I rullorna
Så har första dagen gått som permitterad. Fort! Och fort kommer också veckorna att gå innan jag åter är i arbete. Då är det betydligt ljusare på morgnarna och våren på ingående. I morse var det en otroligt fin morgonrodnad några minuter. Jag hann ut och ta en bild innan den tonade bort.
Igår anmälde jag mig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen via nätet. De flesta av uppgifterna var redan ifyllda men något måste kompletteras. Söka jobb måste man göra annars blir det ingen ersättning från A-kassan.
När jag skulle fylla i vilket slags jobb jag sökte kom det upp en mängd olika förslag i en rullmeny. Arbeten som jag inte trodde fanns eller som jag utgår ifrån att det är något man bara kan. T.ex. att hantera en kopieringsmaskin. Ska det vara så märkvärdigt att det behöver omnämnas i en jobbansökan? Kanske jag också skulle anmält att jag klarar av en tvättmaskin?
Juvelslipare och kunnighet i juvelinfattning fanns också på förslag. Ganska ovanliga yrken skulle jag tro. Sak samma förmåga att köra en tarmmaskin. Vad är det, kan man fråga sig?
Jag tror jag vet. Någon gång under början av 90-talet, tror jag det var, sökte jag jobb i Malmö och fick då som förslag ett jobb på Tripasin, ett företag som tillverkade korvskinn. Jag gick dit men gott tyckte jag inte det luktade. En lustig sak hände när jag skulle besöka personalchefen. Jag kom in på kontoret, där fanns en disk med glasvägg upptill och lucka bakom vilken receptionisten satt. Hon var upptagen med sitt och jag knackade ljudligt på glasrutan för att påkalla uppmärksamhet. Just som jag knackade på rutan gick elektriciteten i hela fabriken. Det blev både tyst och skumt på en gång. Hon ryckte till och såg min person, öppnade luckan och sa: Titta nu vad som hände då du knackade så hårt på rutan!
Det hela var nog menat som ett skämt men kanske också ett omen om jag inte borde söka anställning på det företaget. Något jobb blev det inte heller och lika så bra. Hade jag däremot fått jobb och hamnat på rätt ställe hade jag förmodligen igår kunnat titulera mig tarmmaskinsoperatör hos arbetsförmedlingen.
Lite annat om Tripasin hittades också på nätet. Konstnären Ronny Hård jobbade som ung på Tripasin och han var inte nådig i sina minnen från den tiden. Förmodligen ett ganska trist jobb även om det finns människor som trivs med ett mera enahanda och förutsägbart jobb. – Ronny Hårds konst verkar intressant. Allt från hyperrealistiskt till drömska landskap från ingenstans. Utställningen Bilder från staden hade jag gärna velat se. Se där vad som kan hända bara för att man fastnar för ett ord, tarmmaskin. En ny konstnärsbekantskap!
Malmö från förr blir återskapat för utställning
Du kanske också gillar
7 kommentarer
MacLindhe
Finns det inga jobb där du kan använda din talang att skriva? Om inte annat skriv dig genom permitteringen! En roman kanske? 😉
PJ
Jag tror knappast att min förmåga uppskattas eller är tillräckligt känd, i den mån som den är användbar, för att ge heltidsjobb. Det är nog en dröm. Småskriverier som ger en slant kan vara mera till förfång för min ersättning från a-kassan, som visserligen är liten men säker. Det framkom i en kommentar i ett tidigare inlägg.
Men skriva kan jag ändå och det kommer jag också att göra. Vad som sedan blir av detta får vi se.
Syster Yster d.y.
Jo, jag lade märke till det på FB. Jag hade en ledig dag och sov bort allt det vackra. Tur att du var alert med kameran.
PJ
Var du himma igår?
Syster Yster d.y.
Si 🙂
MrsUniversum
Gillar att du inte drar dig för att skriva om vardagens små förtretligheter. Du beskriver livet – en socialrealist är du!
PJ
Det är ju det livet till viss del består av, små förtretligheter. Sedan beror det på hur man hanterar dem. En annan sak är att folk tycker om att läsa om dessa malörer. Åtminstone jag. 🙂 Nog är det bra mycket intressantare att läsa om hur morgonen började med att att jag trampade i musfällan (som Anton) istället för att jag berättar att jag vaknade pigg och utvilad. Eller hur? Dagen började med ett vrååål… istället för: gäsp, vad skall jag hitta på idag? Nåja, det gör ont en stund men sen går det över och vad gör man inte för konsten. 😉