Jag, en hipster?

Ha, ha, nej det är jag nog inte trots att jag råkade googla ämnet på nätet och upptäckte att min hatt från förra sommaren är en typisk hipstergrej. Ve och fasa! För det första bor jag inte i en storstad och för det andra är jag för gammal för stilen. Högst 40 bör man vara och då är man redan gubbhipster. Lägg därtill att jag inte har skägg, gör inte mitt eget öl eller stoppar korv hemma. Jag har inte heller tatuering, en sotarmössa på huvudet eller bär stuprörsjeans. Däremot har jag glasögon och uppfattar mig som individualist, rutig flanellskjorta är mig inte främmande och jag är kulturellt intresserad, dock ingen nörd och expert utan genuint intresserad. En hipster uppfattar sig ofta som kulturellt överlägsen och som trendsättare i första ledet. Men här gäller det att snabbt göra sig av med grejen när den väl blivit trend. Att ligga steget före alla andra och inte inlemmas i någon fålla. Inte heller som hipster; en hipster förnekar bestämt att hen är hipster!

Begreppet hipster har aktualiserats de senaste åren även om det har en historia tillbaka i tiden. Som så mycket annat kommer det från Amerikat och har sin början i de 40- och 50-tals svarta amerikaner som uttryckte ett stort motstånd mot normen. I dagens Norden är man övre medelklass som anser att det är viktigare att visa att man har smak än att tjäna pengar.

Jag skall inte göra någon större utläggning om hipsters men den som är intresserad finns här några länkar som säger en hel del: Hipster – var finns du? Vad är en hipster och Livsstil till salu.

Själv skulle jag kalla dem bohemer, dock utan att ta de obekvämligheter som en riktig bohem får dras med. Tvärtom lever de till synes ett ganska bekymmerslöst liv.

Om jag inte är hipster, vad är jag då? Jag ogillar att sättas i något fack men visst har jag grupptillhörigheter. Främst är jag finlandssvensk där språket är en mycket viktig del av identiteten. Att ifrågasätta mitt språk är att ifrågasätta min person. Jag värdesätter mera det lokala och regionala framför det nationella. Världen är mitt land! Jag föredrar att bo på landsbyggden men gör gärna snabbdykningar i stora världsstäder för att sedan återvända till mitt enkla tjäll och konstatera att visst är lugnet och tystnaden pengavärt.

Min politiska sympati ligger hos liberalismen men jag är definitivt ingen nyliberal. Nyliberalismen är tyvärr ett begrepp som förknippas med marknadskrafternas fria spel där människan förvandlats till produktions- och konsumtionsfaktorer i vinstmaximeringens och egoismens ekorrhjul.

Jag är för det mångkulturella och anser att det är vår plikt att hjälpa de som i förtvivlan söker skydd hos oss. Jag ogillar när grupper i samhället ställs mot varandra i försök att misskreditera invandrare och flyktingar. De är billiga argument som har sin grund i oförstånd och felaktiga ekonomiska beräkningar.

Musikaliskt gillar jag världsmusik. Stora inspirationskällor är P2 Världen och Urkult. Spännande musik som jag tagit till mitt hjärta. Men som tidigare nämnts, jag är allätare vad gäller musik. Nästan.

Att läsa är lika viktigt som att andas. Att läsa är att ta del av andras tankar och formuleringar; en slags gemensam hjärna. Just nu är Norrland mitt favoritämne. Vilken hipster har Norrland i sin bokhylla?

Jag bär med förnöjelse min 30 år gamla Helly-Hansen-tröja och travar gärna runt i träskor. Någon modesnobb är jag absolut inte, tvärtom klär jag mig i det som för tillfället ligger framme, både hemma och i affärer. Svarta jeans är dock närapå standard men shorts skulle jag för allt i värden inte bära! Ej heller basker men en liten hatt känns fortfarande helt ok, hipsterattribut eller inte.

Nejdå, någon hipster är jag inte!