Detta med satellit och min app

Jag ondgjorde mig för några dagar sedan över herr Ollilas förslag om satellitövervakning av personbilar. Med rätta vill jag påstå; samtidigt som jag själv använder liknande tjänster i min mobiltelefon. Min nya telefon är visserligen utrustad med GPS för navigation längs våra vägar men programmet, eller appen som det kallas nu för tiden, är ganska simpelt. Jag är med andra ord inte helt nöjd med  arrangemanget.

Istället hittade jag en annan app som visserligen kostar en nätt liten summa, dock inget oöverkomligt, och har nu, efter testtidens slut, beslutat mig för att köpa nämnda produkt. Lätthanterad, med många funktioner och med Tom-Tom-kartor som standard.

Denna navigator erbjöd också att installera och, naturligtvis efter betalning av ytterligare en nätt liten summa penningar, använda en slags ”parent control” på sina barns mobiltelefoner. Med denna app kan man se var ens barn befinner sig och än bättre blir det när appen kan installeras på barnens telefon utan att de vet om det. Naturligtvis förstår jag föräldrar som vill skydda och ha kontroll över sin barn i områden som är farliga men samtidigt, var går gränsen för den personliga intigiteten? Även för barn.

Jag menar, blir övervakning av barn accepterad på detta sätta, när accepterar vi att vi själva övervakas via satellit?

Ok, det finns farliga områden i världen, inte minst i storstäderna där appen  till viss del ha sitt berättigande men då bör barnen veta om att den finns i deras telefon. Till all lycka är det få ställen i Norden som kräver dylika arrangemang.

Jag läste idag på nätet att den första i kungariket som riskerar att straffas för användande av sin mobiltelefon under körning är en kvinna i  Sundsvall. Hon har framfört sitt fordon vingligt. Den nya lagen förbjuder användande av mobiltelefon om körningen påverkas menligt. En tolkningsfråga med andra ord. Egentligen borde all användning av mobiltelefon vara förbjudet under körning; händerna på täcket. På ratten menar jag. 🙂