Allehanda

Tankar bland stenar

Ikväll hade inte myggen en chans. Vinden friskade nämligen i och genast blev det flygförbud för dessa flygfän. Tur var det för tillsammans med en kusin gjordes lite arbete på byns begravningsplats och där brukar det förekomma mygg i mängd.

Gravstenen på morfars och mormors grav hade börjat luta betänkligt och behövde en justering till vattrat läge. Med spade, spett och jorddunkare (bättre namn på detta verktyg har jag inte) fick vi ganska snart stenen i representabelt skick inför midsommaren.

Vi tittade lite på gravarna och kunde konstatera att det redan gått 12 år sedan min kusins far gick bort. Min egen far dog för över 30 år sedan medan salig mor lyktade sitt liv för snart 3 år sedan. Tiden går fort och om  tio år finns ytterligare människor där i mullen, sådana som nu lever, skrattar, arbetar och slår ihjäl mygg. Vem vet ingen och det är lika så bra men alla skall vi den vägen vandra till denna vackra plats som är byns begravningsplats, eller något annat liknande ställe.

Detta stämde till eftertanke att leva sitt liv medan det är möjligt. Gårdagen är ett minne, morgondagen en hägring, det är nu vi lever. Det är aldrig för sent att ta vara på dagen därför att det är nuet som räknas. Detta är en sanning vi ofta glömmer där vi snurrar runt i ekorrhjulet, fast i rutiner, slentrian och gråa måndagsmorgnar.

Begravningsplatsen ligger vackert belägen vid sjön och har utsikt söder- och västerut över havet. Ett av landskapets vackraste sista vilorum.

Tysta talar stenarna sitt språk om det som var

10 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »