En dag i naturen

Idag har jag varit på gång i skog och mark. Det har varit talko i byn, d.v.s. frivilligt obetalt arbete för en god sak. Mer än ett dussin bybor samlades vid bystugan för att dra upp strategin och dela in oss i grupper inför dagens stordåd som bestod av att bygga stängsel runt en av byns marker där kor och kalvar, förhoppningsvis också någon tjur (?), kommande sommar skall beta sig feta på gräs, säv och buskar.

Mitt i byn finns en flada, eller skall vi säga en glo, som den är mer eller mindre idag. Tidigare fanns här en liten havsvik med bryggor och fiske men nu kommer endast Fladan i kontakt med havet genom en grävd kanal. Här finns mest vass, buskar och en grund stillastående vattensamling i mitten. Men genom ett projekt som startades ifjol vill nu byborna öppna landskapet och förhoppningsvis bromsa utvecklingen något när landhöjningen gör sig alltmer påmind i byn. Ett effektivt sätt är att ha betesdjur i hage på området som reglerar växtligheten på samma sätt som för 40-50 år sedan.

Dagen var helt underbar med strålande sol, lagom värme och myggfritt. En fin majdag med andra ord.

Tillsammans med grannen och damen som äger en äkta gammeldags väderkvarn travade jag ut till vårt pass där vi skulle slå ned stolpar och fästa tråd för elstängslet. Vi hamnade mitt ut i en tidigare vik med mycket fjolårs vass som ibland sträckte sig flera meter upp. Jag fick en känsla av att så här måste det vara i ett djungeldelta. Längst ut, så långt våra stövelskaft tillät, vadade vi och slog ned den första stolpen. Sedan blev det en stolpe till och en till, och en till, och en till….. ja, det blev en hel lång rad med stolpar. Ibland var linjen spikrak, ibland fick den fnatt och gjorde ett litet skutt till sidan, men mestadels var den ändå ganska rak.

Klockan elva bjöd allas vår Elva(i) på kaffe och smörgåsar. Då samlades vi i bystugan och avnjöt förplägnad. Själv doppade jag tepåsen. Tänk så gott det smakar med fika efter allt gående i terrängen.

Eftermiddagen bjöd på fortsättning av arbetet och vi fick det mesta gjort som det var planerat. Själv gjorde jag någon liten avstickare ibland och tog ett och annat foto. Man får passa på när oväntat motiv dyker upp.

Väl hemma efter dagens talkoarbete satte jag mig vid det nyligen framplockade trädgårdsbordet och avnjöt en öl. Lite svettig var jag allt för det kostar på att vistas i naturen. Jag vill påstå att det idag var den första riktiga dagen som det var njutbart att sitta ute och känna solens värmande strålar.

Ölen var egentligen en påsköl som jag köpte för ett par veckor sedan men som jag glömde att dricka upp under påsken. ”Påskebrygd fra Ørbæk” i Danmark. Økologisk! På påskannnandagskväll öppnande jag kylskåpsdörren och upptäckte att där stod fyra förhoppningsfulla flaskor som inte fått göra sitt för att höja påskstämningen. Nåja, idag kom en flaska gott till pass och bra smakade den också.

Alla borde få komma ut i naturen någon gång emellanåt; höra fåglars sång, känna vindens smekning på kinden och doften av lera i näsborren. Och framförallt, att få uppleva frånvaron av det moderna samhällets ständiga bakgrundsbrus.