Allehanda

Så bra svenska du talar! Del I

Jag läste nyligen en antologi som kom ut ifjol under namnet ”Så bra svenska du talar!” på Söderströms förlag och med Lelitha Verghese Gyllingberg som redaktör. Boken handlar om kända finlandssvenska emigranter i Sverige; deras upplevelser av att vara finlandssvensk/finländare i Sverige, olikheter och likheter mellan Sverige och Finland, utvecklingen i de båda länderna ur politisk, social och kulturell synvinkel, fördomar, okunskap och glädjeämnen som drabbar en nykomling och för den delen också de finlandssvenska invandrare som levt det mesta av sina liv i Sverige. En bok som också kan läsas av andra än finlandssvenska emigranter för den ger goda analyser av modern historia och dagsläget i Finland och Sverige samt är en källa till bättre förståelse mellan länderna.

Själv anser jag mig gott platsa i gänget som finlandssvensk utvandrare med närmare 20 års vistelse i kungariket som immigrant, återvändare, emigrant igen och så slutligen återvändare. Eller är detta slutet, min tillvaro på backen i byn efter tre broar? Jag vet inte men en gång emigrant, alltid emigrant. Jag menar, har man vistats en längre tid utomlands och inte direkt vantrivts så finns alltid tankar och minnen som gör sig påminda från den tiden, de platser man bott på och de händelser man varit med om. Ibland får man längtan tillbaka till det som en gång var ens hem och till de människor som man då betraktade som sina vänner och bekanta, varav en del i bästa fall fortfarande finns med i ens sfär.

Det fanns en hel del i boken som jag småleende nickade igenkännande åt och till vilket jag kunde utropa: just så var det! Men det fanns också sådant som jag inte kände igen och som jag ville opponera mig emot. Även om vi som folkgrupp kallar oss finlandssvenskar så finns det ändå så olika bakgrund, historia och erfarenhet att det skulle fordras långt flera medförfattare för att få en nästan heltäckande bild av den finlandssvenska invandraren i Sverige, en kanske fåfäng och omöjlig önskan.

I boken talas det en del om klass och frånvaro av klass i samhället. En tanke som slog mig är att boken är skriven av en ny samhällsklass som jag kallar medieklassen, den grupp människor som arbetar inom media, kultur, underhållning, är författare eller skriver superblogg. Med superblogg avser jag en blogg som blivit stor och rikskänd, med många besökare och som har visst inflytande i trendskapandet och samhällsdebatten.

Nästan alla fjorton författarna i boken har akademisk utbildning, alla tillhör medieklassen och flera har eller har haft betydande positioner inom framför allt den rikssvenska kulturen och inom medievärlden. För att skriva en så bra antologi behövs kanske den utbildningen, den skrivvanan och de erfarenheter som dessa människor har samtidigt som de inte är representativa för det stora flertal som emigrerat från Finland till Sverige för att arbeta inom industrin, inom dåligt betalda serviceyrken och inom vården. Författarna i antologin må ha viss insyn i tungt kroppsarbete men de har ändå inte som sin huvudsakliga syssla i livet behövt tjäna den industriella produktionen och dess stödnäringar. Därför saknar jag skribenter i boken som mera haft författandet som bisyssla och istället gjort grovjobbet i det svenska samhället.

Vill man få en mera nyanserad bild av emigrationen och olika finlandssvenska människoöden i kungariket finns också boken ”Varför for jag till Sverige” som utkom 2006 genom FRIS försorg.

Men jag skall inte klaga, boken är så intressant att jag lusläste den från pärm till pärm på ett par dagar samt gjorde en mera långsam, analytisk genomgång på studs. Resultatet av den andra läsningen ligger som grund för dessa mina skriverier på bloggen. Inläggen är inte någon recension av boken utan mera egna reflektioner inför det som jag läste. Flera inlägg i ämnet lär följa.

En sverigebåt som korsat gränsen många gånger?

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »