Heela året?

Även midsommardagen har varit hyfsat fin.

Min granne fåraherden ringde och undrade om jag ville hänga med på en pizza till restaurang Nabben. Han var nämligen ensam hemma och ville ha lite sällskap. Sagt och gjort, vi åkte iväg även om jag redan inmundigat dagens mål mat. Väl framme satte vi oss på terrassen och beställde. Fåraherden en pizza och jag en Maxmo-kladdkaka med glass. Han huvudrätten och jag efterrätten. Efterrätt eftersom jag redan ätit hemma. Gott, gotti-gott-gott smakade kladdkakan.

Vid samma långbord satt ett finskspråkigt sällskap. En yngre kvinna i sällskapet, något beskänkt, ville veta varifrån vi kom. Hon pratade skapligt svenska även om det fanns tendenser till att glida över till engelskan. Hon visste var vår by ligger, hon kände nämligen till en villa (sommarstuga) som hon besökt. Bodde vi där hela året, ville hon veta. Sanningsenligt svarade vi ja, något som hon fann märkligt. Hon vände sig till sitt bordssällskap och förundrade sig på finska över att vi bodde i denna by året runt. ”De bor där hela året” förklarade hon och verkade uppriktigt förvånad. Tänka sig att någon kan bo i en sådan håla, eller så menade hon att det var rena paradiset. Jag vet inte vilket. Kanske lika bra att hon inte visste att min granne fåraherden är fullständigt finskspråkig och att även jag förstod vad hon yttrade på finska.

Vi kände oss lite exotiska.