Kör till kör!

I min gröna ungdom var det sed att nästan varje lördagskväll ägnades åt uteliv här i Pampas någonstans. Alltså inte scoutverksamhet och fågelskådning utan besök på diverse obskyra nöjesställen. Ofta var det Källaren i Ebbas stad eller Waskia i provinshuvudstaden som var målet för våra härjningar. Nåja, vi var nog ett ganska snällt gäng som brukade rumstera om i den österbottniska lördagsnatten. Största bekymret vara att hitta någon chaufför med bil som kunde frakta runt gänget.

Igår kväll var det åter dags för en färd till provinshuvudstaden men denna gång var det inte till en nattklubb med dunkande musik och halvskumma lokaler utan Trefaldighetskyrkan. Skulle jag för 25 år sedan tillbaka tänkt tanken att åka till en kyrka en lördagskväll hade jag nog inte tyckt att jag var riktigt klok. Men så kan det gå när man är nyfiken på något ur det digra program som Vasa Körfestival bjöd på detta år.

Jag fick nämligen ifjol somras fått blodad tand på körsång när jag hörde Via Vitae på Jakobsdagarna. Sister Jane med gemål från Den lyckliga staden hämtade upp mig på sen eftermiddag och så bar det åstad med orden ”Kör till kör”. Vi var i god tid för att få en framträdande plats men vi lyckades så där halvbra. Visserligen långt framme i den fullsatta kyrkan med lite vid sidan om, bredvid en pelare som lite skymde sikten för mig.

Den holländska kören Cantatrix och China Broadcasting Children´s Chorus stod för sången. Att det var verkligt skönsjungande och högklassiga körer var inte tu tal om men repertoaren var kanske inte riktigt i min smak. För Cantatrix:s del var det mycket sång av de gamla mästarna medan barnkören från Kina sjöng en del kinesiska folksånger som gjorde att koncerten ändå varierades på ett bra sätt. Jo, visst var ”Immortal Bach” av Knut Nystedt imponerande, ävenledes uppskattades framförandet av Jean Sibelius” We praise thee our creator” med enbart den kvinnliga delen av Cantatrix.

Den kinesiska barnkören består egentligen av 90 personer men när kören nu för första gången gästade republiken var det 19 skönsjungande barn som uppträdde, mestadels flickor. De sjöng vackert och engagerat ett flertal folksång men en sång från Jiangsu: ”The Jasmine”, fastnade särskilt i mitt minne.  – Tyvärr var ljudet från mikrofonen ur skick så det var lite svårt att höra vad de berättade om de olika sångerna.

Man blir hungrig av körsång. Efteråt var det Festivalsoaré i Stadshuset men vi fördrog en matbit på en av ortens restauranger. Jag föreslog först Pincho Bar Tapas men när det visade sig att en större grupp av den holländska kören hade förbeställt bord där fruktade vi att vi skulle få vänta så länge innan vi fick mat att vi bytte till det närbelägna Amarillo som serverar mat i mera mexikansk stil. Gott men maten kunde ha varit lite varmare.

Ordet soaré är inte så vanligt förekommande hos allmogen i landskapet. Det låter fint, så det skall jag börja använda betydligt oftare och så fort jag får tillfälle. Enligt Norstedts ordbok betyder ordet soaré: aftonunderhållning, aftonföreställning, aftonsamkväm, kabaré, så det kan med fördel användas till nästan vad som helst som händer om aftonen. Någon form av underhållning verka dock ingå så jag får väl sjunga en stump om inte annat den gången jag bjuder till soaré.