Lekande lätt?
Start på spanskakursen ikväll efter juluppehållet. Som vanligt avhandlades vädret i Spanien med fart och sedan kom hemuppgiften till nästa vecka direkt på stubinen. Vi skall välja ut en leksak, helst så gammal som möjligt, och göra en story på den och sedan berätta om denna leksak nästa gång vi har kurs. Roberto, vår lärare, verkade ha roligt åt oss för han gissade att nu blir vi ovanligt sjuka tills nästa tisdag. Sjuka var vi inte speciellt ofta i höstas så det är kanske dags nu? Nej då, egentligen är det ganska kul att sätta ihop någon liten uppsats eller föredrag. Men han tar tillfället i akt att skoja till det.
Problemet är bara, vad skall jag skriva om? Jag har inte många leksaker kvar från min barndom. En flygmaskin jag gjorde i slöjden i skolan finns någonstans, men var? Ganska klumpig och inget jag egentligen vill visa upp. En leksaksbil i plåt, en snygg Cadillac, finns i min bokhylla men den fick jag knappast leka med eftersom den var så fin och förmodligen dyr i inköp. Så den har jag inga direkta minnen av, värda att skriva om.
Uppriktigt sagt, hade jag så många leksaker när jag var barn? Tror inte det. Jo, ett mekano hade jag men var finns det idag? Troligtvis också lego men alla bitarna, var finns ni? Åtminstone någon leksakspistol? Minns jag inte, kanske. För det mesta gjorde vi våra egna leksaker själva. En byssa i trä eller en pilbåge av vide. Eller byggde en koja.
En leksak jag önskad mig men aldrig fick var ett stort flygplan i plåt. Stort och stort, åtminstone en halv meters vingspann. Kanske det var därför jag gjorde ett i slöjden för att kompensera.
Tja, det blir väl att tota ihop något om Cadillacen då, men vad? Eller så får jag bege mig till andra sidan vägen och rota i mitt andra hus och se om där finns något. Oftast blir man sittandes med något helt annat än det man letar efter. Någon favoritleksak minns jag faktiskt inte i skrivande stund. Hade ni någon favoritleksak och finns den kvar idag?
Du kanske också gillar
0 kommentarer
annepauline
Vilken hemuppgift ni fick! Inte hade man många leksaker som liten. Jag har kvar i denna dag som är, en docka och en liten nallebjörn som min mamma gjorde till mig i julklapp. Dockan heter Bata. Min far tyckte att dockan liknade en tant i grannbyn som hette Bata. Jag tyckte Bata var ett fult namn, jag tyckte om namnet Lilian och ville att dockan skulle heta så. Men nix, av någon konstig anledning började jag själv kalla dockan Bata. Bata heter Bata än i denna dag. Jag ville så gärna ha en ”köpis” dockvagn med gummihjul men se, det fick jag aldrig. Min kompis hade en sådan dockvagn och min avundsjuka var stor. Men som sagt, Bata och den numera mycket luggslitna nallen ( sydd i kaninpäls ) har jag kvar än i denna dag. Förmodligen hade jag inte haft kvar ”köpis” dockvagnen även om jag hade fått en.
PJ
Nå, Bata är det väl inget fel på. Kommer kanske från Beata. Passar bra på en docka. En av mina systrar fick en docka, minns inte hur den såg ut, och den fick namnet Filippa. Namnet fick hon av en farbror ingift i släkten som var chaufför av något slag. Namnet var inte helt accepterat först men sen blev det ändå Filippa. – Jag tror vi alla har våra leksaker som vi inte fick. Flygplanet var hett åstundat av mig, dockvagnen för dig.