Språk och språk
Detta med språk är viktigt, både för identitet och för kommunikation. Det finns de som tycker att språk inte är annat än ett sätt att utbyta information men där vill jag bestämt protestera. Språket, och främst modersmålet, är en grundbult i en människas personlighet och plattform. Därför känns det bra att republikens president Niinistö och även politikens nestor, Paavo Lipponen, försvarar svenskans ställning och betydelse i republiken i en tid när snålblåsten drar kring vårt svenska modersmål i landet. Med svenskan som officiellt språk känner sig också finlandssvenskar som fullvärdiga medborgare i republiken.
Det finns dock olika typer av svenska. Vi i Pampas pratar inte som finlandssvenskarna i södra Finland; vi har våra dialekter, de sin högsvenska med varianter. I kungariket är det rikssvenskan som är normspråk men också där frodas ett otal landskapsspråk och dialekter. Tänk bara vilken skillnad det är mellan skånskan, gottländskan och norrländskan. Bara som exempel.
Som tur är håller dialekten på att återfå en renässans. Många ungdomar talar idag dialekt utan att skämmas och på sociala medier förkommer ofta dialektala skrivsätt, något som jag dock inte alltid är så förtjust i. Dialekt är nämligen svår att läsa. Därför vill jag idag ta med en berättelse på dialekt som jag någon gång i tiden präntat ned så att ni kan se hur svårt det är att läsa dialekt, även för en inföding. Berättelsen handlar om Jakob som i godan ro äter en smörgås på sitt jaktpass och får närgånget besök av en älg. Jag har försökt skriva så ljudenligt som möjligt men det är inte helt lätt att få till alla svängar i den dialektala skrivningen, influerad som man är av normsvenskan. – Håll till godo!
Tå Jakop ååt in smörgåås i gåudan råou. Tråudd an.
De häär ha hend i byjin, tan tiidin tå kåona ååt åpp all båskar, veivstakan i slåttarin va o tree å man trampa ladona så sveittin rann. Ni fåår tråo e om ni vil elo itt, men e ha hend, å he mesta e sant. Let e va att nain ha fååt nyyt namn.
Ein gang tå gobban jaga älgan po hööstin, så hadd Gambästu-Jakop it pass i skåojin i Maalakton. Plötslit så döik in älg åpp å Jakop va flink med bösson å gaav fyyr. Skåti tåo mitt i hovo å äljin stöop i bakkan me it brak. He lååg na gambä stavorar jyst tär å tem gikk ååv, så täfyri vart e na liti meir brakas än vaanlit.
Nå, he dee va no itt så märkväädit, fyr itt va e föst å itt sist gangon som Jakop sköut in älg. Man sku tråo e va po langt håld så he sku va naa ti skyyt me tå gobban dråo heim äljin i schyymninjin. Men he va e itt, fyr Jakop sköot äljin på 2 meetäs håld. Pååståo an.
He va så att Jakop tjend se na liiti tröitt, fyr an hadd nattin innan jälpt in burinkåo å he taar på kraftrin. Jaa, an bruka seij he tå an hadd vari ut å slarva. An sestis nedär bakåm in stein och viila se na liiti. Itt kåmbär e nain älg no, tenkt an.
I ryggsettchin hadd an in nager gåoda smörgååsar me Suåmi-kårvin påå, tem tykkt an åm å vafyr sko an itt fo ta se nagar tuggor? Fynöjt sukka an tå an togga i se fösta smörgååsin. De hää va liivi: Jakop, skåojin å bösson. Å så in gåodan smörgåås.
E va tå e hend. An höört na jiud, liksåm na trampas, elo såm na fäälas. Kanstji e va jaktbaasin elo nain annan, så Jakop skåda se fysiktot ront tå an stakk åpp hovo bakåm steinin. Men itt va he nain annan enn skåojins kåånung sjölv såm kåm å vila deil in smörgåås me Jakop. Men liiti småsnåål såm Jakop va å me bösson i handin så vart e aadäleis. Bådi äljin å Jakop vart fyvååna å lemna ti sta å skåd på varaader itt pa sikunder. Tan gangon va Jakop mest kvikktenkt å innan äljin henda frååg åm Jakop hadd in extra smörgåås i ryggsettchin fikk an iveg it skåt.
Jåå, tykkä man åm Suåmi-kårvin så itt vil man deil messe na jään å alra minst ti in älg.
14 kommentarer
kicki
Det var en trevlig berättelse som jag läste noggrant. Du får 10- för dialektåtergivningen! Enda grejen jag reagerade på var: ” Äljin stöop me it brak”. Vi skulle kanske säga: Äljin stöop så e braka baaket.
PJ
Njaee, jag vet inte om jag skulle byta formuleringen. Visserligen kom braket först när älgen landade på marken men allt gick ju snabbt. 😉
Oj, det var högt vitsord men så har berättelsen legat och mognat i flera år och efter en del ändringar så fann den nåd för mina ögon.
annepauline
Det var en rolig och enligt mig lättläst berättelse. Jag talar ungefär så där jag också. Kanske därför jag tyckte det var lättläst. Jag kommer ihåg ”förr i vääden” då skrev en person som kallade sig Mittjil kåserier på dialekt i Vasabladet. Jag satt alltid och läste kåserierna högt, det var liksom lättare att få till det hela då.
PJ
Kan man dialekten och läser högt så är det säkert lättare att förstå. Jo, Mittjil skrev på dialekt i Vbl och lästes säkert nogsamt i de flesta stugor. Han var för övrigt lärare i vår by 1931-47 och många av texterna hade sitt ursprung i vad en av byns åldersmän berättade.
wesber
Rolig läsning på dialekt och inte alls svårt, så fort man kommer igång i läsningen så flyter det på automatiskt. Har för mig att ” mittjil” som skrev kåserier på dialekt i Vasabladet förr i tiden var min mammas gamla lärare Emil Kaustinen. Hon brukade säga det, men jag vet inte om det stämde eller om hon bara trodde det. Det kanske du har koll på PJ ???.
PJ
Var din mor i skolåldern 1931-47 så var säkert Mittjil hennes lärare. Det har också getts ut en bok med en del av hans skriverier. Boken heter ”Mittjils byrallor” 1971.
narmasthjartat
Oh vad fint! Jag blir alldeles glad av att läsa det här. Inte alls oförståeligt ens för mig som inte själv kan prata så. Känner dock människor som kan och gör det. Vissa saker kanske är svårare för mig men jag läste högt och hörde och förstod. En härlig läsupplevelse! Jag tycker att vi ska utmana språket mer och tillåta mer dialekt i floran -även i texten. Det här var ju underbart!
Jag håller med dig helt och hållet angående språket och identiteten. Tänker mycket på det eftersom jag lever på flera olika språk i min flerspråkiga lilla familj och har flyttat från ett tvåspråigt sammanhang till ett helt annat.
Och även dialekten. När jag var 14 flyttade jag från Norrbotten till Södermanland och såg genast till att tvätta bort min dialekt. Jag pratar numera ganska neutralt emellan det hela, men ibland, när jag är ledsen eller väldigt innerlig händer det att någon uppmärksammar mig på att jag bytt språkmelodi. När jag är som närmast mig själv kanske. Fint.
PJ
Så roligt att även ni som inte är så bekant denna dialekt också kan förstå det mesta. Visst kan man förstå andra svenska dialekter om man anstränger sig lte och jag tror inte att vår dialekt är den svåraste. Här i Pampas finns närpesiskan som speciell men den mest märkvärdiga dialekten, (eller skall man säga språket?) är älvdalsmål från norra Dalarna.
Lyssna bara till detta klipp på Tuben:
http://www.youtube.com/watch?v=49wyVPt7L-U
narmasthjartat
emellan det hela? jag menar en slags blandning
tpo
se där, då fick bloggaren en röst åxå…
Björneborg
Ja ha ..låter deprimerande men det finns hopp:)
PJ
Menar du julevangeliet?
E4
Jul och på hjul,evangeliet får andra se om.
lagottocattleya
Bra återgivet! Knepet är att läsa texten högt, precis som det sägs i dina kommentarer. Ungdomar nuförtiden tycker allt ser obegripligt ut – men efter lite högläsning tycker de faktiskt att det går att förstå. Och det är roligt. Kul är också den renässans man kan märka för dialekterna. Faktum är att samtliga ungdomar i mina klasser tycker att det är viktigt att dialekterna ska finnas kvar. Då rör det sig om samtliga 100-125 elever i åldrarna 16-19 år!