Från konst till en rejäl plankstek
Nu är jag åter i Malmö. Mera än 2½ år sedan sist. Det som slår mig är skillnaden mellan Köpenhamn och Malmö. Naturligvis storleken men också att det är betydligt renare och prydligare i Malmö. Hovedbanegården i Köpenhamn är som en enda stor hangar, mörk och tråkig medan Centralen i Malmö är ljus och modern. En hall med butiker och alla resande på väg någonstans, en annan hall med många restauranger som var fullsmockad vid lunchtid. Lägg därtill att den är belägen mellan kanalen och inre hamnen.
Malmö må vinna på att vara välvårdad men Kph är betydligt foto vänligare. Här finns intressanta detaljer, gamla hus, ovanliga skyltar, original och mycket annat. Ok, visst finns det mycket fint i Malmö också men det är mera tillrättalagt.
Under mitt strövtåg längs Ströget passerade jag butiken Nørgaard som säljer kläder. I skyltfönstret fanns en kvinna som låg på en säng och läste en bok. Det visade sig vara ett konstprojekt som handlade om att undersöka kroppen som privat och offentligt material och kallades ” Please Be Here Now”. Jag läste om jippot i Berlingske och lite diskussioner hade trots allt förekommit mellan konstnären Nana Francisca Schottländer och butiksägaren. Hon ville att allt som sker privat hos en människa också skulle utspelas i skyltfönstret fram till söndag kl. 12. Bl.a. detta med att gå på toaletten. Där drog dock butiksägaren en gräns för han menade att det är ju en affär som säljer kläder och skulle då konstnären gå på toaletten i skyltfönstret så skulle det kanske sprida en inte alltför angenäm doft i butiken. Det kan jag hålla med om även om detta hade varit den ultimata konsekvensen av projektet. Man kunde också med krita skriva ett meddelande på fönstret till konstnären eller till alla som ville läsa. Jag stod en stund och grubblade på vad jag skulle skriva men jag kom inte på något passligt vilket grämde mig. Här bord kreativiteten flödat med det var helt tomt i huvudet. Här kan ni läsa mera om ni önskar.
Ett annat konstprojekt utspelade sig på Kongen Nytorv som de åter grävt upp. En enda stor byggarbetsplats där det tidigare fanns en liten rund park. Varför kunde inte den få vara kvar? Nåja Happy Wall var betydligt beskedligare. Det gick ut på att vända olikfärgade luckor så att figurer eller ord kunde skapas. Jag vände luckor så att min signatur syntes. Hur länge den fick vara kvar innan någon annan ville pröva luckvändandet vet jag inte men allt är förgängligt. Så som vårsolen smälter isen är livet och mitt avtryck på en vägg i Köpenhamn är som ett fotspår på en sandstrand där vågen ständigt sköljer vår väg.
Ett obligatoriskt besök på Mando igår kväll ingick i aktiviteterna. En stor plankstek avåts i lokalen med väggar täckta av kopparplåt. Hit brukade jag gå ofta den tiden jag bodde i Malmö men då var nog prisnivån lägre. Det finns för övrigt många ställen i Malmö som hos mig väcker nostalgiska känslor. Nu skall jag strax bege mig ut för att än en gång besiktiga ”min stad”. Ja, så känner jag för Malmö för det är den enda stad som jag bott i en längre tid i. Inte bara på 1970-talet när jag kom hit för första gången utan även det förflutna genom de historier som gamla malmöbor som jag kände berättade. Många skäller på Malmö och pekar på de integrationsproblem för invandrare och gängkrig som förekommer men glömmer bort allt det andra, det som fungerar, det som är vackert. Idag skiner sol och här kommer jag, en glad själ som fladdrar omkring, för att citera Tobbe Mårtenson.
6 kommentarer
Erik Forsling
Konstnären, kan det vara Per Just? Annars är jag renons på förslag.
Din sida har legat öppen på min dator sedan i eftermiddags, och jag har ännu inte egentligen läst ditt senaste inlägg utan fr.a. tänkt på bilden/bildtexten från Gustav Adolfs torg. Jag har däremot hunnit inkludera dig i ett e-postutskick. Skulle skriva en liten blänkare om ett hotell vid torget (Gustav Adolfs), och en knappbutik längs vägen mellan hotellet och domkyrkan. Grubblade länge, länge på namnet, och såg Malmö framför mig. Slutligen erinrade jag mig att hotellets namn fanns på ett papper i utbildningspärmen från ventilationsutbildningen jag deltog i, när jag bodde där. Hotell Vanilla, litet, helt i min smak med en del mysko golvvinklar.
Bara ett aber. Jag hade blandat ihop städer. Allt det där handlar om Göteborg. Generande.
När jag bodde på hotell vid Gustav Adolfs torg i Malmö var långt tidigare, när jag gick en helt annan kurs, i värmeverkets regi. Den gången blev jag även akterseglad i Köpenhamn, och fick gå brandvakt till första farkosten avgick följande morgon. Kvalitén på mitt kursdeltagande den dagen kan diskuteras. T.o.m. portieren såg deltagande ut när han konstaterade att:
”Nu får du äntligen sova!”. Varifrån fick han det? Kunde jag händelsevis sett gnuttan sliten ut? Sova – min vakendröm hela natten som förflutit. Javisst tänkte jag nu – i en och en halv timme. Och det gjorde jag, livrädd för att gå in i djupsömn. Den dagen var olidlig, men som man bäddar får man skörda – eller hur var det nu igen?
Jag gav dock upp att leta fram hotellets namn till detta inlägg. Kanske kan det ha varit Elite Plaza Hotell – det låter pompöst, men är faktiskt ganska anspråkslöst i sin omfattning. Jag vet inte. Jag minns numera däremot vilken kurs jag deltog i när jag var på visit där i Malmö. Innan utbildningen hade jag f.ö. ett telefonsamtal med en numera doktorerad osteolog (arkeolog med benkännedom – för att anknyta till din tidigare rubrik). Nu råkar jag känna två sådana, så ingen är utpekad.
”Ja, å se´n nästa vecka ska jag på en kurs”. Lakoniskt konstaterat.
”Jaha, va´kul. I vaddå?” Frågan ställde hon med uppriktigt intresse.
”Grundkurs i avfallsförbränning”, replikerade undertecknad.
” ——- ”, kvävt skratt, som jag inte är karl nog att återge alfabetiskt. Shame on me.
Det var det om det, de hopblandade städerna och deras hotell. Har du f.ö. läst Charles Dickens roman ”Två Städer”? Äkta sent 1800-tal. Nu ska jag äntligen läsa ditt inlägg här ovan.
Erik Forsling
Pinsamt. Man ska aldrig uttala sig innan man tagit del av fakta, d.v.s. läst den text där man nästan blir pekad på näsan! Det misstaget har jag med påtaglig genans gjort vid några tillfällen (säkert vid flera än jag vill minnas) som skapat eftertanke. Det första påtagliga var i realskolan, på en lektion. Tja, det är bra. Man lär sig – eventuellt. Nu tänker jag på:
”Konstnären, kan det vara Per Just? Annars är jag renons på förslag.” Jag tänkte såklart på din signatur när jag såg bilden, men inte på att du faktiskt kunde ligga bakom alstret, eftersom jag – utan att ha läst ditt inlägg – utgick från att det var permanent. Det är oftast extremt korkat att utgå från självuppfunna faktoider. Shame on me, för andra gången denna afton.
Nordisk turné. Spännande att se fram mot nästa steg. Kanske tänker du färdas kalotten runt. Tror du skrev om en sådan dröm en gång. Är Norge nästa? Jag har en son i Stavanger. Du får söka upp honom så kan vi ”skypa”!
PJ:s byffé – från by till fe
Per Just är det inte utan en annan konstnär som inte är lika känd i Danmark, nämligen högbördiga bloggskrivaren själv. Ja, du kom på det sedan och det var ju gott. Hotellet jag bor på är Elite Plaza. Hur gammalt det är vet jag inte men det hotellet renoverades för ett antal år sedan och är ännu i mycket fint skick. Rekommenderas verkligen!. Frukosten bra, läget bästa möjliga…. Jag vet inte vilket hotell du menar men denna länk kan kanske hjälpa dig? http://classic.elite.se/sv/hotell/malmo/plaza
Nu för tiden behöver man inte gå brandvakt i Köpenhamn för tågen går dygnet runt. Men många är det nog som gjort din erfarenhet den tiden det fanns flygbåtar och färjor att förlita sig på. Det fanns även de som blev utan pengar efter en natts festande i byn och då var det lite svårare att ta sig tillbaka över sundet om man inte var en väldigt duktig simmare, vill säga.
annepauline
Jag tycker att Malmö är en trevlig stad. Ännu trevligare tycker jag att det är i Köpenhamn.
I Kolmårdens djurpark hade de för många år sedan en liknande grej som i den där butiken. De hade en inglasad inhägnad med människor ute i naturen. Nån gick runt och tittade på fåglar, några satt vid ett campingbord och hade pic-nic, nån låg och solade…Det var hur roligt som helst, det var massor av människor som stod utanför ”buren” och tittade och skrattade. Ungar blev rätt kondunderade. Rätt kul att de i ”buren” kunde spela så totalt oberörda fastän det stod 20 – 30 personer som tittade på dem genom glaset. En skylt var fäst utanför: ”Människa, Homo Sapiens, lever på…osv”.
PJ:s byffé – från by till fe
Båda städerna har sin charm. Lilla torg med sina uteserveringar kan kanske inte mäta sig med Nyhavn men det finns andra ställen i Malmö som också är värd att nämna i sammanhanget. T.ex. Möllevången.
I vintras besåg jag en liknande tillställning i Umeå. Eller det var tvärtom då, man såg honom inte då utom som en svag skugga. Det var då en man som satt infrusen i ett stort isblock några dagar. Man kunde kommunicera med honom genom ett litet hål i blocket. Han hade ett visst utrymme, han var inte helt infrusen. 😉
annepauline
Ungar blev rätt konfunderade, skulle det ju stå.