bob hund i salongen
Jo då, jag var på konsert igår kväll. bob hund spelade på Ritz i provinshuvudstaden med förbandet Peter Emas ungdomsorkester. Uppriktigt sagt så har jag inte lyssnat speciellt mycket på deras musik men jag ville ändå uppleva legendariska bob hund på scenen. Ett indieband från Stockholm med Thomas Öberg som sjunger på skånska. Förstod vi skånska, frågade han inledningsvis och det hördes ett och annat rop med skånska ord från publiken. Rullebör hade jag kunnat ropa; bättre det än fubbick som kunnat missförstås. Nu höll jag dock tyst.
Öset var det inte att ta fel på! Ta bara sådana låtar som ”Nu är det väl revolution på gång?” eller ”Brooklyn salsa” Ljudnivån på gränsen till det otillåtna men det är väl så det skall vara på en konsert med bob hund. Just det, små bokstäver skall det vara i namnet.
Kanske mina gamla favoriter Dag Vag och Ebba Grön gör att jag också kan lyssna på denna typ av musik? Lite punkigt, kompakt, malande bas, trummisen som öste på, avbruten med snack av Thomas Öberg, en mycket vigulant artist som inte kunde stå stilla. Lite som ett barn som inte kan sitta stilla ett enda ögonblick. Som det stod i Vasabladets recension: ”…varför hans kropp verkar sakna underhudsfett. Han är ständigt i rörelse – och som alltid är han underhållande i mellansnacket”.
Peter Emas ungdomsorkester var mig däremot helt främmande. Knappt så att jag hört talas om dem men de gjorde bra ifrån sig på scen även om publiken var rätt fåtalig just då. Synd, för de spelade flera bra låtar, t.ex. Sista Tangokungen, med video från Jakobstad i deras YouTube-version. Peter Emas är annars från Jakobstad men bor nu i Stockholm.
Inte fullsatt men publiken var entusiastisk och det syntes klart var de mest hängivna fanns i salongen. Ett gott mottagande från publiken, skulle jag säga. Publiken ja, gav mig lite funderingar. Mest män, från studeranden som lämnat tonåren till välstädat, medelålders manfolk. Gillar de sådan musik? Lite förvånande att det inte fanns fler kvinnor i publiken och ganska få unga under 20 år skulle jag säga. Jag kom att lyssna till ett samtal där musiken från kårtiden på 80-talet avhandlades. Detta förklarar kanske också publikens sammansättning till viss del, folk med högre utbildning som levde livet då, gillar tydligen också bob hund. Men även rätt mycket österbottnisk dialekt hördes i vimlet.
På slutet blev publiken ståendes i bänkraderna och två gånger lät sig bob hund applåderas in. Den sista låten spelade de utan gage påstod Thomas. Deras främsta fans fick verkligen sitt lystmäte och jag en upplevelse rikare. bob hund är nu avklarad; fattas bara Bob Hansson, poeten, ni vet. Tyvärr missade jag honom i Umeå senaste gång jag var över. De hade då poetry slam i Väven och han uppträdde där men man kan inte hinna med allt här i världen.
[youtube=https://youtu.be/5oflR7hOb34]
[youtube=https://youtu.be/oII8kHujl1A]
Du kanske också gillar
4 kommentarer
Erik Forsling
Ett sammanträffande uppenbarligen, att jag gjorde ett spontandyk in på din sida, medan jag lyssnade till följande radiopodd: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/700175?programid=4918 . Du nämner Ebba Grön i din text, och här är det Ebba i parti och minut. En bra dokumentär. Hörvärd rockhistoria. Bo Hansson läser f.ö. då och då dagens dikt på SR P1. Och som den sagoälskare jag är avslutar jag med en anspråkslös fråga: Du följer väl SVT:s julkalender, ”Selmas saga”. Hur ska det egentligen gå för Selma och uppfinnaren Efraim von Trippelhatt? Kommer de att lyckas finna tomtens rike, den hittills enda vita fläcken på världskartan? Riket där ens innersta önskan kan slå in.
I Finland finns det visserligen de som hävdar att där finns Tomtens land, men von Trippelhatt har vunnit helt andra rön, dessutom vetenskapligt baserade. Detta oavsett vetenskapsakademiens avvisande raljerande. Kanske dags för en rafflande flygfärd? Men det behövs nog en Selma för att få styr på den stofilige, men kloke vetenskapsmannen. Och lilla Selma är oförskämt lika mitt kanadensiska barnbarn. Bara det.
http://www.svt.se/barnkanalen/julkalendrar-i-svt/
PJ
Ebba Grön får jag ladda ned till telefonen och avlyssna vid tillfälle innan jul. Ofta brukar jag slå ihjäl dötiden på resor genom lyssna på en podd eller tre. Tack för tipset!
Aj, aj, någon julkalender har jag inte tittat på men efter en snabbtitt på Svt Play får jag väl göra mig till och stifta närmare bekantskap med årets adventsäventyr. Lite Harry Potter-stämning över det hela? Ja, jag vet inte eftersom jag inte sett en enda Harry Potter-film heller men stuket ser så ut på håll. Men jag kan ha fel.
Låt mig säga som så att finska Lappland har tagit hand om varumärket jultomten, eller joulupukki (julbocken) som de säger på finska, och gjort sig en rejäl hacka på köpet. Mera än 40 flyg med tomtefans kan väntas anlända till Rovaniemi en lördag i december. Ifjol anlände totalt 380 flyg med utländska turister till finska Lappland i december månad. Snart sätter stora lämmeltåget igång. Går att se på Flightradar https://www.flightradar24.com/
Erik Forsling
Jodå, jag känner väl till det finska tomtelandet, som såvitt jag vet har konkurerat ut alla andra försök till tomteland. Det finns ett Tomteland i Mora, Sverige, också, men ingen muckar med finska Lappland. Det blåvita lär bära ledartröjan på det glågulas bekostnad. Själv känner jag bara till detta julbocksrike, och ev. andra, genom tidnings-/tidskriftsartiklar.
Harry Potter har inte heller jag sett, eller läst. Saknar det behovet. De sekvenser jag sett kommer sig av att mina barn en gång i tiden läste böckerna, och såg en del av filmerna. Men jag vet inget om den världen. Något som däremot, av förklarliga skäl, ligger nära årets SVT-kalender är den som sändes för några år sedan – den helt magnifika och rafflande ”Tjuvarnas jul”. Bara ett tips på trivsam dramatik, i vintermörkret, helt utan extremvåld, som jag tror mig veta att du ogillar. Men Madam Bovén (Siw Carlsson – sommarpratare i år) ska man akta sig för! En vacker saga, och en studie i sociala förhållanden kanske rentav. Helt enkelt en skröna från flydda tider, (eller?) fångad i vackert foto. Upphovsmakarna till denna kalender är helt enkelt samma som de till årets. Dressed For Success.
Det som jag bl.a. gillar är de anakronistiska inslagen. Hela upplägget, grundkonceptet, antyder sekelskifte tidigt 1900-tal/eller sent 1800-tal. Men Selmas familj har stearinljus och åtskilliga elektriska bordslampor som belysning. von Trippelhatt har givetvis elektricitet indragen. Såväl bordslampor som golvlampor lyser upp hans hem, t.o.m. när han sover. Fattiga människor med ett överflöd av belysning, det strider mot min torparfödda mors berättelser om hur man snålade med fotogenet till lamporna, och de eventuella talgljusen. Jag uppfattar dock inte detta som nödvändigtvis paradoxalt, utan som stämningshöjande. Fotot blir vackert. Men i något av de tidiga avsnitten förevisas vi mitt i alltihop en avstängd 50-tals TV-apparat, och jag tycker mig även ha skådat en elektrisk ugn av något slag. Här har vi onekligen glidit okontrollerat på tidsskalan – och det gillar jag. Många gatuvyer är såvitt jag vet filmade på stängda delar av Skansen i Stockholm, gamla kvarter, men när den stormrike leksaksfabrikören kallar på von Trippelhatt, då hämtas han i en bil – visserligen av äldre snitt, men inte sekelskiftsmässig.
Hur i all världen ska det nu gå slutligen avlöpa? Men redan här tror jag mig ana att morfar Otto är en joker i leken.
Jag får rent visuellt mest känslan av den av mig mycket älskade filmen ”De förlorade barnens stad”. Hur olika dessa två projekt nu än är. Den senare går dock mera i grönt. Jag snöade in, men nu har jag snöat färdigt.
PJ
Det är sättet att filma och miljön, interiörer, som kan tänkas göra att jag följer denna julkalender. Kanske också handlingen efter några avsnitt. Ditt filmintresse kommer säkert här tills in rätt, vad jag kan förstå av dina iakttagelser.
Tre avsnitt avklarade så jag får titta ikapp idag.