Vackra vyer, paj och regn

Som jag tidigare nämnt så är detta delvis en fotoresa. Förhoppningarna är att kunna fånga fina motiv i min kamera och med rätt vinkel och justeringar förmedla något av naturen, människorna och ljusets spel som det/de förändras oupphörligt. Sådan är tillvaron och naturen. Få saker är statiska även om vi vill tro annat.

Urkult är ett eldorado för den som vill fotografera människor. Frågan handlar om att ha modet när alla fina tillfällen som dyker upp. Naturligtvis gäller det att bruka sunt förnuft och inte ta bilder av människor i utsatt situation eller där de framstår i dålig dager. Men i övrigt är det fritt fram att ta bilder av människor i offentlig miljö, om jag fattat det rätt. Börjar de protestera får man rätta sig efter det men hittills har ingen gett mig på käften eller grälat på mig.

Naturen är i allmänhet fri men även där får man ha lite sunt förnuft och inte klampa in på privata tomter och hem. Lena berättade att det inte är så länge sedan hon och hennes fotokompis blev åthutade av en upprörd person när de fotograferade en tidig morgon i byn Yxskaftkälen. Han trodde tydligen att de var ute i suspekt ärende men lugnade ned sig när han insåg att det bara var lokala fotografer i farten.

Idag (måndag) har jag besökt byn Norråker lagom till lunch. Kanske inget speciellt ställe som sådant men jag gillar utsikten där, att de har en viss framåtanda i byn och att byns affär är aktiv. Bl.a. har de en fin delikatessdisk men förnämliga utländska ostar och annat gott. Gott om kunder fanns det när jag besökte butiken. Jag frågade om det fanns något lunchställe i närheten och det fanns det. Butiken kunde nämligen servera ett och annat smakligt och jag valde deras egen paj. Smakade helt utmärkt!

Jag avåt pajen i butikslokalen där de inrättat en caféhörna. Först var jag helt ensam men helt plötsligt satt där en 5-10 personer som lunchade eller drack kaffe. Aktuella, lokala ärenden avhandlades. Gemytligt kändes det men jag hastade vidare och lämnade Norråker. De undrade kanske vad jag var för en filur?

Jag fortsatte via Blajkfjällets naturreservat mot Strömnäs vid sjön Malgomaj. En helt fin väg att stanna till och fotografera här och var. Kan rekommenderas tidig morgon eller sen kväll, naturligtvis, men jag fick också en del fina bilder även om det var mitt på dagen. Jag stannade så ofta att jag blev tvungen att justera min färdplan och kunde inte besöka Fatmomakke som jag först hade tänkt. Regnet som började kl. 2 bidrog också till att jag skippade Fatmomakke.

Men Marsliden besökte jag och fick också en pratstund med kioskägaren som berättade om stället där handlingen i boken ”I Marsfjällets skugga” av författaren Bernhard Nordh utspelade sig. Boken har verklighetsanknytning och jag läste den i vintras och blev så fascinerad att jag också vill besöka stället och se hur det ser ut där idag. En kopia av stugan finns idag där Lars Pålsson tillsammans med sin hustru och sina barn en gång i tiden satte sina bopålar under fattiga och kämpiga förhållanden. Har ni inte läst boken; läs den!

Själv köpte jag de två andra böckerna i trilogin; Fjällfolk och Under Frostpiskan. Jag har något att se fram emot på läsfronten i höst! Överhuvudtaget verka Bernhard Nordh ha en hel del intressanta böcker på sitt samvete.

Regnet fortsatte och Brunte blev skitig på grusvägarna som vi körde på. Vi begav oss mot Vilhelmina på sena eftermiddagen för att övernatta på hotell Vilhelmina. Där har de en uppstoppad björn i receptionen, som sig bör vid vildmarkens port. Den stod helt stilla så jag smög mig försiktigt till mitt rum för att hämta krafter inför morgondagens äventyr. Den bet mig inte det minsta lilla i foten!