Jag är minst sagt trumpen
Så här dagen efter presidentvalet i USA där Donald Trump tog hem segern kan det sägas och skrivas mycket. Och det görs det också. Massmedia är full med analyser, intervjuer och förundran. Hur kom det sig att en sådan man som Trump kunde nå så långt som till världens kanske mäktigaste ämbete? Speciellt med tanke på hans beteende, vulgära språk och kvinnosyn.
Trumps politiska program är en salig röra av yviga, svävande löften, stockkonservativ agenda och populistisk smörja som står i klass med Europas främsta populistpartier. Inte förvånande att Le Pen, nazistpartiet Gyllene gryning i Grekland och SD i Sverige jublar.
Det finns de som säger att han kan föra USA framåt, han är ju affärsman. Jodå, är man manipulativ och hänsynslös kan man kanske åstadkomma ett och annat men frågan är hur många nöjda kunder (väljare) det finns efteråt och blir det fler affärer? Samma sägs också här i Finland med en ingenjör som statsminister. Som om affärsmän och ingenjörer skulle vara speciellt lämpade för höga politiska poster. Politik är annat än att driva företag och det lär nog komma fram.
Nåja, Trump är demokratiskt vald. Eller? Tittar vi på rena siffror så fick Clinton flest röster men med ett valsystem från 1700-talet så är det inte det som räknas. Vi kan också konstatera att endast 53,1 % av de röstberättigade i USA röstade. Av de som röstade var det i stort sett fifty-fifty mellan Hillary Clinton och Donald Trump vilket betyder att endast var fjärde röstberättigad amerikan röstade på Trump. Kan vi kalla det ett övertygande stöd? Jag tycker inte det vare sig det gäller Trump eller Clinton.
Vi får se vad följande fyra år innebär men det ser inte bra ut. Vallöftena kan manipuleras men hur mycket skada kan ändå inte åstadkommas under denna tid. Den som lever får se sa den blinde till den döde.
På tal om död, här en läsvärd artikel i Sydsvenskan: Demokratins självmord.
For the next president of USA 2020, Michelle Obama!
[youtube=https://youtu.be/YypEpohZCRw]
Du kanske också gillar
6 kommentarer
Erik Forsling
Tänkte att jag skulle skriva en kommentar här, när inlägget var aktuellt, eftersom jag utgick från att du inte skulle få några andra, men jag var inte så peppad, som ballare människor än undertecknad brukar formulera sig. Och hittills har jag haft rätt.
Känner igen ditt resonemang om valdeltagandet och resultatet. Jag körde med nästan exakt samma argumentering i ett tidigare val, där en republikansk hök vann med minimal marginal. Jag har tyvärr glömt vilket år det var, och vilka kontrahenterna var. Det året var det också mycket lågt valdeltagande, runt 50%, och segraren fick strax över 50% av rösterna. Detta innebar att en nog så aggressiv person tillträdde sitt ämbete med uttalat stöd av 25+% av den US-amerikanska befolkningen. Men varför rösta. Konstitutionen tillåter ju att man öppet får bära vapen. So what? Och dömda är fråntagna rösträtten. Harmonin frodas.
Nåja. Det jag tänkte på idag var det intressanta faktumet att Trump redan nu, när det är strax under sjuttio dagar kvar innan han tillträder, har börjat backa på flera punkter, t.o.m. rörande frågor som Obamacare och den mexikanska muren. Vi får helt enkelt se vad som händer, så har jag tänkt ganska länge, redan innan det avslutade valet. Hans vallöften var det många tvivlare som inte trodde på, men nu får man även börja fundera på vad hans reträtter är värda. Nyckfullheten kommer snart att inta Vita Huset.
Men varför ska jag vara känslomässig rörande tilldragelser i en stat där jag inte är medborgare. Det finns ett argument, enligt mig; USA:s president påverkar inte bara sitt eget rike, utan även hela klotet. Trump är ju f.ö. lite tjenis med Putin – lustigt sammanträffande att det också i Moskva finns en regeringsbyggnad benämnd Vita Huset.
Har varit lite trög på sistone, så jag bad min vän Modesty skriva e-post till dig, och där gav hon ju en s.k. hint om hur det ser ut rörande US-valet här i huset. Blev lite rörd när hon t.o.m. ljög om sin nationalitet för att få fram budskapet, eller så var hon bara nyfiken på om du skulle kolla upp hennes bakgrund. Eller så ville hon dölja att hon ursprungligen är migrant. Hon är en smart lurifax. Nog om det.
Men som sagt tidigare, jag gillar sagor och fantasivärldar, av olika slag – där litteraturen bara är en enstaka genre – och jag får återkomma till det när jag slutligen skriver de där två breven som jag anser mig skyldig att plita ner. Då ska jag också bifoga en liten korrespondens som jag inte ville hänga ut här.
PJ:s byffé – från by till fe
Som du skriver ”Nyckfullheten kommer snart att inta Vita Huset” och så är det. En värre vindflöjel får man leta efter. Ena dagen hit och andra dagen dit. Beroende på vädret eller nåt skrymt. Jag läste idag på någon blaska att t.o.m. daesh jublar; de räknar med ökad rekrytering. Där går de hand i hand som oförnuftets tvillingar. Det fanns säkert de som röstade på Trump för att knäppa etablisemanget på näsan. Här en rubrik i The Washington Post för några dagar sedan: ”If you voted for Trump because he’s ‘anti-establishment,’ guess what: You got conned”
https://www.washingtonpost.com/blogs/plum-line/wp/2016/11/11/if-you-voted-for-trump-because-hes-anti-establishment-guess-what-you-got-conned/
Erik Forsling
Såklart att IS jublar, de är ju beroende av sådana som Trump, och ö.h.t av västerländsk repression. Beroendet är ömsesidigt mellan t.ex. Islamiska staten och de mörkaste högerkrafterna i västvärlden, de som tangerar fascism och nazism; de senare tenderar väl dock snarare att vara i första hand antisemiter. Den ene fungerar inte utan den andre, precis som att båda polerna på en magnet eller ett batteri måste finnas för att hålla funktionen vid liv. De senare exemplen representerar dock i första hand nyttigheter i människans tjänst, medan den mänskliga varianten av polarisering definitivt inte gör det. Åsiktsskillnader och åsiktsbrytningar för människan mot mot nya insikter, men intolerans och hat gör det inte.
Och det där snacket man hört sedan barnsben, om att det är den starke som vinner, det har inte ens Darwin sagt, oavsett vad socialdarwinisterna hävdar – Darwin menade att det är den bäst anpassade som går vidare, vilket är en fundamental skillnad. Vidare visar historisk forskning att det oftast inte är slagsmålen som fört människan framåt, utan samarbetet.
Erik Forsling
Kan inte motstå att skicka dig nedanstående länk:
http://www.bbc.com/culture/story/20160518-what-does-the-trumpputin-kiss-really-mean
Erik Forsling
Jag vet att det är oförskämt att mata på med länkar, men jag läste följande artikel precis efter att jag skickat ovanstående – och det råder inget lästvång i något av de två fallen. Det är bara det att jag tycker om att läsa Gunilla von Halls artiklar, ofta under SvD:s underrubrik ”Perspektiv”, och jag ville inte missunna dig denna, på delvis samma tema som resonemangen ovan. Trump och jihadismen. Nu läser jag ”papperstidningen” på Biblinord, och där lär du inte komma in, så jag fick leta länk på annat håll. Hoppas den funkar; scrollningen går i sidled. Länken först, sedan ska jag tystna:
http://www.pressreader.com/sweden/svenska-dagbladet/20161116/281814283447253
PJ:s byffé – från by till fe
Här kan man verkligen tala om en ohelig allians mellan krafter med vitt skilda utgångslägen men med samma mål i olika omfattning, nämligen det auktoritära samhället. Jag finner inget bättre ord än auktoritär trots att det kan finnas andra tolkningar av det styrelseskicket. En stark ledare eller elit vid makten, syndabockar som allt kan skyllas på, enkla lösningar, rena sagor för de rättrogna och en naiv, tyst majoritet. Nytt är också ett burdust uppträdande, rena lögner, grovt språkbruk och avancerad härskarteknik mot sina motståndare. Ingen skam i kroppen har de, dessa lögnens profeter.
Och lyckas de i sina strävanden, gud sig förbarme, är de inte sena att slåss mot varandra och katastrofen är ett faktum.