Lite om gamla tiders boningar

Märkligt, idag träffade jag några personer som ville se en gammal husgrund som finns här uppe på backen, nämligen där Brita-Lisas hus har stått. De kom från både nord och väst, från kommun i nordligaste svenskbygden i landskapet och från staden som ligger rakt västerut från byn. Ja, det blir i kungariket det om vi tittar på en karta.

Jag kunde med stor visshet peka ut platsen där hennes stuga har stått och jag kan ännu minnas högen med stockar när den plockats ned. Vi barn brukade leka där men själva stugan minns jag inte. Det gjorde däremot en av dagens sökare. Hennes far var nämligen uppväxt i den stugan. Hon har besökt stugan men har nu bara svaga minnen var den stod. Därför var det roligt att kunna visa var den stått. Brita-Lisas man drunknade och hon blev kvar med flera barn.

Jag tycker det är intressant med gamla hus och husgrunder. Det finns så mycket historia i väggar och grunder med stenar och källargropar. Tänk om man bara för en timme kunde följa livet när dessa byggnader användes i sina ursprungliga syften. Som bostäder, som byggnader för livets fortbestånd på landsbygden en gång i tiden, om det så var lador, fähus, båthus, fiskarkojor, bodar, rior eller härbren.

I Saltgruvan finns det en krigare som har en liten stuga som använts som kyrkstall en gång i tiden. Huset är flyttat från sin ursprungliga plats vid Kimo Bruk i början av 1900-talet och har tjänstgjort som tillfällig bostad vid arbete på gårdens utmarker. Idag är stugan fortfaranande i gott skicka och glädjande nog finns även intresse i familjens yngre generation för denna stuga. Det gäller bara att se till att den har tak och att reparationer görs med omsorg och eftertanke så att huset inte mister sin karaktär.

Min egen stuga vet jag inte riktigt hur gammal den är men från 1800-talet är den säkert.