Strangers in the night

Jag fick ikväll agera hamnkapten tillsammans med sister Jane som väntade på sin man som hämtat hem deras nyförvärv, en segelbåt från staden Gävle. Färden hade gått bra med en del segling med förliga vindar men också med dimma och motorkörning. Vinden blåser när den vill och vart den vill.

Jag skall inte orda desto mera om båten för sådant känner jag inte till så bra men det var en Monsun 31 fot i gott skick och med originalinredning. Sällskapet som deltog i överfarten lät också nöjda så förhoppningsvis är det ett lyckat köp av en klassisk båt. Bounty heter båten och det lär den få fortsätta med.

Lördagkväll tog de iland på Ulvön och övernattade där i gästhamnen. De fick då uppleva ett Hallelujamoment utan att de kanske visste om det. Åtminstone om man får tro en bloggare som var på plats och som jag läser regelbundet. Hon jobbar som bastuvärdinna där och ser till att bastun på flotten är varm för gästerna. Hon hörde och upplevde denna magiska händelse som hon skrev om i dagens blogginlägg. När septembermörkret sänkte sig över hamnen hörde hon plötsligt en ensam klarinett som spelade ”Strangers in the night” på ett helt underbart sätt. Det var nästan så att hon trodde att hon var med i en svartvit film och kända filmstjärnor skulle göra entré. Jag kan förstå att det var en upplevelse med dessa toner över hamnen.

För henne var det kanske en av sommarens höjdpunkter? Ja, ni får själva läsa på hennes blogg om detta hallelujamoment. Hon skriver på anunschömålet vilket inte är helt lätt att förstå men läs högt så går det bättre. Själv har jag blivit ganska bra på att tyda hennes ord om jag får säga som jag tycker.

Svåger med sällskap hörde också klarinetten och det var en verkligt fin musik som ljöd i lördagskvällen, framförd av en äldre herre.  Självklart hade de innan besökt bastun för inte går de glipp av bastubad när det finns tillgängligt. De är ju seglare från republiken. Kanske det var dem som var Strangers in the night?