Allehanda

Brunte travar fridsamt

Jag sadlade Brunte i eftermiddags och styrde kosan söderut. Jag kände mig trött och tog en nap innan jag kastade mig i sadeln. Därför kände jag mig lugn och harmonisk, nästan euforisk, när jag fattade tömmarna. Ja, utvilad och i jämvikt. Sakta styrde jag över broar, gled fram i naturen. Vid inträdet på pulsådern genom landskapet syntes inte en enda annan ryttare, diligens eller yster sprakfåle. Jag fortsatte i samma loja anda. Jag lyssnade på Gunnar Wiklund i godan ro i min bilstereo. Han som sjöng ”Minns du den sommar” och andra slagdängor från 60-talet.

Det skulle jag inte ha gjort. Skyltarna visade 100, Brunte företog en maklig skritt i knappa 80. Efter en kort stund dök en Audi upp med vidkopplad trailer. Han körde inte om utan höll ganska nära Bruntes ändalykt. Snabbt uppstod en kö. Jag höll koll i backspegeln och såg att snart fanns tio bilar i kön som var ute vid mittlinjen och kollade med jämna mellanrum. Vad har hänt, vem ligger först i kön, när kommer nästa raksträcka? Jag kände mig perverst nöjd.  Jag vet vad de tänkte, kände och vilka fula ord de uttalade. Jag har nämligen själv befunnit mig i samma situation otaliga gånger.

Detta var ett kort experiment. Vad händer när trafikrytmen inte hålls, när störningar i flödet uppträder? Ganska snabbt insåg jag att snart gör någon en förtvivlad omkörning, död och förintelse lurar vid backkrönet. Det fanns nämligen gott om backar, kurvor och heldragna gula linjer.

Jag manade på Brunte som snabbt föll in i ett trivsamt trav och kön i spegeln försvann långsamt i fjärran. Jag var inte längre den bromkloss som förorsakade irritation och trafikfara.

Snart görs prov med trafikövervakning där medelhastigheten beräknas. Tiden mellan två bilder som tas av trafikkameror räknas ut automatiskt och överskrids den teoretiska medelhastigheten skickas böter för fortkörning.

Jag är emot detta. Jag är för trafiksäkerhet men emot övervakning där varje fordon registreras i sin färd på  republikens vägar oberoende om de kör med laglig hastighet eller inte. Jag protesterade på prov emot detta och jag insåg att gör tillräckligt många bilister ”slow ride” samordnat uppstår kaos i trafikflödet vilket skapar problem för den enskilda bilisten och framför allt för näringslivet. Reaktionerna lär inte vänta på sig. I Frankrike skulle sådana aktioner kunna ordnas men i republiken gnäller vi en stund och sedan rättar vi oss snällt i leden.

På tal om kö

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »