Från norr till söder

Att resa är roligt! Speciellt om det är till ett nytt ställe eller på okända vägar. Att planera en resa är också roligt, liksom att memorera och dokumentera resan. Det senare genom att ta bilder, filma, köpa någon bok, karta eller liten souvenir samt att skriva, t.ex. blogg som i mitt fall.

Idag har jag ägnat mig åt första delen av resandet, planeringen.

Egentligen vet jag inte alls om denna resa blir av för det är inte jag som har beslutet i min hand. En kusin hittade nämligen en intressant bil av äldre modell, just därför, och blev sugen på att köpa den. Problemet är att han bor i Skåne och bilen finns i Pajala långt upp i norr. Därtill är han en strängt upptagen man med mycket på gång så tiden hade inte räckt till för att få hem fyndet.

Det är där jag som friherre kommer in. Jag lovade att köra hem bilen till honom, en sträcka på närmare 1700 km. Lägg därtill att vägen upp till Pajala från byn är ca 600 km. Det tar väl närmare 8 timmar bara att köra till Pajala. Jag gick genom alternativen, det finns några, och kom efter diverse forskande och funderande fram till en möjlig resplan som inte blir alltför kostsam.

Om denna resa blir av, det får jag antagligen reda på nästa vecka, så ser jag det som ett litet äventyr. Bilen är gammal så det blir spännande att se om den orkar så långt. Men också hur jag själv orkar. Jag har med åren blivit allt mera uppmärksam på hur farligt det är att köra bil med tröttheten hängandes över ögonlocken. Det är helt enkelt livsfarligt! Detta har jag också bakat in resplanen, rimliga körsträckor.

Det jag egentligen vill lyfta fram är hur mycket man kan forska och planera en resa (och mycket annat) via Internet. Först tedde sig hela äventyret som komplicerat, framför allt att ta sig till Pajala men efter en stund vid datorn klarnade saken och nu finns en plan A. Nu gäller det att vänta in kusinens beslut i en eller annan riktning och om resan blir av, se om mitt förslag faller honom på läppen.  Tills vidare simmar jag lugnt!

Som sagt spännande blir det. Jag hoppas bilen är något modernare än denna dyrgrip från Juthbacka marknaden i augusti.
Annonser

Lilla jul

I mitt föregående inlägg skrev jag i en kommentar att vi firade lilla jul. Den firades nämligen i går, lördagen innan första advent. Det är en sed som finns främst i republiken och jag hade tänkt skriva lite bakgrundsfakta om den men så hittade jag ett utmärkt inlägg på Linneas språkblogg, en för övrigt intressant blogg som dock verkar ha insomnat. Här: Lilla jul är en mindre variant av den stora motsvarigheten. Vill man få ytterligare info finns även en liten artikel på det allvetande Wikipedia: Lilla jul. Institutet för de inhemska språken har också en artikel i ämnet: Om lilla jul och firmafester

I Skåne minns jag att det också firades lilla jul eller rättare sagt lilla julafton, vilken inföll dagen innan den riktiga julaftonen. Exakt vad det firandet gick ut på vet jag inte för jag hade själv ingen del i det firandet. Egentligen har jag inte firat lilla jul sedan jag var liten gosse.

Det jag kan bidra med är hur vi firade lilla jul när jag var barn. Vad jag minns så hade vi ingen minijulgran eller något annat större julpynt och inte fick vi heller några julklappar den dagen. Här kan kanske sister Jane rätta mig om jag missminner mig. Däremot var det sed i vår by att någon från granngården eller någon annan gård i byn smög sig fram till ytterdörren i den mörka kvällen och hastigt öppnade dörren och slängde in ett vedträ på golvet i storstugan. Då gällde det för husfolket att vara på alerten och snabbt rusa ut och försöka fånga inkastaren eller åtminstone få en skymt, en aning, om vem det kunde vara. Hade man tur så kom det flera vedträn under kvällen och då blev det en ny rusning. Så där höll vi på. Spännande för oss barn men jag minns att salig mor hade inte mycket till övers för denna sed. Mycket mer än så minns inte jag att det hände men idag verkar åter lilla julfirandet blomstra av aktiviteten på Facebook att döma.

Seden med att kasta in vedträn på stuggolvet låter knappast sig göras idag. Många har låst ytterdörren och ett modernt hem av idag har också en hall och kanske ytterligare utrymmen innan man når kök eller vardagsrum. Det gör det så att säga krångligare. Förr i världen stod ytterdörren oftast olåst när man var hemma och i farstun hade man inte den lyxen att ha ljuset tänt. Då var det lätt att överraska och utföra sin lilla julgärning.

kvarnen2
En modernare tradition i byn är att byns väderkvarn får ljusdekorationer på vingarna denna helg. Vi får tacka E. för att hon låter sin kvarn lysa upp i decembermörkret.

Var mitt hjärta finns, var min tanke finns

I dagarna genomför de finlandssvenska dagstidningarna och Svensk Presstjänst en frivillig undersökning om hur vi finlandssvenskar har flyttat under årens lopp och vilken ort vårt hjärta egentligen klappar för. Ofta har det visat sig att vi österbottningar flyttar utanför landskapets gränser i unga år men sedan väljer vi att återvända när vi vädrat skjortan utomlands eller i södra delen av republiken. Själv är jag en sådan flyttare. Jag har flyttat av och an i kungariket några gånger men återvände till fädernemyllan för 15 år sedan.

För min del är mitt hjärta tudelat mellan by och stad, Österbotten och Skåne, min hemby och Malmö. Efter 18 år i Malmö är det min stad. Skulle jag idag flytta till en stad skulle de bli Malmö. Inte till provinshuvudstaden, inte till republikens huvudstad, ej heller till gamla Eken; nej, till Malmö. Å andra sidan vill jag väldigt gärna se stjärnhimlen en kall januarinatt, se månen smyga upp över trädtopparna i augusti och höra tranornas skrik på våren. Det kan man inte göra i en stad, därför bor jag idag i en by, min barndomsby.

Visserligen är det ganska lång tid sedan jag flyttade från Malmö men i grunden tror jag ändå inte att staden har förändrats så mycket sedan jag flyttade.  Malmö har fått ett oförtjänt dåligt rykte, inte minst Rosengård, men jag vill hävda att Malmö inte är farligare eller mera kriminell än andra storstäder. Jag har besökt Malmö många gånger sedan jag flyttade men jag har då aldrig sett någon större brottlighet eller blivit rånad, hotad eller förolämpad. Jo, en gång blev jag vittne till ett slagsmål på en uteservering på Möllevångstorget där både stolar och bord flög genom luften. Men det hör till undantagen för min del. Att sådant också kan hända i Björkarnas stad läste vi om i söndags när en hel krog på lördagskvällen fick stänga i förtid därför att det utbröt stort slagsmål på dansgolvet och ordningen inte kunde upprätthållas.

I Odense har föräldrarnas rädsla för och fördomar om Malmö stoppat en klassresa som elever i Hjalleseskolen skulle ha gjort till staden i början av december för att träffa en vänskola i Malmö i tre dagar. Nehej, det gick inte för sig därför att besök skulle göras på Rosengård och som avslutning skulle det bli luciafirande. Mycket farlig safari och hu, tänk om Lucia helt förvrider huvudet på de väna åttondeklassisterna från Odense. Jag kan inte annat än förundra mig över hur lätt vi tar till oss det som står och sägs i massmedia och sedan förstärka med egna spekulationer och fördomar.

Den lokala tidningen Fyens Stiftstidende kallar Rosengård för ett getto utan att journalisten ifråga har varit där men det gäller ju att skriva en bra story tycker han och då är ordet getto guld värd. – Vi borde nog vara något mera kritiska inför det som vi får oss till livs via massmedia och framför allt borde vi vara mera försiktiga innan vi sätter etiketter. För etiketter gillar vi att klistra och fack tycker vi om att placera folk i. Om det sedan är rätt är mindre viktigt, huvudsaken är att vi kan placera folk och ruta in tillvaron.

Jag har en bekant från provinsen som i flera omgångar bott i Malmö och han kommer om ett par veckor att flytta tillbaka till Malmö. Senast bodde han där 2010. Då lämnade han sin cykel fastkedjad på en cykelparkering vid Centralen och där har den stått fram till i våras när staden fraktade bort den därför att det skulle byggas om. Vid besök har han använt cykeln och allt har varit frid och fröjd. – Jag menar: är detta en stad av tjuvar och ligister borde inte cykeln fått stå kvar så länge. Alltid är det någon långfingrad person som lagt märke till en cykel som stått på samma ställe i ur och skur och förbarmat sig, men icke! Jag vill påstå att Malmö är en av de finare städerna i Norden!

Nu är det inte så dåligt som det låter utan nya tag tas för nya skolsamarbeten och för att skapa kunskap och förståelse mellan skolungdomar i Öresundsregionen. Mera om detta finns att läsa på Sydsvenskan. Länk här. För det är just det vi behöver mera av: kontakter, nyfikenhet, utbyte, språkkunskaper, förståelse och besök. Och då menar jag inte bara det nu aktuella skolsamarbetet mellan Skåne och Danmark utan kontakter mellan alla människor i hela världen. Vi kan inte träffa alla men låt oss inte begränsa oss till bara de som är som vi. Då blir det lätt inavel i vår uppfattning av världen och dess folk. Låt oss istället vara fria i våra tankar och inte klistra etiketter på oriktiga grunder.

malmö
Jo, jag bryr mig lite om Malmö. Eller, faktiskt ganska mycket.
malmö musikanter
Musikanter i Malmö, augusti 2012. – Se nästa bild!
Urkult musikanter
Musikanter på Urkult 2013. – Är det inte samma band som ovan som jag lyckats fånga på bild? Vad månne de heter?

Slösat med tiden

Jag upptäckte att jag skrivit blogg varje dag denna månad, de inledande dagarna. Ikväll har jag inget speciellt att skriva om mera än att jag vill uppmärksamma er om att jag har en hel vecka kvar av min semester. Två veckor har jag mest slösat bort. Listan på allt som jag borde gjort får jag väl slänga redan nu. Bara att kapitulera.

Är inte semestern till för att bara göra det man inte måste?

Nästa vecka skall jag dock besöka Dronningens By och Skåneland. Det blir en skön resa, direktflyg från provinshuvudstaden till Kastrup. Må jag landa väl.

Nåja, något har jag väl ändå fått gjort, t.ex. ätit upp min surströmmingsburk som häckat nästan ett helt år i mitt kylskåp. Alltid något och Norrbyskär har jag besökt och Nämforsen har jag sett.

Få se nu om fåglarna lortat ned min resväska mer än förra gången?

PS! Jag ändrade rubriken till detta inlägg. Den första lät bara fånig.

Så kan Ångermanälven också se ut

Malmö

Jag har fått hem mitt bokverk, en bilderbok över Malmö. ”Dokument Malmö” presenterar staden i 1000 bilder tillsammans med små berättande textsnuttar. Det är en intressant bok med vyer och bilder från en nutida stad som bör avnjutas i etapper. Jag låter den ligga uppslagen på ett bord och studerar några bilder med jämna mellanrum. Boken begåvas med bilder av Torbjörn Andersson och text av Per Svensson. Att den både till innehåll och till storlek är mäktig berättar det faktum att den väger närmare fyra kilo.

Själv besökte jag staden i början av januari. Vintern var närvarande även i denna sydligt belägna stad. Snön fanns överallt och det gällde att ha både mössa och handskar på. Men många stretade ända fram på gatorna iklädda endast tunna kläder och utan mössa på huvudet.

En dam som dock var ordentligt påklädd var en bloggbekant som jag träffade för första gången på ett café. Jag har tidigare endast träffat ett par bloggare som jag inte känt innan bloggskrivandet och –läsandet. Det finns också ett par tidigare bekanta som skriver blogg.

Denna skribent som sågs i verkliga livet för första gången skriver läsvärda och roliga texter, med självdistans och kluriga liknelser. Därtill skriver hon om ”min stad”, Malmö. Att det är min stad beror på att jag bott där 18 år och har egentligen inte bott någon längre tid i någon annan stad förutom ett år i Borås och några vintermånader i Umeå.

Att för första gången träffa en människa som man till viss del lärt känna via en blogg är spännande. Man bildar sig en uppfattning om personen ifråga från texter, formuleringar och eventuella bilder. Sedan får man jämföra denna bild mot verkligheten, så mycket man nu hinner på en kort stund. Jag får säga att jag bildat mig en ganska god uppfattning av Maclindhe och även om jag gärna hade diskuterat mera om skrivandets konst var det ändå trevligt att råkas över en kopp te.

Följande dag traskade jag runt på stadens gator, besökte Möllevången, Triangelens nybyggda station och Entré, ett relativt nytt köpcentrum vid stadens norra infart. Köpcentret är byggt på en stor ödetomt vid motorvägens slut och som jag, den tiden jag bodde där, inte kunde begripa varför den inte användes till något bättre än som ful parkeringsplats.Ett annat liknande område var Lugnet nästan mitt inne i staden som revs på 70-talet och sedan stod tomt och ödsligt innan byggnation så småningom kom igång. Idag finns det väl inga riktigt stora, osmakliga områden kvar i Malmö som inte har bebyggts och använts på ett mera vettigt sätt?

Ett område som också bytt skepnad är Kockums-området nere vid hamnen. På 70-talet fanns där varv och industri; idag  utbildning, bostäder och kontor. Dock måste jag säga att jag inte är riktigt nöjd med hur de byggt på södra kajen av den hamnbassäng där flygbåtarna tidigare hade sina terminaler. Jag tycker att det är för mycket glas och stora fyrkantiga ytor som dominerar. Kunde de inte byggt ett Nyhavn i modern stil den gången det begav sig? Något mysigt och pittoreskt men ändå funktionsdugligt.

Turning Torso anser jag dock vara ett lyft för området och staden. Tidigare fanns bara Kronprinsen och Hyllie vattentorn som hade någon höjd att tala om. Idag är det snedvridna tornet ett landmärke i staden. Centralen har också fått nytt innanmäte och jag blev positivt överraskad. Jämfört med stora, mörka, tunga Hovedbanegården i Köpenhamn är Malmö Central ett modernt bygge med klass. Jag satt en god stund på en bänk och betraktade alla människor som passerade min plats. Så ljust, välfungerande, harmoniskt med alla resenärer på väg. Bakom min rygg fanns ett lok som kraschat rakt in i en betongstoppare. Men dit hade man tyvärr inte mycket  insyn. Trots all modern teknologi finns det svaga punkter. Så är vårt samhälle, ingen funktion är 100 % felfri. En orsak till att jag besökte Malmö var Citytunneln som invigdes i december och den villa jag gärna se. Jag åkte några gånger och jag kan inte annat säga att det är ett lyckat projekt vad jag kunde se. Centralen är inte längre den  återvändsgränd den var tidigare. Resan till Köpenhamn/Kastrup förkortas också vilket säkert uppskattas.

En dag begav jag mig till Limhamn för att hälsa på en gammal arbetskollega som bodde på Victoriahemmet. Hon är av samma ålder som min saliga moder och behöver nu hjälp med även det mest alldagliga. Först kände hon inte igen mig men när hon väl hörde mitt namn fick hennes anlete ett solsken över sig. Det värmde. Det märkliga är att hon är hittebarn från kyrktrappan i vår socken med utsikt över fjärden. Victoriahemmet är nybyggt och modernt. Ett sådant boende hade även jag önskat salig moder de sista åren i hennes liv. Vägen dit ut var full av snö men bussarna åkte ändå sina rutter.

Snö fanns i mängd och massor. Gångstigarna var snöröjda, även busshållplatserna. Ett två-manna-team med skyffel och sopborste pustade busshållplatserna men när man sedan lämnade busshållplatsen fick man använda egen fyra-hjulsdrift genom snödrivorna. Snön gick minst till knäna. Det visade sig att Maclindhe bodde i närheten på fashionabla Victoria Park, ett boende som hon uppfattar som högst vanligt trots att det är utpekat som överklass. Nåja, därom må de lärda tvista, huvudsaken är att hon har en amper penna  i skick.

Malmö må ha sin lilla charm även på vintern men sommartid är staden på topp. Ribban, alla parkerna, Öresund, Malmöfestivalen, Lilla Torg och alla restaurangerna, Möllevången, närheten till kontinenten och Köpenhamn, skånskan. På tal om skånskan tyckte jag att den var erbarmligt ful när jag flyttade till Malmö på mitten av 1970-talet. Idag är den för mig det ett explosivt, levande, rebelliskt språk. Länge leve Skåne!

 

Tidig morgon på Entré Malmö

Lilla Torg i Malmö som sommartid är fullt med serveringar

Frusen kanal med Kronprinsen i bakgrunden

Några tappra fruktförsäljare på Möllevångstorget i januari

Det är de här husen på södra kajen som inte jag riktigt gillade

Station Hyllie

Nedgång till station Triangelen

Perrongen på station Triangelen

 

 

Skånsk vinter

Igår upplevde jag den skånska vintern. När jag ätit frukost, som för övrigt fick klart godkänt, tittade jag ut genom de stora fönstren vid receptionen som hotellet vid Gustav Adolfs torg i Malmö erbjöd. Nederbörd bestående av vita pyttesmå flingor dalade ned i 80 graders vinkel. Ingen direkt snöstorm att tala om men på trottoaren fanns åtminstone 5 cm nysnö.

En stund senare begav jag till fots till Centralen. Trottoaren bestod till största delen av snö med en gångstig som slingrade sig mellan lyktstolpar, bord och stolar, snöhögar på minst en meter, krukor, diverse statyetter, gatukontorets koner, sittsoffor och ännu fler snöhögar. Det verkar som gatukontoret i staden väntar på att snön skall smälta bort istället för att ha en effektiv snöröjning. Men jag förstår dem. Så mycket grejor det finns på gågator och trottoarer är det inte lätt att få bort snön.

Tåget var naturligtvis försenat tio minuter. Annat hade jag inte räknat med. Jag var glad att tåget inte var inställt. När det väl anlände möttes vi av en glad och positiv tågvärd som hälsade oss resenärer välkomna. Det muntrade upp stämningen. För barnen satte han på en temporär lösnäsa. Säkert var det något barn som fann det lustigt. Själv hade jag också uppskattat att få biljetten granskad av en röd lösnäsa men så långt sträckte inte sig lekfullheten.

Tåget flöt fram med rask fart genom det skånska landskapet inbäddat i bomull. Vid Höör steg jag av till ännu mera snö. Kusin Vitamin hämtade mig i bil och vi körde söderut genom snöhöljda skogar och böljande vita jättevågor av snö. Vi mötte några plogbilar på de smala vägarna och vi fick göra omkörningar av ängsliga bilister som framskred i försiktiga 50 km/h när hastigheten var 100. Vi passerade drivor som var höga som hus, vi såg tendens till drivbildning på vägen men inga svåra anhopningar av snö denna dag. Vi körde på och kom fram till kusinens residens.

Det gula huset låg mitt i skogen men ändå omgiven av åker och hagar. Vid landsvägen hade han också en gård, typ skånelänga, med inbyggd gårdsplan. Där var bostaden uthyrd till en hästtjej. Två hästar i hagen försökte skrapa fram lite ätbart i den höga snön. Tillsammans har de (kusinen och hästtjejen, 🙂 ) får av olika raser och modeller. Glada och sociala verkade de vara för flera gillade att bli kliade bakom öronen. Men även höns av olika sorter, ankor, kaniner, två katter och en hund som erövrat fina priser i tävlingar. Det var en riktig idyll.

Tyvärr låg snön djup. Det hade varit roligt att besöka stället en solig vårdag för att riktigt kunna njuta av den lantliga miljön. Stenrösen dolde sig nu under snön, en frusen bäck fanns nedanför en f.d. sytningsstuga på tomten och längre bort skymtade ett jakttorn. I trakten fanns en hel del vilt och i bäcken hade det också synts små foreller. Drivorna var meterhöga och snöskottning stod på dagens schema. Djuren skulle också ha foder och ägg skulle plockas. Att ha gård, även i litet format, kräver en del arbete och engagemang. Det är fint när unga människor väljer att leva ett liv med vanligt arbete på dagen och gårdsbruk på fritiden. Hemma har grannen liknande ambitioner, kusin Vitamin och han måste vara släkt. Ja, det är de också, vid närmare eftertanke.

Mörkret lade sig över nejden och det blev dags för bilfärd till Malmö. Det var lugnt i trafiken och snabbt susade vi in till staden. Där var det ett elände med snö på trottoarer, smala körbanor och insnöade bilar. En stor del av parkeringsplatserna längs gatorna var fulla med snöhögar. Antalet p-platserna måste vara ordentligt reducerade denna vinter. Jag lade märke till en tjej som med spade kämpade med att gräva fram sin bil ur snömassorna. Det var säkert ett tufft jobb för snön hade frusit till och var hårt packad. Hon hade säkert ett par timmars slit framför sig.

Så var den dagen i den skånska vintern. Vi uppe i den österbottniska provinsen har ett kallare väder men inte alls lika mycket snö. Här i Skåne är det fina möjligheter att åka skidor och på Stortorget i Malmö skrinnade barnen på en liten skrinnskobana. De verkade glada och nöjda med vintern.

 

Inbäddad i snö

 

Varmt på fötterna har vi!
Vad är bättre än när någon kliar bakom örat?