakom men nu går de att se för alla och envar.  Bättre det än att de ligger på en hårddisk och skräpar till ingen nytta. Vissa har ni säkert sett tidigare på bloggen men de flesta är nya skulle jag tro.

Det var en fin färd med början i Holmsund den 1 augusti och som slutade den 10 augusti på samma ställe, hamnen där Wasaline lägger till. Fast egentligen så började äventyret först i Nordingrå (Kramfors) med besöket på Mannaminne. Sedan blev det Högbondens fyr, Urkult-festivalen (som har ett eget album på Flickr), Strömsund, Norråker, Marsliden, Vilhelmina och norrut via Storuman till Arjeplog och som avslutning körde jag hemåt via Arvidsjaur, Gallejaur och ett litet strandhugg i Missenträsk för att bese Sara Lidmans hus. Sara Lidmans Tjärdalen kommer jag att stifta närmare bekantskap senare denna månad. Inte som bok utan som teater.

Ganska avslappnande att köra mil efter mil på vägar som inte var så hårt trafikerade, lyssna på radio eller musik från USB-pinnen, stanna där jag ville, fotografera, beundra utsikten och heja på de renar som betade längs vägen. Inte så många fasta punkter på programmet och med ganska goda möjligheter att göra avstickare hit och dit. Men till Fatmomakke hann jag inte, tyvärr.

Bilderna går att se i helskärm via lilla knappen uppe till höger (troggle slideshow) och med tangentbordets F11-knapp om man så vill. Mellanslagstangenten används som pausknapp. Tryck F11-knappen igen om ni vill gå ur helskärmsläget. Ja, detta har jag tjatat om tidigare.

Bilderna finns i katalog Roadtrip Norrland 2016 på Flickr.

Nedan bjuder jag på en bild som inte finns med på Flickr. Den visar fotografen själv i egen hög person invid den mycket högre Oringsjötallen nära Mobodarna inte långt från Näsåker. Jag gjorde en avstickare dit i samband med att jag besökte Nävernäsans utkikstorn.

Vid Mobodarna kan man övernatta gratis i ett par av stugorna och uppleva något av fäbodlivets villkor. Enkelt boende med den lyx man själv kan tänkas bära med sig längs stigarna dit. Naturligtvis ingen elektricitet och vatten hämtar man från en kallkälla en bit bort. Ganska mysigt skulle jag tro men kommer man till Mobodarna sent på kvällen i skymning eller mörker så kan man nog bli lite skrajsen invid Oringsjötallen. Där hörs nämligen ett högt, knarrande läte som ibland blir liksom ett skrik och klagande. Jag hörd det på avstånd och tänkte vad är detta; är det vittran som försöker locka mig i fördärvet eller spökar det? Det visade sig vara en torrtall som lagt sig över ett annat träd högt upp i trädtopparna och när det blåste så frambringades dessa hemska ljud av friktionen mellan de båda träden. Enkelt, men i mörker kan man inte se detta och jag kan tänka att om man ligger vaken i någon av stugorna natten lång, ängsligt lyssnande på dessa tjut, så kan man få för sig vad som helst.

Oringsjötallen lär ha en omkrets på 3,2 meter och är ca.  350-400 år gammal.

PJ vid Mobodarna
PJ vid Oringsjötallen. Ett ståtligt träd som man gärna kramar.

Rosa grisen

Jag fann Norrlandspodden på bloggen Timmer & Masonit och fick ett flertal intressanta inspelningar där Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter diskuterar och pratar om Norrland. Nyss lyssnade jag till Fjärde norrlandspodden – om turism. Där reflekterade de bl.a. i liknande banor som jag hade i inlägget Att hitta smultronställen, nämligen att många fina ställen i Norrland inte saluförs och det som man ofta stöter på i Norrland är tystnad, både i naturen som sådan och i media, inklusive Internet. Samtidigt framförs att det är kanske just det som turister från den överbefolkade europeiska kontinenten förväntar sig: den rena tystnaden i naturen och frånvaro av information och kommersialism.

Tidigare i sommar tyckte jag inte att jag hittade något riktigt bra resmål denna sommar. I podden om turismen i Norrland fick jag tips om att göra en road tripp i Norrland längs E45. Nu började en idé gro, om den blir av i sommar eller något annat år får vi se, men färden skulle gå till Haparanda, Karesuando, Arvidsjaur och Örnsköldsvik med körpass per dag 350 – 450 km. Det skulle bli en bra road tripp!

Rosa grisen då? Tja, ringer ni till mig är det fullt möjligt att Rosa grisen svarar i telefonen. Det är en gummigris som kan grymta om man klämmer den på magen. Sister Jane har råkat ut för den men kanske även oönskade telefonförsäljare borde få stifta bekantskap med den? Sister fnissade mest men som försäljare kanske det inte är fullt lika roligt. Vad det sedan har med Norrland att göra kan man fråga sig.

rosa grisen
Nöff Nöff