Bilfritt, ja tack!
Det var åter en fin kväll även om det blåste. Träden susade tryggt i skogen. Jag ville åter andas frisk luft, höra det som träden gnolade, se deras svajande dans.
Jag tog en stilla spatsertur med kameran i högsta hugg längs landsvägen. Tanken var att jag kanske ikväll skulle få se något djur korsa vägen ett par hundra meter längre västerut från mitt boställe. Det är nämligen där nere i backen bakom mitt uthus som viltet brukar gå över vägen när de skall vidare norrut. Jag har aldrig sett att de skulle gå söderut där men framför allt älg, hjortar, räv kilar norrut. T.o.m. lo har någon sett i skymningen.
Jag stod en god stund och väntade men inget hände och jag fick vända tomhänt hem. Det enda som syntes och hördes var bilar körde förbi. Jag är ganska irriterad på dessa åkdon som ideligen stör friden på backen. Det är sällan som det är bilfritt längre stunder, alltid hör man dem i fjärran och snart dyker dessa plåtschabrak upp och svischar förbi.
Samma är det på morgonen när jag åker till Saltgruvan. Då vill jag också att det skall vara bilfritt, förutom Brunte då. Det är enerverande att ha ett par stråkastare bakom mig, det är inte heller bra att ha ett par röda bakljus framför mig. Då får jag ju inte använda mina helljus. Antingen kör de för sakta så jag hinner upp dem eller så kör de för fort så de ligger mig tätt i bakändan. Sällan är det bra. När bron var stängd i höstas några veckor var det ganska bra. Betydligt mindre trafik men så var det ju det där med en massa extra kilometer per dag som skulle avverkas.
Det blev ingen kamerafångst ikväll men en röd och trind måne som smet upp över byn i öster fick jag se. Några minuter var den så där härligt stor och färggrann innan den dök in i molnen och försvann ur min åsyn. Jag träffade också på sister Jane med gemål som var ut på en motionstur i mörkret, rätt utrustade med reflexvästar och gångstavar. Svåger proklamerade att han hört på TV att det är en myt att fullmånen skulle påverka människan innan han försvann i dunklet. Ja, det var svåger som stavade iväg. Själv vet jag inte men visst blir vi alla lite till mans upplivade när vi ser en riktigt fin och rödkindad måne segla upp på himlen?
Nån gång skall det väl ändå komma en älg eller annat vilt medan jag står där och fyller mina lungor med luft och förhoppningar. Då kan ni ge er gubben på att jag inte har kameran framme färdig för skott. Det brukar vara så för oss fotoamatörer.
Du kanske också gillar
6 kommentarer
elvis
Gomorron — kunde ha varit nån av ER som spökade i mörkret då vi kom smygande från skogssidan med bil nån på vägen med väska under armen .. förbryllade oss undrade vem som går här i mörker ?
PJ
Var det bara en så var det jag, var det två var det dem. Men någon väska under armen hade jag inte. Inget konstigt, jag rör mig ofta i skymningen på vårkanten, inte så ofta i rent mörker.
tpo
lite fotoshop så finns det nog en älg på den översta bilden
PJ
Det hade nog gått att ordna men kanske hellre en elefant. Bäst hade det nog ändå varit med ett vanligt skogsdjur på riktigt. Jag hade varit nöjd med en räv.
kicki
Allt är relativt. Vi har det nog ganska lugnt och skönt här på landet med gott om svängrum. Både på vägen och i affärer. Idag när jag fyllde på förråden i Oravais var det bara en herreman före i kön, så allt gick snabbt och smidigt.
PJ
Och det var inte en herreman för mycket?
Visst är det lugnt här om man jämför med städerna men man skulle ändå vilja höra den totala tystnaden en lång stund emellanåt. Det närmast man kommer det i våra trakter måste vara på villan.