Runeberg gjorde inte motstånd i dörren

Äntligen, semester, om än för bara två och en halv vecka.

På väg hem gjorde jag en avstickare till HUF:s lokal där det hölls loppmarknad. Jag hade inga stora förhoppningar om att göra fynd men hittade ändå ett par böcker och en VHS-video om Astrid Lindgrens Småland i oöppnad förpackning. Allt detta för prydliga fem euro.

Det var i denna ungdomslokal som jag tog mina första trevande steg på dansgolvet och det var också här som jag för första gången fick smaka starkt som det hette. Det kunde gå ganska vilt till i detta hus när storpojkarna fått lite innanför västen och skulle visa sig på styva linan. Plötsligt kunde det uppstå tumult när ett par stridstuppar rök ihop med åtföljande insats av ordningsmännen som gick emellan och lugnade ned kombattanterna. Naturligtvis dök också blåpojkarna upp och då höll de flesta sig i skinnet en stund. Men böter kunde också delas ut och de mest påstrukna kunde få tillbringa natten i butkan* efter att med buller och bång i dörren förpassats till Musta Maja* för vidare transport. Jag vet inte om det var så mycket bättre förr med ungdomen och festandet; nog kunde de allt då också. Minns jag inte fel så var det någon/några som sportade med att hoppa ut från serveringen på andra våningen ned i snödrivan. Snön hade förhoppningsvis dämpande och avkylande effekt.

De flesta skötte sig dock bra och dansen var ändå det som drog ungdomar till dessa danser. Idag var det lugnt och stilla och det var bara spekulanter på kläder, prydnadssaker, DVD-filmer och böcker som strövade runt. Här behövdes inte ordningsmän utan bara ett par damer som tog betalt vid utgången. – Jag undrar när jag senast besökt denna lokal, det är nog ganska länge sedan.

För att förklara rubriken så köpte jag ett exemplar av Johan Ludvig Runebergs ”JLR i urval” och han gjorde inte det minsta motstånd i dörren när han fördes till min bil. Jag tror inte det blir att läsa denna bok från pärm till pärm men valda delar skall läsas: bl.a. Fänrik Ståls Sägner.

* Butkan = arresten. Musta Maja = polisens piketbil.

2013-07-03-326
Idag var det böcker som invaderade scenen. – Så stort man tyckte att det var en gång i tiden när man som spröd yngling gjorde entré i nöjesvärlden.

Annonser

13 thoughts on “Runeberg gjorde inte motstånd i dörren”

  1. ”Fänrik Ståls sägner” var det ett antal år sedan jag läste för första gången, men det känns som nyligen – eftersom detta en äldre generation ungdomars skolläsning av mig lästes först i rejält vuxen ålder. Tror jag har skrivit någon kommentar rörande den boken till något fotografi du tagit. Relaterat till Lotta Svärd och sett på Flickr. Tror jag, som sagt.

    Gilla

    1. Jo, jag har en plakett från Lotta Svärds Sten på Flickr. Skam till sägandes har jag inte fördjupat mig speciellt i Runeberg men i sommar skall iaf Fänrikens Sägner läsas. Dock föredrar jag Zacharias Topelius framför Runeberg.

      Gilla

  2. Unskyld att jag dyker upp igen. Glömde ju nedanstående i ovanstående! ”Musta” – svart – är ett finskt ord jag länge känt till. Och senast idag när jag gjorde ett storkok nötgryta höll jag burken med ”musta pippuri” i min hand. Svartpeppar i all ära, men ordet ”musta” dyker upp än här än där, då och då. Ofta, tror jag, i finska musiktitlar/texter.

    Men nu gäller det polisbilen. ”Svarta Maja”. Namnet är välbekant också från min ungdom, men enligt nedanstående trevliga artikel (länken) så torde det vara minnet – eller andra fordon i överförd betydelse – som gör sig gällande. Ty artikelns ”Svarta Maja” fick stryka flagg 1956. Mitt födelseår.

    http://www.dn.se/motor/svarta-maja-redo-rycka-ut-igen/

    Det har dock även funnits en mängd andra svartlakerade polisbilar i Sverige, men på sextio- och sjuttiotalen var de svartvita. Kollade för säkerhets skull, och då fann jag följande fantastiska innovation: 1969 rödljus, 1970 blåljus. http://www.svensktmjforum.se/forum/index.php?topic=5448.0

    Gilla

    1. Absolut inget att ursäkta sig för!
      Musta är nog ett mycket vanligt ord, precis som svart. 😉
      Just precis så såg de gamla polisbilarna ut. I republiken var det också mycket vanligt med Saab 99, säkert beroende på att de bilarna också monterades i landet. Polisbilar av typ Packard minns jag däremot inget av men det var en präktig pjäs vad jag kan se av bilderna.

      Gilla

  3. Jag har liknande minnen av Hellnäslokaalin. Varmt var det alltid när dansen kom i gång i den lilla salen. Framåt natten brukade det ofta av någon anledning – kanske brännvin – bli slagsmål. Och det hände sig att man hoppade ut genom fönstret på vinden.
    Jag har också varit där denna vecka och fyndat ett par böcker.

    Gilla

    1. Just det, varmt blev det också. Egentligen borde det samlas ihop minnen från olika håll, både fina och lite mindre fina, för att inte tala om alla dråpliga, och ge ut en bok eller samling av något slag om just danserna i kommunen. Inte en högtidlig historik utan mera små berättelser och hågkomster, anekdoter och skriverier av gemene man.

      Gilla

  4. jag tycker det är jättekul att strosa runt på loppisar. Oftast i alla fall! 😀
    Och böcker är väl det jag dras till i första hand.
    Ööö…. när jag tänker efter lite…. skulle nog kunna kallas för ”secondhand Rose”…

    Gilla

    1. Det har blivit väldigt populärt, nästan som en livsstil för en del människor. Böcker, sällsynt musik, gamla vykort/kort, video är sådant jag söker mest. Är dock ingen inbiten loppisbesökare men ibland när jag har tid så kan det hända.

      Gilla

      1. Jag har köpt de flesta av mina möbler, mattorna, husgeråd av alla möjliga slag och en del kläder. Jag menar, alldeles utmärkta vinterjackor för kanske 100-150 kr!
        Det vore fånigt att bara köpa och slänga. Utan att ens slita emellan.
        Och handlar man på loppisar som Röda Korset eller Amnesty t.ex, vet man att pengarna de får in kommer till nytta.
        Ja och så köper jag böcker förstås.
        Däremot letar jag inte efter samlarobjekt eller gömda och glömda dyrgripar.
        Sen är det lite stämningen och utflykten jag tycker är mysig!

        Gilla

        1. Oftast får man en kort pratstund med försäljarna också eller andra kunder som diskuterar varorna. Jag är inte någon samlare men hittar jag sällsynt eller annorlunda musik så får den den gärna följa med hem, samma med böcker. Jag brukar också stöda RK och Amnesty av samma anledning.

          Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s