Österbotten i mitt pophjärta – en stund på Academill

Något jag länge funderat på, jag som är en varm vän av dialekter, är varför jag har haft så svårt att ta till mig musik från Österbotten som spelats tidigare än Vasas Flora och Fauna. De startade en speciell genre med musik som har rötterna i Österbotten och framgångarna har inte uteblivit. Inte minst i Sverige.

Tidigare band med starka dialektala låtar på repertoaren var till exempel Lasse Eriksson i Närpes, Triio Peeråsetsi från norrbygden och 1G3B men inget av dessa band fann jag intressanta. 1G3B var till och med för mig ganska okänt tills igår kväll när det framställdes mer eller mindre som ett kultband i Österbotten. Kanske för att de spelar metall och den typen av musik är inte min starka sida.

Igår kväll hölls en diskussion på Academill i Vasa om österbottnisk pop, rotlöshet och glesbygd med temat ”Österbotten i mitt hjärta – melankoli eller nostalgi”. Kanske inte så mycket glesbygd men desto mera om att sjunga på dialekt.

Vasabladets kulturchef Patrik Back förde först ett samtal med Mattias Björkas från Vasas Flora och Fauna om den bok som bandet nyligen har gett ut. En bok med deras sånger, noter och texter, men också med kortare fristående texter och med fotografier av Thomas Ekström.  En atlas över Österbotten.

Jag blev inte riktigt klok på vad som var meningen med boken förutom att det är en sångbok. Fint är att texten till låtarna finns med! Jag har ofta haft svårt att hänga med i texten när sånger framförs. Orden hörs liksom inte och många gånger får jag sången klar för mig efter att jag läst texten. Är det därför jag har så svårt att lyssna på österbottnisk dialektmusik? Inte minst Närpesspråket i sång är svårt att uppfatta för en från norr om Vasa. Talspråket har jag inget större problem med men det sjungna.

Efteråt beslöt jag att köpa boken efter en snabb bläddring. Fotografierna överraskade inte men den speciella stämning de gav passade väl ihop med boken i övrigt. Ofta en mörk, burrig stil med motiv främst från Vasa. De många bilderna från det ödsliga Wasalandia kryddade boken med melankolisk realism. Den fina nöjesparken som blev till land utan mening där tiden går mycket långsamt.

Texterna har jag inte gett mig på ännu men jag hoppas de ger en läsupplevelse. En sak som slog mig, så härlig den känns att hålla i handen! Så bläddringsvänlig med lagom styvhet i pärmarna och med behagliga yta. Jag kan tänka att detta är en fin ge-bort-bok till den musikaliskt intresserade.

Senare anslöt sig också Richard Eklund och Hanna Lagerström till bordet på scen och diskussionen tog fart. Hanna vill inte enbart förknippas med sin dialekt, även om det är hennes verktyg, utan hon har ett universellt budskap och en poesi som kräver mer av lyssnaren. Hon har en ny EP på gång och den blir spännande att höra.

KAJ, humorgruppen från Österbotten med stora framgångar de senare åren, kom naturligtvis på tal. Inte minst för att de framför sina sånger och shower på ren dialekt men också för att de vet vad de talar om, som Mattias Björkas sade. De är födda i den österbottniska myllan och de är kreativa. Björkas däremot är stadspojke från Gerby i Vasa och har därmed ett annat språk än dialekten från landsbygden. Nästan så att det är ett lite finare språk än rena bonddialekten, vilket är min reflektion, något som Richard Eklund inte höll med om. Inget språk är bättre eller sämre än något annat, var hans åsikt, och naturligtvis har han rätt, något annat har jag inte heller tänkt.

Här kommer min egen erfarenhet in; jag uppfattar orden i sångerna som Vasas Flora och Fauna framför betydligt lättare än det som Lasse Eriksson sjunger om. Därtill är VFoF:s sånger inte humoristiska i första hand utan mera nostalgiska och melankoliska. VFoF är inte sprungna ur ”humorträsket” som flera andra österbottniska band av äldre datum är. Det är kanske ytterligare en orsak till att jag inte brytt mig om österbottnisk musik på dialekt innan VFoF?

Humor i alla ära men den hör hemma i de populära revyerna i landskapet, verkar jag ha funderat. Kanske så, ända tills KAJ dök upp och ställde allt på ända i min värld vad gäller popmusik i Österbotten. De tog den österbottniska dialektmusiken flera steg längre genom sin kreativitet, framåtanda och skicklighet. Kanske därför som jag nu så smått har börjat få upp ögonen och framför allt öronen för de äldre österbottniska banden med dialekt som sitt språk?

Richard Eklund sade att han inte har översatt sina texter till finsvenska eftersom han är rädd att förlora nyanser och rytm i texten. Kan så vara men jag tror han skulle vinna mycket genom att översätta svåra ord i texten som fotnoter. Mycket lättare att förstå även för en stockholmare som är intresserad.

Jag minns när jag läste Nicke Sjödins diktböcker Åtabak och På annersia som han skrev på ångermanländsk dialekt. Inte helt lätt att förstå alla gånger men med dessa fotnoter som hjälp blev det strax mycket lättare att förstå, utan att takt och ton tog stryk. Han skrev på Röa-mål.

En sak jag hade hoppats skulle komma fram mera var hur den österbottniska musiken uppfattas och klarar sig i Sverige. Det blev inte så mycket sådant förutom att Björkas förklarade att han sneglat på icke-kommersiella band från Norrland som sjöng på sina mål när han sökte sig framåt i det musikaliska landskapet och som senare blev VFoF. Nu är han Stockholmsbaserad.

En tanke slog mig, skulle den landsbygdsdialekt som finns i Österbotten klara sig lika bra i Sverige som VFoF gjort med sin Vasadialekt? Är förresten Vasaspråket dialekt eller är det en variant av finlandssvenskan?

KAJ har gjort framträdanden i Sverige men jag vet inte vilken deras publik var då. Vi har Månskensbonden (Markus Bergfors) men är inte hans språk lite anpassat? Han skulle också ha varit med igår kväll på Academill men han befann sig på BB i ett viktigt ärende. Ja, ni kan gissa.

Han kommer också att uppträda på Skärifolk på Bergö i juli, så även Richard Eklund. Andra är Sams Garage som också uppträdde ifjol. Mycket bra band! Även Kaain med systrarna Annika och Julia Åman samt Tobias Tåg som sjunger solo. Kanske det också kommer att finnas musik i puben mellan uppträdande på huvudscenen? Det låter så. Vi ses väl på Skärifolk lördagen den 13 juli?

Jag är glad att jag besökte Academill igår kväll. Kanske fick jag inte svar på alla frågor men jag tycker ändå att jag tog ett steg närmare för att förstå den österbottniska dialektala musiken. Nästa gång blir det förmodligen på Skärifolk på Bergö.

---

Vasas Flora och Fauna – hemsida

Richard Eklund – Facebook

Månskensbonden – Facebook

Nicke Sjödin – dikter

Äntligen något som får stå kvar, utanför Academill i Vasa.

Fyra på scen, kanske ett 50-tal i publiken. Fr. v. Patrik Back, Hanna Lagerström, Mattias Björkas och Richard Eklund.