Prischock x 2

Igår fredag galopperade Brunte både i syd och i nord.

Först på eftermiddagen besökte jag provinshuvudstaden där jag hämtade ut mitt nya pass. 48 europenningar kostade det och gäller i fem år. Väldigt smidigt med tanke på att det talats om långa köer hos polisen men veckan innan väntade jag 15 minuter för att få tillträde hos polisens tjänsteman i kommunens samservicebyrå. Ibland har det sina fördelar att bo på landsbygden. Att jag sedan måste åka till provinshuvudstaden för att där hämta ut passet i en R-kiosk är en annan sak.

Å andra sidan hade jag också andra ärenden till staden. Bl.a. besökte jag Mattorget som denna vecka är parkerad på gågatan och där försäljare från olika länder av Europa bjuder ut matvaror som ost, korv, skinka, oliver, godsaker och tvål. Hur tvålarna smugit sig in i denna samling vet jag inte med några damer stod och luktade intensivt på utbudet så intresset fanns.

Själv provsmakade jag ett flertal olivanrättningar och det skulle jag inte ha gjort. Det blev en dyr historia. Jag vandrade fram och tillbaka bland pytsarna med olika smaker och sammansättningar. Gott och svårt att välja. Till sist beslöt jag mig för att välja tre sorter. Jag pekade och killen med stora skopan öste på. Påsarna såg inte så stora ut men tre kilo blev det och hela 60 europenningar ville han ha. Hade jag suttit på en stol hade jag förmodligen trillat av. Men jag ville inte backa för oliverna var tänkta som ingredienser till en grillfest jag var bjuden på denna kväll, alltså lördag. Oliver, tänkte jag, det gör susen på en grillfest. Och visst, oliverna smakades och reducerades snabbt i burkarna som jag hade med mig. Det var trots allt inte en så dålig affär ändå. Värst hade det varit om ingen velat ha oliverna utan jag fått ta med mig det mesta hem. Nu blev det kvar en burk till mig och innehållet i den vill jag gärna smaska i mig själv.

Senare på fredagskvällen begav jag mig norrut till Pörkenäs utanför Ebbas stad. Där hade radioentusiasterna samlats för den traditionella sommarträffen vid en villa ute vid havet. Även där grillades det. Dit hade jag inga oliver med mig men däremot kameran och det nya motljusskyddet som jag inhandlat samma dag. Där fick jag min andra prischock för dagen. Jag hade betalat 55 euro för motljusskyddet hos den ledande fotoaffären i provinshuvudstaden. Ganska dyrt tyckte jag men ok, det ligger väl i den prisklassen, tänkte jag. Ur den villfarelsen togs jag dock rätt snart när en av deltagarna i sammankomsten berättade att han från Kina, till sin Nikon, beställt ett paket bestående av motljusskydd, fjärrkontroll och ytterligare en manick för det fashionabla priset av 17 euro. Visserligen inte märkesvara men hemkört till dörren av budfirma. Här infinner sig frågan: hur är detta möjligt?

Må vara att jag känner att jag betalt ett överpris för mitt motljusskydd men samtidigt förstår jag inte att varor kan transporteras så billigt från andra sidan jordklotet. Tja, det är mycket som man inte förstår här i världen men vid nästa inköp kollas nog nätet extra noga. Borde jag vetat från förr!!