Allehanda,  Funderingar

Mina sju böcker

På Facebook finns diverse aktiviteter, lustigheter och rena fånerier som man kan ta del av.
Man kan gratta någon som fyller år.
Man kan dela vidare en bild eller text bifogad med ”få se hur många av mina vänner som delar denna text/bild?”, ofta med en tårdrypande innebörd eller moralisk pekpinne.
Man kan hitta en bokstav bland en massa andra krumelurer och sedan tillhör man den mesta intelligenta tiondedelen av befolkningen.
Man kan publicera en bild av havet för att översvämma Facebook med positiva bilder.
Man kan delta i diverse tester typ ”Hur mäktigt är ditt efternamn”, ”Vilket blir ditt yrke i nästa liv” eller ”Vilken slags pizza är du?”

Just nu är Ole och hans barn väldigt populära på Facebook. Ole hade fyra döttrar, varje dotter hade en bror. Hur många barn har Ole? Jag slog xxx.

Kan kanske vara ett kul tidsfördriv för någon men själv har jag lämnat det mesta av detta. Jag upplever det som en tidstjuv och ofta ett sätt att samla uppgifter om de som deltar. Alltid är det någon som utnyttjar dessa uppgifter om oss.

En grej på Facebook som jag dock gillade och deltog i är uppmaningen att presentera omslaget på en bok man gillar i sju dagar och samtidigt utmana en FB-vän att göra detsamma. Det är ett sätt att ge tips om böcker och sporra till läsning vilket jag tycker är helt ok. Jag har fått flera goda förslag att spinna vidare på.

Ni som inte följer mig på Facebook men läser min blogg får istället dessa böcker här med en kort förklaring varför jag tycker om dessa sju böcker. På FB skulle man inte kommentera sina titlar så här blir det en liten bonus.
Sist finns länkar för den som vill fördjupa sig ytterligare i böckerna.

Flera av böckerna har jag säkert skrivit om tidigare på bloggen men vadå, nu kör vi!

Sara Lidman: Jernbanan
Alltså hennes språk, norrländska dialektala uttryck, slit och släp bland allmogen, en historia om samhällets utveckling i Norrlands inland och inte minst denna fantastiska Didrik Mårtensson. Hans uppgång och fall. Vilket persongalleri! Men framför allt hennes sätt att skriva. En av mina absoluta toppböcker! Det är en svit på hela sju romaner som man inte läser ut på en gång.

Aleksandr Solzjenitsyn: En dag i En dag i Ivan Denisovitjs liv.
En verkligt stor författare som här ger prov på sin skrivkonst. Han beskriver en dag i lägerfången Ivan Denisovitjs liv på ett sådant sätt att man blir helt tagen. Så kan bara en stor författare skriva. Man skulle annars tro att det är en dag fulla av tristess och elände, vilken den också är, men beskrivet så bra och detaljerat att man häpnar. Det är ungefär som att en duktig fotograf kan skapa en intressant och spännande bild av det mest banal motiv.

Sofia Häggman: Hilma Granqvist – Antropolog med hjärtat i Palestina.
Jag blev smått fascinerad av denna kvinna, Hilma Granqvist, en finlandssvensk antropolog född år 1890. Hur hon, trots motstånd från vissa av sina manliga kolleger på Helsingfors universitet, lyckades med sin forskning i Palestina. Hur hon som ensam kvinna reste dit och levde tillsammans med folket där under tre olika perioder. Vem gör om den bravaden idag? En föregångare i kvinnorörelsen.

Bernhard Nordh: I Marsfjällets skugga
Också en Norrlands- eller skall vi säga en Lapplandsroman. Marsfjället finns i Vihelmina kommun och syns bra från vildmarksvägen på väg till Stekenjokk. Boken handlar om Britta och Lars Pålsson och deras kamp i fjällmiljö som nybyggare på 1800-talet. En spännande bok med verklighetsanknytning. Lite grann som bonden Paavo. Kan tilläggas att Bernhard Nordh har flera liknande böcker och tre av dem har jag i min bokhylla.

Nicke Sjödin: På annersia
En lite annorlunda bok, en diktbok, skriven på ångermanländsk dialekt. Kanske lite svårläst för den som inte behärskar dialekten men med lite möda och tålamod så går det ändå. Så många fina och fyndiga dikter den författaren presterar. Som den om varför en flottare förr i världen helst inte borde kunna simma. Det finns en lite grotesk orsak därtill. Faktiskt värt att traggla sig genom På Annersia.

Pelle Molin: Ådalens poesi
Denna bok skulle man tro är en diktbok men så är icke fallet utan noveller från, tadaa, Ångermanland. Flera bra noveller och kanske bäst tycker jag om ”En ringdans medan mor väntar…” som handlar om ett slagsmål med en björn. Det här är en bok som borde få en chans även idag.

Henry Miller: Stilla dagar i Clichy
Denna bok är från hans tid i Paris. Konstnärslivet, vilda fester, filosofiska funderingar och ett helt annorlunda sätt att skriva än vad jag var van vid i unga år. Det var Miller som fick mig att inse att det finns en värld annorlunda än kioskdeckare, dansbandsmusik och söndagsskolan. Det var han som gjorde att jag fick upp ögonen för det som kallas litteratur, konst och kultur. Inte för att jag är någon nörd på området men jag är oerhört nyfiken och den forskningen som började med Miller är jag tacksam för idag. Han var sexuellt frispråkig och det finns säkert de som kallat hans skriveri delvis för porr men då har de inte fattat vad han är och vad han skriver om. De stirrar sig blinda på en sak som är tabu i deras värld och ser inte hans konstnärskap. Han böcker var förbjudna i USA ganska lång tid. Han var förresten också akvarellmålare. Stilla dagar i Clichy finns också som film.

Ja, det var det hela. När jag nu ändå hade skannat in framsidan på böckerna så kunde jag också skriva ett inlägg. Har du någon eller några favoritböcker, så kommentera gärna. Kanske det också finns någon för mig bland dina favoriter?

Fick förresten idag hem en bok av Linnea Axelsson: ”Ædnan” på hela 760 sidor. Ett epos i diktform om två samiska familjer och deras öde från 1900-talets början till vår tid. Det ni, det blir en utmaning! Jag är redan på väg.


Jernbanan – Sara Lidman
En dag i En dag i Ivan Denisovitjs liv – Aleksandr Solzjenitsyn
Hilma Granqvist – Antropolog med hjärtat i Palestina – Sofia Häggman
I Marsfjällets skugga – Bernhard Nordh
På annersia – Nicke Sjödin
Ådalens poesi – Pelle Molin (Här går hela boken att läsa gratis)
Stilla dagar i Clichy – Henry Miller

7 kommentarer

  • annepauline

    Intressant boklista du fått ihop. Sara Lidman tycker jag mycket om. Jag läser hur mycket som helst och det har jag gjort ända sedan jag lärde mig läsa. Vilken lycka det var att upptäcka skolans bibliotek med Pelle Svanslös, Pippi Långstrump och Anne på Grönkulla! Jag lånade även Min skattkammare (hette de så? ) men de var ju rena rama porrböcker mellan varven. Haha, jag gömde de böckerna för att min mor inte skulle se vad jag läste. Nå, så farligt var det väl inte men det tyckte jag då. Annars läser jag väldigt olika typer av böcker i olika perioder. Jag tycker mycket om Lars Sund. Per Anders Fogelström är en favorit. Arto Paasilinnas tokiga skrönor tar jag till om jag vill skratta. Mellan varven läser jag rena fakta böcker, olika länders historia. Eller andra faktaböcker, till exempel om Läkare utan gränser, håhå, där händer både det ena och det andra. Vart går pengarna som doneras? Inte alltid det man tror. Intressant är att läsa om handeln med organ, fy fasen, vad som händer i världen. Efter jag läst ett antal ”tunga” böcker måste jag läsa några lättsamma. Då kan vilken feelgood roman som helst duga.

    • Per

      Du har då ett brett läsintresse; låt vara att det spänner över flera decennier. Jag antar att Pelle Svanslös idag inte tillhör din lektyr? Fast man vet aldrig, många vuxna läser också serier.

      Min skattkammare vet jag inte vad det är men däremot läste jag en bok som hette Skattkammarön. Den var spännande den tiden. Själv tycker jag också att blandning av fiktion och verklighetsanknytning är bäst. Just nu läser jag en bok från Holmön som är minnen men också nypåbörjade ”Ædnan” som blir ett sommarprojekt.
      Arto Paasilinna fick du mig att läsa någon bok av redan tidigare och han finns med på min boklista.
      Lätt och tungt är ett bra recept. Jag brukar ha minst två böcker på gång, en lätt och en tung.

  • Erika

    Förr läste jag böcker då det gick att ligga i sängen utan glasögon.
    Nu är det sämre, sitter helst upp. När jag var betydligt yngre läste
    jag alla ”Sigge Stark” böcker som fanns att uppbringa.

    Åren mellan 1997-2004 blev det dom sanna berättelserna om
    ”Den vita massajen” Corinne Hofmann och dess fortsättning
    i ytterligare två böcker. Samt tre böcker om ”Pojken som kallades det”
    av Dave Pelzer.

    Nu ligger det två böcker och vänta på att bli lästa.
    I Marsfjällets skugga, samt Björn Ranelid- ”Till alla människor på jorden och i himlen”.

    • Per

      Jag läser också böcker liggandes. Ganska jobbigt om det är en tung tegelstensroman men att sitta och läsa har jag svårt med. Därför är det ingen bra idé för mig att ha med böcker på resor, t.ex. på tåg eller färjor.

      Sigge Stark känner jag till men inget jag läst vad jag minns. Vi har väl alla våra barn- och ungdomsböcker. Själv läste jag flera av Jules Verne.

      ”Pojken som kallades det” verkar vara en bok av rang, något jag borde läsa.
      Det gläder mig att ”I Marsfjällets skugga” ligger i din pipeline.

  • Erik Forsling

    Jag brukar normalt inte kommentera kommentarer, men nu måste jag skicka en blinkning till min kvinnliga namne Erika. Whao! ”Pojken som kallades det”. Bara det. Vilken sjuhelvetes barndomsupplevelse. Vilken mardröm. Den boken läste jag en gång med enormt starka känslor. Det var Kära K. som hade den boken i sin ägo, en pocketbok – en enormt stark läsupplevelse. Kära K. hade också del två; ”Pojken som inte fanns”. Den läste jag också med glupande aptit. Att det också fanns en tredje det visste jag inte Erika, men du har helt rätt. Whao igen!

    • Per

      Kommentar till kommentar gillar jag. En slags kommunikation mellan bloggläsarna och en uppskattad tillgång för bloggen. Så gärna mera sådant! 🙂

      • Erika

        ERIK FORSLING: När jag läste dessa tre böcker om ”Pojken som kallades det”
        samt de andra två, fick jag en sådan klump i både mage/hals, känslan av
        att var på väg och kvävas var stark. Hur den lille pojken kunde överleva är för
        mig ett under. Minns att han tvingades dricka bl.a. klorin. Något jag reagerade
        över, var hans ord som vuxen om sin mamma, tror det var när hon dog, är
        inte riktigt säker där.

        Han älskade henne trots allt. För mig som haft en normal uppväxt kan jag inte
        förstå hans ordval om sin mamma. Hon var naturligtvis mentalt sjuk,
        så sjuk hon bara kunde var som person. Hade jag växt upp med en mamma
        som hans, hade jag avskytt henne som pesten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »