Allehanda

Mitt Blocket-fynd

Igår fick jag syn på en intressant grej på Blocket. Den var visserligen av dyrare slaget, hela 35000 kronor kostade den, och befann sig till på köpet i Tranås. En god bit att köra för att hemhämta denna pjäs, en äkta telefonkiosk modell Televerket när det begav sig. I perfekt skick med telefon och kataloger installerade.

Jag länkade annonsen på min Facebook men det blev ingen hit. En kommentar, fyra gilla och tre wow. Ändå några som var lite förundrade men ingen som frågade: vad i hela fridens namn skall du ha den till?

Jo, det skall jag berätta, om nu någon är intresserad. Den skulle jag ställa upp vid min sommarstuga, alldeles invid parkeringen. Bredvid skulle det finnas en skylt med fint textad information att: Här kan ni lämna er mobiltelefon, platta eller annat otyg som stjäl uppmärksamhet från att njuta lugnet, samtalet, naturen och havet! Behöver ni absolut ringa går ni till denna telefonkiosk och utför ert ärende kortfattat som om det vore ett transatlantiskt telefonsamtal på den gamla goda tiden.

Någonting sådant skulle det stå. Vintertid skulle jag täcka in den med löstagbara skivor nedtill så att inte snön drar in och fördärvar den fina apparaten och telefonkatalogerna.

Om jag hade råd, skulle jag göra så.


Telefonkiosk – på Blocket

Inspiration fick jag från denna telefonkiosk i Moskosel i höstas.

Så här fin ser exemplaret i Tranås ut. Fotograf förmodligen Richard Petterson. Jag hoppas han förlåter att jag tar med hans bild men samtidigt får han ju spridning på sin annons. 🙂

6 kommentarer

  • annepauline

    Hahahaa, idén är god! Kiosken verkar dock lite väl dyr. Eller? Men den ser ut att vara i mycket gott skick. Sen ska den förstås installeras för att fungera och det lär bli ett nog så omständligt företag…och förmodligen ännu dyrare än själva kiosken. Jösses, man kunde ju ringa med tioöringar i de där kioskerna, ibland var det kö utanför, någon som pratade hur länge som helst och alla i kön stönade när den som pratade plockade fram flera tioöringar och matade i automaten. Sen kom ju telefonkorten, de var väldigt populära ett tag. Säkert kommer någon att köpa kiosken!

    • Per

      Att dra linje till kiosken låter sig knappast göras. Tvärtom lägger de ned alla linjer som fortfarande finns i rasande fart så jag behöver knappast anhålla om denna kostnad. Jo, i en sådan har jag stått många gånger och ringt hem den tiden jag bodde i Malmö. Söndag förmiddagar brukade jag ringa hem och då gällde det att ha en näve kronor. En FB-vän berättade att hon, när hon var liten, brukade leta mynt som folk tappat i telefonkiosker i just Tranås.
      Tror jag skall bevaka hur länge kiosken finns på Blocket.

  • Erik Forsling

    35 000:- är rimligtvis småpengar för en äkta friherre – varför slår du inte till på detta lusthus till din datja vid vattnet? Idén i din text är mycket bra. Men om kiosken är för dyr så vet jag ett alternativ – ett lågbudgetinitiativ som jag plockade upp från en av de första jag träffade vid Forsmarks kraftverk, första gången jag var där, förutom de jag skulle tjänstgöra med – en ung brandman som introducerade oss. Kraftverket har egen brandkår. Hemma hade han konstruerat en enkel hylla innanför ytterdörren, där alla besökare fick lämna sina mobiltelefoner. Det mest intressanta med fenomenet var att han var ung. Är jag fördomsfull!?

    Vad gäller telefonkiosker håller jag de gamla brittiska högt – de är stil i kubik. Men efter en glutt på internet blev denna min favorit. Boktokigt.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Telefonkiosk-bibliotek,_2018b.jpg

    Och så denna artikel förstås – nästan från min gamla hembygd. Att sedan Karbenning stavas med litet ”k” får redaktör’n ta ansvar för.
    http://vastmanlandsnyheter.se/2015/04/sista-chansen-att-ringa-fran-en-telefonkiosk/ Observera dock att artikeln är skriven 2015. Nu var det länge sedan jag såg en riktig telefonkiosk. En anledning till att de försvann tror jag inte bara kommer sig av den nya tekniken – de ständiga vandaliseringarna är nog också rot och källa.

    • Per

      Småpengar är också pengar och för en friherre med mera tid än pengar kan det vara avgörande när han väljer telefonkiosk. Förvisso är exemplet i Tranås av mycket hög kvalité och som sådant möjligen värt sitt pris, speciellt med tanke på att dessa kiosker blir allt mera sällsynta. Dock måste friherren ta i beaktande sin finansiella situation och inte sväva ut i projekt som ter sig mera kostsamma än vad börsen mår bra av. Vi får också betänka att resan till Tranås inte är helt billig och vid uppresandet av telefonkiosken vid sommarstugan så bör det finnas en stadig grund att fästa kiosken vid. Jag tänker mig här ett fundament av betong vid vilket kiosken bultas fast. Man vet ju hur klåfingriga folk är nu för tiden.

      Ekonomialternativet som föreslås i kommentaren ovan synes dock något simpelt ehuru hyllan kan smyckas och målas konstnärligt för att passa in den nobla miljön. På samma gång kan jag svara på din fråga om fördomsfullhet. Nej du är inte mera fördomsfull än andra. Ungdomar må vara fixerade vid, näst intill beroende, av nutida manicker som förbinder dem till alla och ingen men det finns också mycket nytänkande bland ungdomar där de ifrågasätter beteenden och fenomen.

      Via Facebook fick jag reda på att även i södra Finland finns det telefonkiosk(er) för att byta böcker. Ett alldeles utmärkt sätt att använda f.d. telefonkiosker. Dock begränsat, kan jag tänka.

      Återstår för en mindre bemedlad friherre att återvända till Moskosel och där lägga ett skambud. Möjligen kan en telefonautomat finnas i något lider i samma trakter. En får hoppas.

      • Erik Forsling

        Tack P.J.!

        Som jag läst och skrattat åt ditt svar, och skrattat och läst. Friherren rider stolt vidare på sin hingst.

        Jag förstod inte riktigt meningen som började med ”Ekonomialternativet” och fr.a. inte hur ”ehuru” användes. Men jag gör en djärv gissning. Jag vet inte hur brandmannens telefonhylla var till utseendet, i viss mån tror jag att han som person var en estet, och om inte det i alla fall en smakfull person. Jag vet inte om du tolkade hans hylla som potentiellt ”simpel”, men det tror jag inte att den är.

        Om den mindre bemedlade friherren inom fattigadeln tänker efter vore det kanske bättre att telefonera till Moskosel och lägga skambudet, myckna slantar och myckna koldioxidutsläpp sparas därmed om det inte blir affär. Och den telefonkiosken är väl ett prima renoveringsobjekt för en sysslolös friherre om köpet går i lås. Lite pyssel på fritiden är aldrig fel.

        • Per

          Ett snabbt svar, jag är på resande fot och skall strax ge mig iväg.
          Ehuru i betydelsen ”även om”
          ”Potentiellt simpel” i grundutförandet, ja
          En resa till Moskosel är aldrig fel, speciellt på hösten när färgerna exploderar. Då kan man på ort och ställe söka och diskutera med ägaren till telefonkiosken. Kan bli givande om jag har tur.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »