Allehanda

Alfred

Åh, dessa härliga sommarkvällar. Jag kom hem efter kl. 22, varm och lite andfådd efter en cykeltur på något över två mil. Jag borde egentligen hejdat mig och inte låtit pedalerna gå så fort. Det finns så mycket att se och höra i den sena sommarkvällen. Så många dofter och naturens parfymer i nästippen. Låt vara att jag har dåligt luktsinne men något känner jag.

Jag har besökt några ”svenska” kusiner som har en sommarstuga på en liten holme inte så långt borta. De är födda och uppvuxna i Sveriges kungarike men har ändå starka band till nejden. Bl.a. denna förträffliga lilla kobbe med tillhörande villa och bastubygge. Jag brukar åtminstone en gång per sommar besöka dem när de är i trakten.

De har ingen båt vid bryggan utan använder istället en flotte när de transporterar folk, proviant och byggnadsmaterial över det lilla sundet. Flotten framdrivs med en tross, spänd mellan land och holme. Till det fordras en färjkarl som kan hantera flottens framfart och riktning i förhållande till trossen. Den färjkarlen heter Alfred.

Han är en frimodig typ, inte blyg men inte heller framfusig. Han är social och tvekar inte att stå fram när det behövs en frivillig. Sist innebar det att han fick munnen full med gräddtårta och grädde över halva ansiktet. Det klarade han galant av. Ett gäng damer vid en byafest fick ögonbindel och skulle således berövad synorganet göra en gräddtårta med jordgubbar som dekoration. Allt till menighetens förnöjelse. Tårtorna blev si-så-där men provsmakas skulle de. Det var då Alfred steg fram tillsammans med ett par andra tappra. Bl.a. Alfreds kusin Edvin. De är inte i gymnasieåldern men närmar sig småningom. Här får mitt dåliga minne åter en känga; kan jag inte hålla reda på den ungefärliga åldern av släktens telningar?

Ett av mina första minnen av Alfred är när han var i 4-5-års ålder. Livlig, spontan och full av energi. Hans far behövde en lugn stund och föreslog att Alfred skulle springa tre varv runt radhuset vi befann oss i. Alfred som inte bångar för något for iväg som ett skott, återkom efter några minuter och frågade: vad skall jag göra nu? Sådan är Alfred.

Just nu verkar Alfred ha en litterär period. Böcker och korsord intresserar mest när inte flotten behöver bemanning.

Vad gör man när man inte har tillräckligt med mygggaller?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »