En lördag i november

Dagen började tidigt, halv fem. Jag hade glömt att ställa klockradion så den skrällde igång med högljudd popmusik prick 04.25. Jag låg en stund och vände och vred mig innan jag steg upp. Ingen idé att försöka somna om. Frukost klockan fem. Tur att jag har en hobby som passar bra med tidig väckning. Eller sent sänggående för den delen. Tyvärr inga fina fångster denna morgon, solen är oss inte nådiga just nu.

Dagens program bestod av talko (frivilligt arbete) vid pumphuset för ett av byns vattenbolag. Städning och installation av diverse utrustning skulle göras. Sedan var det mesta klart för denna höst. Utan vatten klarar sig ingen; nästan lika viktigt som syre. Vi har inget kommunalt vatten och avlopp i byn utan det får vi fixa själva.

En sak jag lagt märke till är användandet av ordet pumphus. Tidigare hette det ”vattenbutka”, nu är det mera vanligt med pumphus. ”Butka” kommer från ryskan och används dialektalt. Det är säkert en kvarleva från den tiden republiken fanns under ryskt styre. Har jag fattat rätt så betyder butka cell, arrest eller något i den stilen på ryska. Idag har den yngre generationen tagit över skötseln av vårt nödvändiga vatten och därmed har ordet butka något fått stryka på foten.

Själv hjälpte jag till en stund innan jag återvände hem med den goda föresatsen att byta till vinterdäck på Brunte. Det blev lite skralt med det men däcken är framplockade och luften påfylld i det däck som behagar läcka en smula. Förhoppningsvis får jag imorgon bytt till vinterdäck även om det innebär sabbatsbrott.

Istället för däckbyte blev det en svettig runda i skogen. Inte i egen skog men likväl kan man bli svettig. Låt säga att aktiviteten i skogen har att göra med min hobby, den som håller mig vaken sena nätter och tidiga morgnar.

Som avslutning på dagen firades vattenbolagets taklagsfest på byastugan. Kaffe, grisar och lemonad serverades och några tappra mötte upp. För er som inte vet vad grisar i detta sammanhang betyder så ber jag att ni klickar här.

Lustigt är att när man talar om byn som lokalt samhälle så förutsätts att alla känner alla. Så behöver det inte vara. Idag lärde jag på taklagsfesten känna en trevlig man som flyttade till byn i början av året men som jag inte sett tidigare. Tänka sig! Än mera märkligt är att jag på samma tillställning också fick stifta bekantskap med en ingift kvinna som bott tio år i byn men som jag tidigare ändå inte träffat eller sett.

Tilläggas bör att jag inte heller träffat de som senast flyttat till byn. På andra sidan skogbacken bor de, nära pumphuset. Borde jag helt sonika knacka på och presentera mig?

vattenbutkan
Ett litet hus men ack så viktigt!

Annonser

13 thoughts on “En lördag i november”

    1. Du läste kanske mitt inlägg om in nya leksak, Perseus? Det är en speciell radiomottagare och den behöver riktantenner för att komma helt till sin rätt. En vanlig isolerad tråd som dras rakt mot det område på jorden man vill lyssna på är den bästa antennen. Rakt skall den dras, kanske närmare en kilometer. Det var det som jag gjorde igår, underhåll på en av antennerna. Obs, jag är inte radioamatör!
      Här finns lite mera om hobbyn: http://en.wikipedia.org/wiki/DXing

      Gilla

    1. I den klassen ligger det, take it of leave it, skulle jag tro. Med underhåll naturligtvis. Vattenpriset per m3 ligger också klart högre så då blev det billigare att renovera själv.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s