Poesin i flaskan
Igår kväll deltog jag i ett litet grillparty tillsammans med syster & company. Kött, korv, sallad, majkolv plus ett och annat gott därtill. Vinet inte att förglömma. Gott!
Det som förundrar mig är de närmast poetiska beskrivningar som kommer till användning när smak, doft och färg skall bedömas av experterna när det gäller viner. Jag har alltid undrat att de kan få fram dessa smaker och dofter. Visst, sött och surt är klara saker men smak av kanel, karamell, citron, äpple, ek bara för att nämna några ord som används. Hur kan de känna alla dessa smaker? Eller saknar jag smaklökar?
Jag läste i bladet imorse att nu saluförs också den svenska whiskyn Mackmyra på Alko. Samma ord används i bedömningen av denna ädla dryck.
Färg: gul med inslag av bärnsten. Hur i all världen kan man se en färg med inslag av bärnsten? Det är nyanser i den högre skolan.
Doft: fruktig med citrus, päron, äpple, honung, lätt ekighet med söta lätta rostade brödtoner och frisk smörkola. Kan man faktiskt känna alla dessa dofter när det gäller en whisky? Vad är t.ex. söta rostade brödtoner?
Smak: fruktig och mjuk med citrus, kola och honung, med lätt ekighet på slutet. Ha, jag undrar varifrån man får smaken honung när det gäller whisky? Testa själv.
Eftersmak: välstämd och balanserad med toner av mörk choklad. Bah, var det inte Marabous mjölkchoklad?
Som whiskyvän skall jag naturligtvis prova Macmyra vid tillfälle men om jag känner alla dessa dofter, smaker och eftersmaker ställer jag mig tvivlande till. Min favoritwhisky är Lagavulin, en singel malt whisky från whiskyns förlovade hemland Scotland. Visserligen dyr så det är inget man inmundigar till vardags. Första gången jag smakade Lagavulin kom jag att tänka på mormors gamla båthus med doft av tjära, nät och skötar, fisktinor, båtar, sjöluft. Förvånad läste jag sedan på flaskans etikett att det var just detta som var smaken. Så något stämmer vissa omdömen men jag har ändå en känsla att det ofta går inflation i beskrivningar av olika drycker.
Nu blir det kvällste. Hur det smakar kan jag bara svara: Gott!
Du kanske också gillar
0 kommentarer
stenuppsala
Jag har precis börjat att dricka whisky igen – senast jag drack drycken var väl för femton år sedan och då var det verkligen inte gott (Jim Beam) – nu ville jag pröva igen och köpte en flaska Laphroaig – den skulle ha röksmak. Vilket jag inte tidigare förstått eller fattat att whisky kan ha. Allt nog – ett litet glas drack jag förra fredagen och blev ’frälst’ – vilken fantastisk smak. Det smakade verkligen ’rök’ – eller mer som det rökta teet Lapsang Su Chong luktar. Hur som – det var gott. Så nu dricker jag drycken igen. 🙂
Don Juan (the PJ)
Jag kan tro att det är ett stort steg mellan Jim Beam och Laphroaig.
Jag skulle gärna göra en whisky-resa till Skottland och besöka olika destillerier, prova olika sorter av singel malt, få bekanta sig med historien bakom alla dessa märken och se en vacker natur. Kanske den blir av den vacker dag när jag har mera tid.
Te är också en dryck som kan ha många smaker. Själv dricker jag grönt te till vardags men det är alltid roligt att testa olika smaker.
stenuppsala
Visste du att man får en kvadratfot mark – en egen ’tomt’ på ön Islay alltså, om man registrerar sig på Laphroaigs hemsida – ett litet formulår skall fyllas i – och så får man ett ägarbevis hemskickat (mejl). Kommer man till ön och till deras destilleri har man rätt till arrende om en ’sup’ på 4 cl :). Ett pr- trick så klart, som jag har gått på – ,men jag tycker det var en kul grej. Lagavulin tillverkas också på Islay – men det vet du säkert.
Don Juan (the PJ)
Nej, det var nog något nytt för mig. Kanske ett bra sätt att utöka hemmanet? 😉
Jo, det kände jag till, Lagavulin och Islay. För övrigt är det väldigt fantasifulla namn på många av sorterna av singel malt: Bruichladdich, Laphroaig, Allt-A-Bhainne, Auchroisk, Inchmurrin ….. Hur uttalas de alla?