Glad Midsommar!
En riktigt fin Midsommar önskas alla läsare av denna blogg.
Jag samlade sju blomster på min tomt och satte i en vas, inte under kudden som kanske någon tror, utan förde dessa både vilda och tama blommor till farfars och farmors grav.


19 kommentarer
kim
torde nog vara hans allihop…
PJN
Oj, så många? Då får jag ändra lite i texten.
Ninna
Tack Detsamma! En fin midsommar till dig också!
Och bilarna är fina och blommorna är väldigt vackra!
PJN
Ja, det är den årstiden när både blommor och veteranbilar har sin blomstring.
Första gången du kommenterar? Välkommen!
Ninna
Tack!
Ja jag hittade dig först igår tack vare att jag själv hade lagt in foton. Då tittade jag efter vilka andra bloggar som hade taggat ”foto”, och så hittade jag dig.
Jag har kikat runt lite grand och tycker du har fantastiskt fina bilder så jag tänkte återkomma och beundra mera. 😀
PJN
Tack! Jag är ingen mästerfotograf men jag tar många bilder och alltid är det någon som blir bra.
Ninna
Det är inte jag heller och jag fotograferade mera för några år sedan. Men det är väldigt roligt. Har väl lite ”öga” för det, trots att jag egentligen skriver mer än jag använder kameran
PJN
Fler bilder finns på min Flickr-sida. Länk finns i högra kolumnen. Är du bekant med Flickr så kan du också se bilderna där i helskärm.
Ninna
Jag har ingen erfarenhet alls av Flickr. Vet i stort sett bara att det har med foto att göra. Säger det samma om Instagram.
Nej jag använder photoshop när jag tycker det behövs eller jag helt enkelt får lust! För att det är roligt att skapa och skapa om lite. 😀
Erik Forsling
Tänk hur saker och mentala inställningar förändras! En lupin mitt i vasen. Lupiner, lupiner, lupiner. Vad jag ogillade dessa blomster en gång i tiden. Fula, meningslösa, löjliga. Spridda på något vis, likt rallarrosen. Men den har jag alltid omfattat med värme. Vackra växter. Mjölke.
Vet inte vad som hände, men nu älskar jag dem, lupinerna. Plötsligt, bara så där – sedan några år tillbaka. Senast förra avestabesöket, för en vecka sedan, planterade jag äntligen ett gäng exemplar, stulna vid Bruksklubben, i min lilla rabatt. De ser rejält eländiga ut just nu, men den som väntar får se. Växten lär vara härdig, och på gränsen till ett ogräs i vissa miljöer.
Dessutom är lupin, så vitt jag vet, det enda blomster som jag känner till det franska namnet på (franska, mina barnbarns modersmål).
Vad jag däremot vill fråga dig om, är vad de vackra stora gula (klockliknande) blomstren i buketten heter? Är de verkligen vildvuxna. Känner inte alls igen dem från vår fauna. Är det måhända någon slags lilja? Tror visst det.
PJN
Lupiner betraktas nog av vissa om ett ogräs men jag tycker de är fina så länge de inte tar över helt och hållet. Jag är ingen aktiv trädgårdsmästare utan låter naturen sköta det mesta och blommor får också jag även om det sker på annat sätt.
Den gula blomman är nog en lilja. Salig mor planterade den en gång i tiden så den tillhör inte de vilda utan de tama. På tomten finns också en litet bestånd med blå blommor som jag inte riktigt vet namnet på men enligt ryktet skall de vara mycket gamla. Kanske snart hundraåriga.
kicki
Trevlig midsommar! En fin sommarbukett. Finns dina blå blommor från tomten också i buketten? Jag tycker nämligen de liknar Jakobs stege eller blågull: http://www.raravaxter.com/product_info.php?products_id=631&osCsid=khanrpt6t7umdd1ndr1gppi5b4
PJN
Tack det samma! Ja, det är de som jag inte vet vad de heter men de liknar väldigt mycket Jakobs stege och gamla är de, därför har jag sparat dem.
Ninna
Jag kom att tänka på Fresia.
PJN
Det kanske den också liknar men jag vill minnas att salig mor sade att det var en lilja av något slag. Det är den gula blomman du tänker på?
Ninna
Ja! Så är det säkerligen! Men det finns så otroligt många sorter!
Jo det vara den gula jag menade.
annepauline
Det kallar jag äkta midsommarbukett! De gula blommorna är daglilja och de är inte vilda.
Vilken imponerande samling fina PV:n. Volvo PV och även Amasonen tillhör absolut mina favoriter av old timers.
PJN
Fint, då är det preciserat vilken lilja det är. Att det är en och samma ägare är smått fantastiskt.
Dånabakkällan
Som om det förflutna aldrig lämnar utan biter sig fast