Luckan till underjorden

Jag tror att jag hittat luckan till underjorden. Mitt på gårdsplanen finns en fläck som på vintern, när det är fruset, ger ett ihåligt ljud från sig när man går över den. Knarret under skorna får ett helt annat ljud just på det stället. Det låter helt enkelt, ja, ihåligt. Så har det varit varje vinter som jag bott här. Vad gömmer sig där under? Kan det vara rester efter en brunn, en husgrund eller är det något skrymt som gömmer sig där? Jag är inte vidskeplig men man vet aldrig. Det kan finnas mycket gömt i jorden.

I en grannby fanns det en hembrännare som var flitig vid hantverket och därför också känd av lagens långa arm. Vid ett tillfälle hade han besök av gossarna blå som sökte efter kokeriet men hur de än letade hittade de inget. De fick åka tomhänta därifrån även om de visste vad som var på gång. Senare fick fabrikanten frågan om poliserna hittat något. – Nej, det gjorde de inte fast polisbilen stod parkerad ovanpå, svarade han. Han hade på något sätt grävt ned apparaten och mäsken under gårdsplanen och ingången var tydligen väl dold. Det låter lite Åsa-Nisseaktigt över hela historien men inget är omöjligt, speciellt som han ägde en grävmaskin.

För att återgå till luckan till underjorden så har jag alltid undrat hur husen stod placerade på denna tomt innan det stora uthuset med ladugård byggdes efter kriget. Jag vet var en bod och hönshuset stod men de andra byggnaderna vet jag inte mycket om. På en karta från början av 1900-talet finns sex hus utritade förutom själva stugan. En bit bort fanns det också en bastu av något slag. Tyvärr finns det få fotografier från den tiden när de byggnaderna fanns.

Mest av allt sörjer jag att inte någon av byns riktiga rior har bevarats. Visserligen var de stora byggnader som skulle ha ett ordentligt takunderhåll och krävde arbete men idag tror jag att man skulle resonera annorlunda än på 1960- och 70-talen när de sista riorna revs. Även denna gård hade en ria men den stod visst i vägen för något vägbygge så den revs kanske därför.

Tyvärr ser också de flesta ängslador ut att försvinna. Idag finns inte många timrade hölador kvar. Jag har en timrad lada kvar på mina marker men den är inte den där riktiga med rundstock och mellanrum mellan stockarna. Jag skall dock bevara den för den har tak av plåt och då kan den stå hur länge som helst.

en gång i tiden