Allehanda

Krock

Ikväll åkte jag till villan för att kolla isläget och till min glädje så hade isen försvunnit. På två dygn hade det hänt en massa som jag inte varit vittne till men som nu var faktum. Fjärden låg blå och endast vid holmarna längst bort syntes lite vitt. Jag hjälpte de sista små isflaken att lämna strandstenarna och såg att de flöt iväg. Tänk så enkelt roligt! Småfåglarna sjöng något himmelskt blandat med måsarnas mera vardagliga läten längre bort.

Jag tog några bilder och beslöt att åka hem. Det var ändå ganska kallt och inget väder att sitta på verandan och filosofera. Det var då jag fick för mig att bygga ett litet monument vid infarten till villan. Tänka sig gamlaste karln! Jag travade några stenar ovanpå varandra och tyckte mina balanskonster inte var av denna värld.

När jag åkte iväg ville jag ta några bilder av konstverket. Jag satt i bilen men tyckte att avståndet var fel varför jag backade några meter, sittandes i bilen. Det gick bra tills det sa Pang; jag hade backat i en sten i min iver att få en passlig bild.

Vid kontroll visade det sig att bakre kofångare som tog smällen sprack i ena hörnet och lossnade i vänster sida. Plast som allt är gjort av nu för tiden. Så förargligt, så onödigt!

Som tur var fanns radioantennen på samma sida så det gick att hänga upp kofångaren med ett snöre i antennen.

Det blir nu att hitta en passlig kofångare i något så när rätt färg från någon bilskrot. – Själv har jag beställt tid hos massören för min axel som ännu inte är bra. Jag har övergett den medicinska vetenskapen och satsar på något mera handgripligt.

kalotfjärden
Kalotfjärden blå och fin
is
De sista isflaken seglar iväg till sin egen undergång.
brunte
Plåster på såret. Hoppas att det håller.
balans
Inte så märvärdigt och billigt roligt tills det blev dyrt.

 

6 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »