Kaustbyfestivalen 2014 – lördag

Gårdagen tillbringades till stor del tillsammans med sister Jane och hennes gemål från den Lyckliga Staden. Först på eftermiddagen bjöds på grillat vid deras villa därefter blev det avgång till Folkmusikfestivalen i Kaustby en timmes körning bort.

Vädret var varmt och fint och folk strömmade till för att ta del av de många spelningar som gjordes på festivalområdet. Inte alltför mycket svenska hördes i folkvimlet vilket är synd för det bjöds en hel del fin musik av olika slag, inte bara spelmansmusik. Jag menar, vi längs kusten har ju så nära att det borde finnas fler finlandssvenskar på festivalen. Kanske man tror att det bara spelas gnällfiol och dansas gammeldans men så är det inte.

Först tittade vi på Pirulainen uppe på berget. Det betyder ungefär Djävlarna eller något sådan. De spelade finsk folkrock och det var verkligen musik med takt och ös. Svåger blev till och med så förtjust att kan köpte deras CD trots att han inte hört dem innan. Han tyckte också att det var synd att de (svåger och sister) inte långt tidigare om åren besökt denna festival. Detta var festival nummer 47 så de har hållit på rätt länge men när vi var unga skulle ingen av oss ens snuddat vid tanken att besöka en folkmusikfestival. Då var kanske musiken en annan men nog tror jag vi har missat en hel del kul genom åren. Själv har jag besökt Kaustbyfestivalen de senaste åren och jag tycker att jag alltid hittat något som intresserar när jag kollat programmet.

Nu fanns det dock en hel del ungdomar i publiken och det kan behövas för att hålla en festival igång år efter år. Det var också mest ungdomar som såg gruppen Etran Finatawa från Niger. De spelade musik från öknen i Sahara som också är en slags folkmusik även om det inte är med knätofs och fiol. Mera trummor, elgitarr och skramlor vid fotknölarna. Golvet var inte fullt med folk men småningom vågade ett antal unga kvinnor fram och utövade fri dans. Det är en speciell slags människor här i Norden som gillar att dansa till sådan musik. Mest kvinnor och ofta är de klädda i lite ”annorlunda” kläder och med frisyrer och smycken som visar att de förmodligen förespråkar en alternativ livsstil.

Själv var jag mest inriktad på Hoven Droven från Jämtland som spelar folkrock med gitarrer, fiol, trummor och blåsinstrument som klarinett och saxofon. Lite stillsamt i publiktillströmningen men så småningom fylldes dansgolvet och på slutet var stämningen på topp och dansen böljade fram och tillbaka. Fri dans av alla de slag blandat med en och annan vals och annan folkdans. Åter var det de unga kvinnorna i främsta ledet som gav järnet och dansglädjen var det ingen hejd på.

Killarna på scen sparade inte heller på krutet och vi fick härlig musik och de bjöd verkligen på sig själva. Roligt att se hur bra kontakt de fick med publiken som var med på diverse musikaliska övningar, dansimprovisation till låten Humbug och vågen. Roligt att vara med i publiken även om jag filmade en hel del.

Lite grann har jag börjat fundera på detta att filma på festivaler och musikframträdande. När jag filmar så är jag så koncentrerad på det att jag lite grann missar stämningen och upplevelsen. De ser ju ut att ha så roligt de där som dansar utan hämningar och verkligen lever sig in i musiken och takten. Ok, någon Travolta är jag inte men frågan är om jag inte skulle satsa lite mindre på kameran och mera på hopp och skutt som de där ungdomarna. Ensam skulle jag trots allt inte vara i min åldersgrupp och man är inte äldre än man gör sig.

En fin kväll var det och jag var fullt nöjd när jag rattade hemåt i den vackra sommarnatten.

Här videon som jag laddad upp på YouTube tidigare idag

[youtube=https://www.youtube.com/watch?v=_0DNqXIS8-w]